Susanne Kollins blogg

Inga hemligheter

2012-01-28T10:27:00.003+02:00

Presidentvalskampanjen fortsätter. I många frågor är det svårt att se skillnader mellan de två kandidaterna, så likartade är deras syn på mångt och mycket. Problemet med för likartade åsikter bland ledande seriösa politiker i hela Europa är överhängade. Motpolen till dem är den växande skara av populister, som delvis pekar på ett allmänt missnöje i hela världsdelen. Å, andra sidan medför populismen ingenting gott med sig, utan snarare ökar skillnaderna mellan Europa och den tredje världen.

Frågor av mera privat natur, så som sexualitet och åldersskillnaden mellan kandidaterna och fru/partner genomsyrar årets presidentval. Ibland verkar det som om kandidaternas privatliv väcker större intresse, än det politiska budskap och den ideologi i allmänhet, som kandidaten representerar och som definitivt borde vara den avgörande faktorn för hur man lägger sin röst väl inne i valbåset.

I år har de sociala medierna slutligen slagit igenom som budbärare under presidentvalskampanjen. Allt fler frångår valhemligheten och skriver rakt ut vilken kandidat de stöder. Röster testamenteras vidare, eller så berättar ledande politiker öppet vem de ämnar rösta på. Hur lätt gräsrotsnivån inom de olika partierna sedan låter sig påverkas av partiledaren återstår att se den femte februari, när vi äntligen får klarhet i vem som blir vår nästa president.

Valresultat

2012-01-22T23:40:00.000+02:00

Efter en lång dags väntan vet vi nu att den fortsatta kampen i presidentvalet står mellan Niinistö och Haavisto. Personligen är jag tacksam för att Kekkonen-lakejen Väyrynen föll ut på slutrakan och att populisten Soini tydligen fick dela sina röster med just Väyrynen. Lite tråkigt att statsmannen Lipponen gick mot ett svidande nederlag, sympatisk som han är.

Och Eva skulle naturligtvis har varit förtjänt av ett bättre slutresultat, men som tur fortsätter hon som minoritetsombud, där hennes kunskaper kommer till rätta. Tillbringade själv kvällen på partiets valvaka, men uppfattade ändå fd partiordförande (v.) Clas Anderssons kommentar om Evas jämställdhetsprogram, som han ansåg vara ypperligt.

Kvinnan görs osynlig!

2012-01-21T11:42:00.003+02:00

Idag inleds slutspurten inför dagen D. Åtminstone här i södra Finland vräker snön ner, medan presidentkandidaterna febrilt ännu en sista dag försöker få människor att ta ställning och rösta.

Allt fler skribenter sällar sig till dem som kritiserar mediafolkets roll under valets gång. Och visst har jag själv många gånger reagerat över hur styvmoderligt de kvinnliga kandidaterna har behandlats. Redan i ett tidigt skede av kampanjen kunde man se flera olika bildsvep i TV över samtliga presidentkandidater. Eller egentligen var det så att att från soffhörnet visste jag att samtliga kandidater var närvarande, medan kamerasvepet visade endast några av kandidaterna, det vill säga de manliga kandidaterna, medan de kvinnliga av någon anledning "editerats" bort av någon nitisk reporter, som på det sättet fick fram budskapet om vem han eller hon tycker att Finlands folk ska rösta på.

Jag vill minnas att yles första finskspråkiga valdebatt inbjöd närvaro endast för de stora partiernas kandidater, vilket naturligtvis också det var ett ställningstagande. Eftersom ingendera av de kvinnliga presidentkandidaterna representerar ett stort parti innebar yles agerande också ett missriktat slag i sidan mot jämställdheten i vårt land.

Eva ger inte upp!

2012-01-19T14:15:00.001+02:00

Idag dementerar Eva Biaudet inför hela finska folket att hon inte har en tanke på att ge upp inför presidentvalet inkommande söndag. Det har hon förövrigt aldrig heller påstått och det har vi alla som känner Eva aldrig ens trott.

Enligt vissa "tyckare" och "påståare" i kategorin "vi som vet bäst-gänget" har det blivit helt egalt att bespotta dem som representerar någonting annorlunda, som talar ett annat modersmål än majoritetsbefolkningen eller som annars ser annorlunda ut än vi finnar i allmänhet. Tydligen hjälper det inte ens i det här landet att vara fullständigt tvåspråkig? Har man valt att representera gruppen som delvis representerar dem som talar landets andra nationalspråk, så är man lovligt byte för smutskastning. Goda åsikter bespottas och förvanskas, då aggressivt pressfolk förvrider sanningen. Inte för att jag påstår att allt mediafolk är hämndlystet, men tyvärr finns det tillräckligt många, som tar till sådana knep.

Årets presidentval är nämligen i flera avseenden ett bevis på snedvriden rapportering. Bland annat anser jag att historiens vingslag inte nått enda fram till våra dagar, eftersom finska folket glömt Kekkonens era och alla hans lakejer från den tiden? Rimligtvis vill vi väl ändå inte ha tillbaka den tiden, då många politiska besluts togs i bastun? Kvinnorna var mer eller mindre utestängda från dessa bastumöten, åtminstone de kvinnor som försökte göra politik?

Att en kandidat som Eva, som rönt mycket tack för gott och välgjort arbete utomlands, så till den milda grad analyseras sönder och samman och förvanskas här hemma är rent otroligt.

Jag har noggrant följt med alla valdebatter som försiggått under de senaste veckorna och jag är helt av den åsikten att Eva gjort mycket väl ifrån sig. Det är klantighetenrnas klantighet att påstå något annat.

Åsikter

2012-01-14T09:54:00.002+02:00

Läser gårdagens och dagens debattartiklar i Hbl. Den första skriven av Carl Haglund den andra av Thomas Zilliacus. Gemensam nämnare för bägge skribenterna är att de å tjänstens vägnar för tillfället är bosatta utomlands och därigenom ser på vårt hemland ur en lite annorlunda synvinkel än vi andra?

Både Haglund och Zilliacus skriver om presidentvalet. Haglund talar bland annat för av att rösta på en kvinna. Zilliacus påtalar stagnerade värderingar, de nästan helt jämngråa kandidaterna, samt det att presidentens uppgifter defacto förändrats och Finland därför kunde vara förtjänt av en president, som avviker från de tidigare.

Sant, så sant vad det skrivs. Ibland funderar man över vart debatten inför valet egentligen tog vägen? Hur få fram sitt budskap som kandidat, när mycket verkar vara förutbestämt? Hur debattera, när en överivrig journalist bestämmer takten och inte låter diskussionen utvecklas vidare, utan avbryter och hänvisar till "att det fortsätter vi med en annan gång". Eller när det bland kandidaterna finns de som hellre tiger sig genom hela proceduren, än att ens av misstag blotta sig och av ren utmattning svara fel?

Påhopp

2012-01-11T17:16:00.000+02:00

Igår fick äntligen ta del av den STORA svenska valdebatten. Många förhoppningsfulla hade bänkat sig framför TV-rutan. Utan att desto mera kommentera själva debatten undrar jag över oss finländare och vårt sätt att reagera. För vad diskuterades det inte över nätet efter själva debatten, om inte vem som pratar bra eller dålig svenska? När sanningen egentligen är den att ALLA kandidater klarar av att uttrycka sig på fullbegriplig svenska. Åtminstone hade jag inga problem att följa med diskussionen. Knappast hade heller någon annan problem? Alla som bryr sig om att lära sig våra bägge nationalspråk och dessutom vågar använda dem offentligt är värda en elogé. Huvudsaken är rätt inställning hos talaren, och om ett eller två grammatikaliska fel passerar, så inte faller världen ihop för den skull. Självkänsla, självkänsla är vad vi finländare eller finnar, vad vi nu vill kallas, behöver.

Sedan till tråkigare händelser. Under den gångna veckan har två olika knivningsincidenter inträffat i vårt land. Den första i Alahärma, där en ung kvinna knivskars av sin manliga skolkamrat. Den andra inträffade igår här i Helsingfors, när en familjefar dödade sina bägge döttrar samt flickornas mamma. Samhället mår dåligt och psykvården funkar inte som den borde. Kvinnor och barn misshandlas när männen har dålig själkänsla eller är sjukligt svartsjuka. (Naturligtvis är inte alla män missanpassade långtifrån, men ett tillräckligt stort antal finska män har problem, ja, så mycket problem att det nu skulle vara mer än orsak att fundera på hur situationen kunde förbättras).

Frågor inför presidentvalet

2012-01-06T22:05:00.001+02:00

Under de senaste veckorna har vi, som så önskat, kunnat följa med intervjuer med årets presidentkandidater. Yle är traditionellt en av de mest tongivande utfrågarna tillsammans med våra större dagstidningar. Från tidigare decennier minns vi ibland också rätt kvistliga politiska frågor som kandidaterna testades med, vilket också Hbl idag minns på sin nyhetssida i och med intervjun med Leif Salmén som kan anses som 80-talets ledande politiska journalist. Salmén var enligt min uppfattning ibland närapå "besvärlig" i sina utfrågningar, men han var förberedd och han tog itu med sitt uppdrag. I år däremot har frågorna varit tråkiga och rent av fåniga. Många frågor skulle bättre passa vid en intervju för en damtidning eller rentav för den finska motsvarigheten till Sju dagar, än vid en ändå allvarligt menad intervju med en presidentkandidat? Salmén påpekar att det inte hör till god ton att fråga Pekka Haavisto om hans sexualliv. Lika horribelt anser jag det vara att fråga av Eva Biaudet om hon tänker gifta sig om hon blir vald till vår nästa president. I dagens värld är varken Haavistos eller Biaudets livsstil så himla avvikande, bägge två representerar dessutom ett tvärsnitt av ett samhälle, som vi alla är delaktiga i. En massa viktiga sakfrågor, som kunde leda till intressanta och viktiga debatter sidstäppas och istället serveras vi "töntdebatter" på bästa sändningstid? Frågan kvarstår ju sedan om det är så att det finska folket verkligen vill se den här typen av utfrågningar eller om media folket själva anser dylika frågor viktiga, eller ännu värre, att de tror sig veta att folket behöver känna till endast den delen av den beskrivna sanningen som främst tangerar kandidaternas privatliv? I vilket fall som helst så är det inte fråga om undersökande journalistik på hög nivå.

Den yngre generationen berättar sin historia

2012-01-05T11:00:00.000+02:00

Under våren tycks flera uppväxtskildringar komma ut på bokmarkanden i Sverige.

Ett måste för alla vi som blev föräldrar under 80-90-talen är utanvidare Felicia Feldts självbiografiska verk Felicia försvann. Varför det? Jo, Felicia Feldt är dotter till gurumamman Anna Wahlgren, mamman till Barnaboken. Wahlgrens bok lästes av alla blivande och nyblivna föräldrar när det begav sig. Anna W. visste svaret på alla olika skeden i ett barns liv, hon hade storfamilj med många barn och erfaranehet av förhållanden med barnens pappor.

I år får vi läsa dotterns version! Åtminstone jag kommer att läsa boken.

Övermänniskan har talat?

2012-01-04T00:42:00.001+02:00

Efter en lång dag med frivillighetsarbete på Eva Biaudets kampanjkontor, överlång lunch tillsammans med fd. trevlig arbetskamrat och en biltur runtomkring i stan för att sätta upp valplakat, kom jag äntligen hem för att läsa min post och ta del av dagens nyheter över nätet.

Ikväll var det presidentkandidat Väyrynen som tilldelets taltur hos svenskayle. Jag har naturligtvis inte personligen lyssnat till herrn uttalanden, men visst förundrar jag mig över att han tycks ha påstått att han ALDRIG uttryckt sig i ordalaget "Jag vet inte"?

Ett mycket intressant uttalande av Väyrynen? Jag tror och vet nämligen att det inte finns en endaste en medmänniska som så där bara kan svara på alla frågor utan att först kolla fakta?

Eftersom det är tid fram till i morgon kväll att sätta upp valplakat kunde jag inte ikväll kolla andra plakat än Niinistös. Kokoomus har valt att inte nämna sin egen kandidats fördelar med ett enda ord på svenska.

Korrigering: I dagens Hbl (4.1.12) får vi se i bild Niinistö tillsammans med svensk text, vilket får mig att skriva en korrigering till gårdagens text. Dock stämmer det som jag igår skrev, nämligen att jag inte såg ett endaste ett plakat med svensk text. Kokoomus väljer tydligen vem de vill behaga?

AD 2011

2012-01-01T18:31:00.001+02:00

Vi har igen bytt år och det återstår nu att utvärdera det vi varit med om under det gångna året.

Vad minns jag, vad anser framförallt jag vara väsentligt och vad har jag redan hunnit glömma? Japan med jordbävningar och tsunami står högt uppe på listan. Media bevakade utvecklingen där mycket noggrant, vilket naturligtvis gjorde det lätt att följa upp händelserna dag för dag. Risker med kärnkraftsverk fick beslutsfattare utomlands att reagera, medan de här hemma hellre bidade och egentligen inte hade så mycket att påstå.

Många diktatorer störtades under det gångna året, andra avled. Huruvida världen förbättras genom det vet vi ännu inte. Att en diktator försvinner från världskartan betyder ju inte att situationen i ett enskilt land förbättras för den skull. Vi kan ju inte med säkerhet veta vilka avsikter de har som därefter övertar maktspiran?

Svälten i Afrika var och är fortfarande outhärdlig. Visst beskrevs Afrikas situation och visst samlades det in medel för de svältande, men ändå är det som om antalet som inte bryr sig om tredje världens situation ökar, också här hemma? Eller så är det så att vi här hemma fått så många talesmän och -kvinnor som enbart diskuterar politik utgående från sitt eget navelskåderi, så att allt fler därför inte längre bryr sig om situationen ute i världen.

Här hemma kom och gick riksdagsvalet. Vi fick en bredbasig regering, medan "världsförbättrarna"slutligen inte vågade ta ett ansvar. Det är lättare att knorra från bakbänken i oppositionsled, än att sitta vid rodret och verkligen ta ansvar?

Vädermakterna har slutligen varit mycket varierande: Snö, snö och åter snö i början av året, som åtföljdes av en fin sommar och vacker höst. Nu till julen lyste snön med sin frånvaro och temperaturen höll sig hela tiden på plussidan. Normalt eller onormalt? Det får framtiden utvisa.

Gott Nytt År!

Skrivet

2011-12-29T12:20:00.001+02:00

Läser som bäst en bok som katalogiseras under rubriken "lokalhistoria". Här ute på udden har det nästan gått mode i att skriva om sitt eget eller andras liv både intressanta men tyvärr också mindre intressanta böcker. Dessutom har stadsmuséets fd amanuens och nuvarande amanuens tillsammans och enskilt gett ut väldokumenterade böcker om stadens historia. Tyvärr har resurserna som tilldelas muséet skurits ner under senare år och det återspeglas genast i både muséets utställningar precis som i dess bokutgivning.

Men som sagt så finns det privatpersoner som satsar och skriver egna verk. Den bok som jag nu läser bär titeln "Fiskarens dotter". Min uppfattning om boken är tudelad, innehållet är tillräckligt intressant för att beskriva livet i staden från 1900-talets början, fram tills idag. Författaren beskriver sin egen släkt och sin omgivning. Många namn passerar och det är väl närmast det som jag reagerar över - får man faktiskt namngiva och berätta om ortsbor som ännu lever eller som levde fram till bara några år sedan i så negativa ordalag som de nu beskrivs i boken? Många vet att flertalet av dem ingalunda var några dunungar, men i alla fall?

Egentligen är det synd att författaren inte gett sin historia mera tid och istället utformat texten till ett skönlitterärt verk. Material finns tillräckligt för en regelrätt roman och då hade författaren samtidigt kunnat undvika vissa klavertramp, både historiemässigt men också språkligt, som tyvärr nu förekommer. Å andra sidan är det författarens första verk. Övning ger alltid färdighet och om hon ännu i framtiden vill producera sig i skrift finns det möjlighet att kringgå de misstag som hon nu begått.

För en tid sedan blev jag tillfrågad om varför jag bloggar. Samtalet gick i vänliga förtecken, men frågeställaren oroade sig för om jag eventuellt en tid senare efter det att jag skapat en text ändrar åsikt i någon fråga? Eftersom jag för det mesta skriver om dagsaktuella samhällsfrågor, så är frågan om möjligt befogad. Å andra sidan förändras samhället från dag till dag, så jag tror knappast att någon annan heller som intresserar sig för samhällsfrågor följer samma linje om det visar sig att en åsikt inte längre funkar, eftersom samhället av en eller annan orsak utvecklats i en annan riktning.

Med andra ord vill jag påstå att för min del så håller jag mig fortfarande bland nej-folket när det gäller frågor som utbyggandet av kärnkraftverk, medan andra frågor eventuellt omvärderas.

Dessutom är bloggen ett utomordentligt "arkiv", eftersom jag ändå följer upp och kommenterar bara ett begränsat antal samhällsfrågor. Om man som jag bloggar en hel del minns man naturligtvis inte alla svängningar i texterna utantill. Däremot vet jag ungefär vad jag skrivit om och vad är då bättre än att söka upp gamla skrivna texter och kolla vad som sades och skrevs i ett visst ärende för sådär ett till två år sedan. Mycket praktiskt vågar jag påstå!

Intervju i stormen

2011-12-27T20:42:00.001+02:00

Vinden viner i knutarna, kvistar yr längs gator och strömmen kommer och går i olika stadsdelar. Vattennivån i småbåtshamnarna ligger snart över bryggorna. Nyheterna berättar om att det kan vara skäl att anteckna skilda stormförsäkringar inför kommande oväder. En hemförsäkring ersätter inte alla skador som en naturkatastrof, en storm kan ställa till med.

Följer för tillfället med intervjun med presidentkandidat Eva Biaudet på FST-kanalen. Klara fina svar på raka frågor. Speciellt glad blir jag över svaret på att hon anser att presidenten ska våga diskutera mänskliga rättigheter med Kina. Pengar borde aldrig få ha en sådan makt att mänskliga rättigheter nonchaleras.

Märkligare var däremot frågan om hon kommer att gifta sig ifall att hon blir vald till Finlands president? Frågan är enligt mina värderingar förlegad. Tvärtom kunde en självständig kvinna utan ring på fingret sätta "sprätt" på omvärlden och bistå andra kvinnor i jämställdhetens tecken? Man representerar knappast sitt land varken sämre eller bättre som gift eller som ogift!

Julfrid

2011-12-25T20:33:00.002+02:00

Julen har förlöpt väl för mig och min familj här ute på udden. Nyheterna berättar i alla fall om att Helsingforspolisen måste ingripa hos tvåhundratjugo familjer natten mellan julafton och juldagen. Statistiken lär ändå motsvara ett vanligt veckoslut.

Jag lyssnade till en intervju med en representant ur poliskåren för några år sedan. När det gäller ingripanden hos familjer är adressen oftast bekant för polisen redan från tidigare, när alarmet når ordningsmakten. Det är till och med möjligt att polisen blir kallad till en och samma adress flera gånger under en natt. Det är också mycket vanligt att den som kallar på polis, återtar sin anmälan då konstaplarna knackar på ytterdörren.

Finland hör till de länder som toppar statistiken för familjevåld. Våldshandlingar av olika karaktär, där kvinnor och barn oftare än män står antecknade som offer, är tyvärr vanliga. Mordet på en mamma och två barn i Håkansböle i Vanda, bara några dagar före julafton, upprör fortfarande. Att sedan morden försiggick med tjänstegörande socialarbetare i trappuppgången, gör inte saken bättre.

Rättigheten till att få träffa sina barn precis liksom tjänstemännens rättigheter till att sköta sitt arbete bör ses över. Redan nu lyssnar man till barn önskemål såtillvida, att de inte måste träffa föräldrar, om de inte vill. Äldre barn klarar säkerligen bättre av att framföra dylika önskemål, medan det är möjligt att mindre barn inte förmår framföra sådana önskemål+

Demokrati uppbyggd av smulor

2011-12-20T19:28:00.004+02:00

Lyssnade i Vegas nyheter till Timo Soinis framfart i Kuopio. Han tycks definiera demokrati som en allemans rätt för att uttrycka sig kritiskt om allt och alla som inte står för exakt samma åsikter och värderingar som han själv gör?

Läser också om ett mycket tragiskt människorättsfall som uppdagats i vårt västliga grannland Sverige där en endast fjortonårig flicka, hemmahörande från Serbien, först såldes av sin far för den futtiga summan av 1000 euro (som naturligtvis är en betydligt mera värdefull summa för en serb, men ändå) och sedan utsattes för hot, misshandel och dessutom våldtogs under ett helt års tid.

Flickan som ännu är ett barn har nu fått tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige, men frågan är naturligtvis en hurudan framtid flickan verkligen kommer att få? Eftersom hon anlänt illegalt till Sverige finns det en risk för att hon utvisas, och vem skyddar henne då? Vem skyddar och ens skänker små flickor som utnyttjas mycket grovt en tanke i denna populistiska värld, där alla flyktingar, invandrare och minoriteter inte anses ha en given plats?

Naturligtvis kan man inte personligen gå åt Timo Soini för just den ovannämnda rysligheten, men däremot kan och bör man försöka sätta honom och hans gelikar på pottan för att han motverkar ett öppet samhälle inom vårt eget lands gränser, inom Europa, i hela världen.

Det är simpelt att enbart enögt iaktta samhället runt omkring oss och oacceptabelt att krossa en värdefull demokrati i små smulor.

I juletider

2011-12-18T21:05:00.005+02:00

Julveckan inleds och de flesta familjer förbereder julfirandet. De sista julgåvorna införskaffas och delikatesser för julbordet planeras och tillreds. Inkommande lördag ska allting vara färdigt! Förväntningarna är stora, både hos liten som stor.

Samtidigt får vi höra att det i detta nu finns 130 000 fattiga barn i vårt land, som på inga villkor får fira en glad jul med julgåvor och -mat. Barn till ensamförsörjanden och arbetslösa återfinns i alla delar av landet. Enligt uppgift klassificeras en familj, bestående av två vuxna och två barn, vars årsinkomst rör sig under eller kring 28500 euro som fattiga.

I min sommarstad Hangö ordnades det en insamling för hangöbarn, som av en eller annan orsak är omhändatagna. Blev nog litet chockad då jag fick vetskap om att de omhändatagna barnens antal uppgår till 100 barn? Hundra barn är en STOR andel med tanke på att åldersstrukturen i staden visar på flertalet äldre än yngre.

Alla har det alltså inte bra. Det finns rentav de som lider nöd här hemma precis som ute i världen.

Många är vi som, speciellt nu i juletider, betalar in en liten summa till barn ute i världen eller/och här hemma, för att döva vårt dåliga samvete, samtidigt som vi sedan under julhelgen delar med oss gåvor till nära och kära och framförallt vräker i oss onödigt mycket mat.

Frågan är om vi borde göra mera för världens barn, för våra barn här hemma?

Roskispoliser

2011-12-15T16:12:00.001+02:00

I dag försöker sällskapet "Ett rosk om dagen" lära bland annat oss finländare det som vi, som är födda för cirka femtio år sedan, fick lära oss redan i hemmet.

Idag är möjligheterna till att skräpa ner omkring sig så mycket större än då, men ändå borde folk vara tillräckligt upplysta om att skräpet hör hemma i skräpkorgen, inte på marken.

Nu har folk tröttnat på allt skräp som finns överallt och rösterna höjs mer och mer för att samhället bör anställa så kallade "roskispoliser" som till och med kan skriva ut böter till den som skräpar ner efter sig.

Märkligt, märkligt att det ska tas av samhällets små medel för att få en mera roskfri miljö. Gammal god uppfostran kunde vara en lika god lösning på eländet.

Förändringar

2011-12-11T20:17:00.000+02:00

Mörkret råder, eftersom vi inte ännu fått någon snö. Folk är trötta och väntar på förnyelse. Väntan är tack och lov inte så lång längre. Om ungefär två veckor börjar vi igen gå mot ljusare tider, tro det den som vill.

Det stora samtalsämnet i Helsingfors har under de senaste veckorna utan vidare varit utbildningsverkets planer på att förnya våra skolor. Enligt planerna ska gymnasierna slås samman till stora enheter, medan de yngsta eleverna i årskurs 0-4 får inleda sin skolgång i små enheter medan årskurserna 5-9 i framtiden planeras bilda en egen enhet. Naturligtvis omfattar planerna också mycket annat, men det är kanske bäst att vänta på utbildningsverkets offentliga presentation, innan man desto mera tar ställning för eller emot. Tids nog får både föräldrar och politiker säga sitt. Fast det gäller naturligtvis att vara förberedd på vad som komma skall. Processen ser ut att framskrida i ett rätt snabbt tempo (?) och det gäller att väga för- och nackdelar mot varandra. Våra barn är naturligtvis värda en ännu bättre skola i framtiden om det blir så att vi går in för förändringar.

Balstök

2011-12-07T22:54:00.002+02:00

Igår firade vi vår självständighetsdag, både i slott som koja, som man uttryckte saken för ganska länge sedan. De av oss som inte i år heller fått en inbjudan till "slottet" bänkade sig som vanligt framför TVn. Själv valde jag i år att följa med den svenska versionen från Tv5 och blev därför, mer än vanligt upplyst om alla fantastiska och dramatiska kvinnodräkter som passerade i rutan. Visst kan det vara intressant att upplysas om vem som designat dräkterna, men i år blev det nog lite för mycket av det goda. Å andra sidan kunde jag i tidningsspalterna läsa om hur man igen på den finska sidan missat mer än en gång beträffande namn och personer, så inte kunde det nu ha varit mera uppbyggande att lyssna till de referaten? Många tittare blev i alla fall uppretade och valde bort baltittandet innan hela härligheten var understökad.

Varje enskild president har satt sin egen prägel på balerna. Kekkonen som själv var intresserad av det täcka könet, inbjöd misser av olika kategorier och pappor lotsade sina döttrar till balen i bästa debutantanda. Koivisto föredrog att tona ner elegansen och det blev brukligt att gästerna uppträdde mera ledigt än tidigare. Även Ahtisaari och Halonen har skräddarsytt balen enligt egna önskemål.

Ändå misstänker jag nog att det var pressen och inte president Halonen, som i år vara mera intresserad av klädsel och annat glitter. Ett rent intresse i pur dokusåpe anda?

Namninsamling i Hangö

2011-12-05T20:35:00.000+02:00

Firar några dagar i ett blött och mörkt Hangö. Borta är solen och värmen. Istället har det haglat, snöat och regnat hela dagen, inget som precis inspirerar till utomhusvistelse.

Under de senaste veckorna har många hangöbor aktiverat sig och skrivit på en namninsamling mot att polisinrättningen planeras bli bortflyttad från orten. Som deltidsboende hangöbo delar jag ortsbefolkningens oro för den växande kriminaliteten som hela tiden ökar här ute på udden.

Insamlingen kommer att överräckas till inrikesminister Räsänen inkommande vecka. För Hangös skull hoppas jag på förståelse från ministerns sida och ett gott beslut, som gagnar stadens invånares trygghet också i framtiden.

Fel kost leder till omhändatagande av barn?

2011-12-01T15:53:00.001+02:00

Läser Katarina Finniläs debattartikel i Hbl den 1.12.2011. Hon ifrågasätter i skarpa ordalag myndigheternas kamp mot så kallad lågkolhydratkost. Hon kallar hotet om att omhändata barn på grund av deras diet som osmaklig.

Jag tycker att Finnilä har alldeles rätt i sina synpunkter. Folkhälsoarbetet får knappast stöd av allmänheten för sådana fasoner. Folkhälsoarbetet ska naturligtvis på sikt leda till sundare matvanor och i framtiden till ett friskare liv, men nog verkar det som om hälsoivrarna helt glömt bort alla psykiska traumor, som med säkerhet följer på ett omhändatagande. Dessutom finns det också andra familjer som matar i sina barn inte alltid så hälsosamma produkter, men ändå inte hotas med omhändatagande, trots att dessa andra dieter inte kan anse ge ett växande barn tillräcklig näring.

Svensk avdelning och bil och transport-gänget

2011-11-27T08:18:00.001+02:00

Litet undrar man ju över vad Sannfinländarna egentligen är ute efter, eftersom de nu meddelar att de vill grunda en svensk underavdelning? Tidigare har de ju mycket entydigt meddelat vad de anser om svenska språket och till och med utpekat alla som talar ett annat språk än finska som utlänningar? Framtiden får utvisa hur de ror iland det projektet och, ursäkta nu, vart det "nya" projektet egentligen leder?

AKT sätter igen en gång spikar i hjulen för att nå en gemensam avtalsrunda för de flesta löntagare. Ärligt talat, så börjar jag bli trött på bil- och transportgubbarnas förbund. Naturligtvis ska strejkrätten vara laglig, men detta navelskåderi som transportgubbarna sysslar med förstår jag bara inte. Det är många branscher som ska dela från kakan och då kan inte bara transportfacket "glufsa" i sig den största tårtbiten, medan andra år efter år får se på.

Vård och språk och kvalitet

2011-11-19T20:27:00.003+02:00

Lilla Karis i stora Raseborg fortsätter med att ifrågasätta svenskstyrda Carema. Apoteket på orten har extrajobb med att reda ut felaktigt skrivna recept och patienterna som besöker hälsovårdscentralen klagar över inhyrda läkare, som varken klarar av att kommunicera med dem på svenska eller finska.

Det är naturligtvis inte enbart staden Raseborg som drabbas av läkare med dåliga språkkunskaper. Jag har också i tiderna, när egna barn var yngre, träffat på inhysta "läkare" i grannstaden Hangö som inte klarade av någondera av de inhemska språken. Om jag har förstått saken rätt, så finns det registrerade firmor som skor sig på att hyra ut personal (= läkare) till desperata kommuner, som inte annars lyckas attrahera inhemska läkare för uppdragen? Kanske det därför också funnits möjligheter för bluffmakare och lyckosökare att etablera sig på läkarmarknaden?

Nu är det ju så att det inte endast är Carema som har etablerat sig på finsk mark och inte har förståelse för vår tvåspråkighet. Även andra svenska företag inom vårdsektorn erbjuder tjänster hos oss, och fastän avtalen tydligt och klart påbjuder tvåspråkig verksamhet och marknadsföring av tjänsterna, så haltar arrangemangen helt eller delvis hos de flesta. Ett problem är naturligtvis det eviga problemet med att engagera personal som talar svenska och finska. Det andra problemet, nämligen marknadsföring på bägge inhemska språken sköts oftast styvmoderligt, eftersom de "vänliga svenskarna" av en eller annan anledning "glömmer" bort att sköta marknadsföringen på sitt eget språk.

Borde hälsovården skrotas ner?

2011-11-16T18:32:00.004+02:00

Långdansen kring vårdföretaget Carema fortsätter på bägge sidor om Bottniska viken. Det senaste utspelet kan vi bekanta oss med i dagens Höblä. Folkhälsans vd ifrågasätter det svenska företagets ekonomiska utsvävningar, men som tidningen mycket riktigt påpekar, så har Folkhälsan från tidigare en oplockad gås med svenskarna, efter det att Karis stad för några år sedan valde Carema framför Folkhälsan till att sköta kommunens vårdtjänster.

Naturligtvis grämer det vd Mutanen, eftersom Folkhälsan hade satsat stort i Karis och bland annat köpt in gamla Mjölbolsta sjukhus för ändamålet. Karispolitikerna bedömde i alla fall vården som för dyr och vid senaste avtalsrunda skrevs istället avtal med Carema.

Jag har inte personlig erfarenhet av det svenska företaget, däremot nog av Folkhälsan under Karis eran. Jag har också förståelse för vissa begränsningar som kan förekomma i vården, eftersom det är pengarna som styr och de som kommunerna ingår avtal med är tvungna att mer eller mindre sälja sig billigt. Min far hörde till de Karisbor som fick ta del av den vård som Folkhälsan erbjöd och ännu så här flera år senare är jag fortfranade av den åsikten, att det fanns brister i vården, som dessutom egentligen inte hade någonting med en stram ekonomi att göra.

Som sagt har jag ingen erfarenhet av Carema, som vårdproducent inom äldreomsorgen, däremot nog av Mehiläinen, som jag absolut inte har någonting att klaga på. Tvärtom! Men, visst känns det olustigt, kanske rentav oetiskt, när man bekantar sig med hur företaget förvaltar och använder sig av införtjänta pengar? Den enas död leder till den andras överflöd?

Eva-raporten, som utkom för cirka en vecka sedan kritiserade och ifrågasatte vår hälsovård. Hälsovårdslagen härstammar från 1972 och är uppbyggd kring den samhällssyn som rådde då. Ingen begrep väl egentligen vid de tider hur vårt samhälle skulle utvecklas. Av någon oförklarlig orsak håller vi ändå kvar vid ett dyrt och byråkratiskt arrangemang, som dessutom har stora svårigheter att rekrytera personal? Sanningen är rätt långt den att många, vars ekonomi tillåter, väljer idag privatvård fram om kommunal.

Alla har naturligtvis rätt till en trygg och smidig hälsovård. Frågan är bara om det är värt att fortsätta kämpa för ett föråldrat system?

Köpavtal och blöjbyten

2011-11-14T17:03:00.000+02:00

Det kokar i kitteln. Redan ett par dagar har svenska Carema varit på tapeten, eftersom de förespråkar att de äldres blöjor ska vägas innan det kommer på fråga att ens överväga blöjbyte för den gamla! Förnedrande och äckligt, säger jag, om sådana fasoner. Det tycker tydligen också beslutsfattarna i Stockholm, eftersom avtalet med ifrågavarande firma kommer att sägas upp.

Under 90-talets depression här hemma gavs vårdpersonalen också klara instruktioner om att kronikerblöjorna som bäddas ner i de äldres sängar inte får bytas för ofta. Dessutom har vi också under senare år haft en och annan social- och hälsovårdsminister, som just välat begränsa hur ofta man egentligen får byta de äldres blöjor. Visst är det så att dessa engångsblöjor innebär kostnader för samhället, men någon rim och reson får det väl ändå vara?

Dagens tidning berättar om att Stiftelsen Sedmigradsky, som säljer dagvårdstjänster till Helsingfors stad överväger att sluta med det och istället satsa på att erbjuda dagvårdstjänster på den fria marknaden, en verksamhet som stiftelsen också sysslade med innan det övergick att sälja sina tjänster till staden. Småbarnsskolorna erbjöd från början halvdagsplatser från kl. 9.00-13.00. Men det var som sagt innan de årligen började teckna avtal med staden och förrän den nu rådande subjektiva rätten till dagvård.

Lever kvar i våra minnen

2011-11-09T21:05:00.001+02:00

Tyvärr var vår familj tvungen att ta det smärtsamma beslutet på måndagen. Vår kära huskatt Sanny insjuknade för 2,5 år sedan, först i struma och senare i en njursjukdom. Medicinering och annan god vård hjälpte så här långt, men nu orkade inte njurarna arbeta längre och beslutet för vår del var okalleligt. Sanny var en del av vår familj i femton år och saknaden är stor nu när hon inte längre finns med oss.

Jag är en utpräglad kattmänniska. Under hela mitt liv är det bara under ca. tio års tid som jag levt så att säga "kattlös". Inställningen till husdjur har för all del ändrats under den tiden. Kattälskare har det alltid funnits, men förr föddes och dog kattorna utan att man egentligen funderade på vad som fattades en sjuk katt. Veterinären var förbehållen kor, hästar och grisar, eftersom de innebar en ekonomisk vinning för sina ägare.

Idag finns det runt omkring i Helsingfors många små och välfungerande veterinärstationer, som gör sitt yttersta för att vårda sjuka djur. Sannys veterinärstation ligger i stadsdelen Kottby. Vårdspråket var svenska, om man så önskade, och vårdansvaret var mycket gott. Vi är mycket tacksamma för den omvårdnad som tillägnades Sanny.

En liten jämförelse med den vård som t.ex. delges oss människor är på sin plats. I dagens tidning kan vi läsa om hälsovården som utvärderas i EVA-rapporten. Jag skall begrunda rapporteringen och återkommer vid senare tillfälle.

Lättrafik eller skräcktrafik

2011-11-03T14:27:00.001+02:00

För någon vecka sedan ville någon medlem från Kallioseura befria Backasgatan söderut från Sörnäs in mot centrum från bilar och bussar? Enligt initiativtagaren behöver stadens cyklister rejäla utrymmen och därför kunde bilar och bussar flyttas ner till Sörnäs strandväg, medan den stora och traditionella infartsgatan norrifrån skulle reserveras för cyklisterna? Hur mycket allvar som ligger bakom förslaget vet jag inte. Antingen är det fråga om en åsikt framställd på fullaste allvar eller så är det fråga om en regelrätt provokation?

Cykelvägarna i synnerhet i innerstan är under all kritik. Stadens förfäder med tjänstemän förebereder en förbättring. Det är bara det att jag inte helt och hållet är införstådd i om de nu existerande planerna verkligen kan anses vara en förbättring eller om staden trots allt borde satsa på andra alternativ? De små och smala cykelleder, inritade i asfalten som röda sträckor, som redan nu finns i bland annat Tölö ger ett otryggt intryck. Kanske det möjligen är därför som Kalliocyklisten önskar sig hela Backasgatan till sin och andra cyklisters förfogande? Eller de cyklister som cyklade Västerleden fram och uttalade liknande önskemål som som Kalliocyklisten?

Det finns ett Brysselbeslut om att cykling ska befrämjas i Europa och då också naturligtvis här i Helsingfors, men redan nu ser det ut som om cyklister i de olika länderna inte delges samma möjligheter till att färdas längs trygga cykelstråk?

PS. Jag vet att Kallio heter Berghäll på svenska, men eftersom sällskapet i Berghäll går under namnet Kallioseura, så valde jag denna gång att i skrift använda den finska formen.

Dåligt uppförande, Bokens värld och det Verkliga Livet

2011-10-30T09:00:00.000+02:00

Hakkarainen tilldelades "straff" för senaste korkade uttalanden under veckan. Tyvärr misstänker jag att han inte vidare noterar straffet, eftersom en prickning i protokollet inte nämnvärt rubbar vardagen? Kanske straffen egentligen borde vara av en mera minnesvärd karraktär, precis som när Veikko Vennamo i tiderna blev utburen av riksdagens vaktmästarstab, efter det att han uppträtt ohyfsat i riksdagens plenisal och vägrat lämna salen trots att talmannen uppmanat honom därtill? Vi finländare har nog med åren blivit mer och mer hövliga och straffen utfärdas därefter, men det finns visst ett gammalt uttryck som säger att man med den ena ska tala om prästgårdens gärdsgård medan den andra bör tilltalas om ladugårdens dito, och i Hakkarainens fall skulle den lösningen eventuellt vara den rätta?

Bokmässan pågår som bäst i Helsingfors mässcentrum. Igår besökte jag mässan och lyssnade bland annat till författaren och psykiatern Clas Andersson som intervjuades angående senaste boken om Otto. Andersson dementerade ånyo att historien är självbiografisk och påpekade bland annat att han lever medan bokkaraktären Otto avlider på slutet.

Jag har alltid gillat Anderssons raka sätt att formulera sig. Dessutom har hans yrke gett honom en oersätterlig förmåga att förstå sig på mänskligheten. Pensionären Andersson skriver nuförtiden mycket om åldrandet och också förberedelsen inför det att en dag lämna detta liv. Igår fick publiken på mässan bland annat ta del av funderingar kring samhällets ansvar och ställningstaganden inför en öppne diskussion om dödshjälp för de äldre. Andersson påminde samtidigt om självmordsfrekvensen bland de äldre som egentligen inte går att uppskatta, men som den realist han är påminde han samtidigt om det mänskliga, det vill säga att livet i början av veckan kan kännas hur jäkligt som helst och absolut inte värt att levas en dag till, medan situationen redan i slutet av samma vecka kan se helt annorlunda ut.

Jag har också förstått att Helsingfors stads budgetförhandlingar ger förhoppningar om någon procent till för äldreomsorgen inför nästa år. I så fall är det en vinst för mänskligheten.

Veckoslut på gott och ont

2011-10-23T23:01:00.000+03:00

Lördagen var vikt för en resa till Österbotten, närmare bestämt till staden Vasa. Uppgiften var att tillsammans med många andra partikamrater utse Eva Biaudet till partiets presidentkandidat. Evas fina och berörande tal inför partifolket i Academillsalen bådar gott inför framtiden.

Däremot har sannfinländaren och riksdagsmannen Teuvo Hakkarainen igen, genom sitt senaste uttalande, visat på hur eländig lagstiftning vi egentligen har i vårt land. Rasistiska uttalanden om medmänniskor som flyttar in till vårt land från andra länder går det tack och lov att begränsa genom lagstiftning, men däremot skyddar inte lagen egna medborgare vars förfäder bott och jobbat för vårt land i flera hundratals år, från påhopp av en person som egentligen inte är värdig att titulera sig riksdagsman. Jag är fullt och fast av den åsikten att herr Hakkarainen borde ha fortsatt med att såga plankor i sin lilla hemby, istället för att beblanda sig i farliga "lekar" som bara delar landets befolkning i två olika läger.

Hur spara?

2011-10-18T19:09:00.000+03:00

Intresset för ekonomin fortsätter. Under senaste dagar har det skrivits mycket om huruvida Fondsparandet är rätt sätt att förvalta sina slantar på? Det har nämligen visat sig att vinsten blir ringa och att det till och med är lättare att förlora sin insats än att göra vinst. Lyssnade också igår till en fondmäklare som uppmanade folket att våga fortsätta satsa och köpa in sig i olika fonder också vid tider då man inte kan förutspå utgången. Våga satsa och inte se till vad andra gör, var hans motto.

Med andra ord borde man köpa under sämre tider, då man för en relativt billig penning kan göra framtidens pengaklipp? Säkert helt riktigt, men hur går det sedan för vanligt folk, som blir oroliga när aktiekurserna går ner och rädslan inom en gnager över att ens små besparingar går förlorade? Alla är inte så bevandrade i att följa upp fonders och aktiers utveckling och gör därför ibland felaktiga beslut. Man säljer ut vid fel tidpunkt och gör dessutom felaktiga anskaffningar.

I tider då kurserna åker upp och ner så gott som dagligen har många därför valt att istället sätta sina pengar på konton med en på förhand fastställd ränteprocent. Naturligtvis handlar det inte om snabba klipp, som bankvärlden önskar att vi vanliga sparare skulle satsa på, men å andra sidan ger fastställd ränta i dessa oberäkneliga tider trygghet. Dessutom fordrar aktievärden kunskap och intresse och till och med tid för att dagligen följa med börsutvecklingen. Mera ekonomiskt kunnande skulle absolut inte skada för Medelsvensson.

Inte samma rättigheter för alla

2011-10-17T18:32:00.002+03:00

Occupy Wall Street demonstrationerna har fått människor att reagera. Många är emot och andra för demonstrationerna. Visserligen deltog mången proffsig demonstrant, dvs personer som reser omkring i akt och mening för att få vara emot, oberoende av vad det sedan egentligen demonstreras för. Men många är också med för att de ifrågasätter utvecklingen i dagens samhälle och genom deltagandet önskar påverka i motsatt riktning. Det må vara sagt att världen knappast förbättras genom att delta i en demonstrationskör, men å andra sidan så har jag personligen alltid hoppats på en förändring, ett godtagande av det jag och mina gelikar tror på, de få gånger jag deltagit i en demonstration. Senaste gången var för övrigt på riksdagshusets trappa, inför riksdagsvalet, då SF-gänget ville skrika ut pakko-ordet och många svenskspråkig ansåg att nu räcker det...

Av någon orsak är jag smått irriterad över attityden mot senaste veckas demonstrationer. För visst handlar det om så mycket mera än axeln vänster höger. Jag är alldeles säker på att det finns bra många högerröstare som inte ser med så blida ögon på till exempel den skattepolitik som förs i det stora landet på andra sidan Atlanten.

Här hemma påminns vi i kväll och i natt om de bostadslösas situation. Upp mot 4000 bostadslösa personer finns registrerade bara här i Helsingforsregionen. En aldrig sinande mängd människor som alla saknar en mänsklig rättighet, nämligen en egen bostad.

Ställningstaganden för mänskliga rättigheter och mot människohandel pryder mitten sidan i dagens Husis. En välinriktad kampanj, tankeväckande och informativ. Människohandeln är ännu idag svår att upptäcka här hemma.

Världen protesterar

2011-10-16T12:48:00.000+03:00

Occupy Wall Street- rörelsen drar fram över hela världen. I Finland samlades människor igår för att uttrycka åsikter om sin närmiljö och vars och ens rättighet till att kunna påverka sin egen vardag. På andra håll i världen övergick demonstrationer tidvis i kravaller.

Världen över är man oroade över huruvida finansvärldens ledare tar sitt ansvar för finanskrisen? Frågeställningen är naturligtvis befogad. Det som bland annat USA grovt missat, sprids likt en flodvåg vidare över hela världen och ovissheten om hur allting kommer att sluta upplevs som skrämmande för folk i allmänhet. Eller egentligen är det väl så att de flesta fortsätter att leva sitt liv precis som det levt det fram till dags datum, medan de samtidigt serveras information och statistik över hur man inom business världen skär ner och rentav avvecklar bolag som ännu för en tid sedan ansågs som vinstbringande. Det som också är viktigt att komma ihåg är att det bakom all statistik döljer sig levande människor, som i värsta fall förlorar allt de har, både ekonomiskt och materiellt och slutligen också socialt.

I Finland är vissa marknader mer utsatta än andra, men å andra sidan har vi en viss social säkerhet, som delvis hjälper, om vi jämför oss med den stora världen. Ändå kan man också här hos oss upptäcka djupa sår, som kvarlevor efter depressionen i början av 90-talet. Svåra tider med ekonomiska djupdykningar skördar alltid sina offer och om återuppbyggnaden efter en större eller mindre ekonomisk krasch inte haft förståelse för dessa missförhållanden, så har mångt och mycket gått förlorat.

Riksdag och regering har arbetat för en ännu bättre utbildningsnivå, vilket naturligtvis är helt rätt, eftersom det om något skulle leda till möjligheten att med tiden försörja sig själv. Ändå kan jag inte låta bli att ifrågasätta en del av tankesättet, nämligen den lilla delan som härrör sig till en tryggad arbetsplats fram till pensioneringen. Denna livlina saknas nämligen i dagens samhälle och det dessutom globalt sätt. Ändå är vårt samhälle fortfarande uppbyggt kring den modellen. Kollektivavtals rundan här hemma pågår som bäst, och den om någon håller fast vid gamla hundraåriga traditioner. En duktig arbetstagare förtjänar efter trogen tjänst mera? Rätt och riktigt? Jo, förr under de tider då tryggheten var en del av arbetet. Idag, borde det också ingå en möjlighet för arbetstagaren att starta om från början i arbetslivet, utan att för den skull göra en ekonomisk djupdykning. Dessutom skulle en sådan möjlighet hjälpa mången uttröttad äldre arbetstagare att i stället för att förhandspensionera sig fortsätta med nya motiverande, självvalda och stimulerande arbetsuppgifter. Fast för en sådan helomvändning borde samhället naturligtvis stå upp mot diskriminering av olika åldersgrupper och inse och ta vara på människors kunnande överlag.

Tag modell av London

2011-10-15T17:20:00.001+03:00

Har tillsammans med familjen besökt London under ett så kallat förlängt veckoslut. Det var ganska många år sedan senaste besök och mycket hade naturligtvis förändrats.

Två kommentarer, som samtidigt berör också oss helsingforsare, vill jag komma med. Den första gäller den lätta trafiken och då framför allt cyklisterna.

Körfilerna är smala i hela staden. Betydligt smalare än här hemma. Cyklisterna är däremot många. Det såg nästan skrämmande ut då många cyklister i hög hastighet framförde sina cyklar och det utan att vara försedda med cykelhjälmar. Flertalet använde hjälm, men överraskande många cyklade i hög hastighet utan hjälm och dessutom iklädda endast kortbyxor (eftersom termometern visade på +17).

Medan cyklisterna trängdes med bilar och bussar på vägbanan, gick i alla fall fotgängarna trygga på trottoarerna. Jag tar inte vidare ståndpunkt för eller emot cykelfiler på körbanorna i London, däremot skulle det vara viktigt att freda trottoarerna för fotgängarna också här i Helsingfors.

Min andra kommentar gäller skolelever. Vi besökte flera olika muséer och konstaterade då att många skolklasser också gjorde det. Eftersom jag anser att alla skolklasser i Helsingfors borde få rätt att åka gratis med kollektivtrafiken på utfärder alla vardagar mellan kl. 8-15, så kunde jag bara inte låta bli att ta redan på hur det förhåller sig med skolklassernas rättigheter i London. Vid förfrågan visade det sig att London tillåter den förmånen för sina skolor. Så varför inte ta exempel av det också här hos oss?

Droger i skolvärlden

2011-10-12T15:21:00.000+03:00

Högstadieungdomar har under veckoslutet blivit fast för att röka hasch. Aktiva föräldrar, polisen och skolorna gör sitt bästa för att stoppa odling, spridning och rökning. Nyheterna på dagens nätsidor innehåller intervjuer med både lärar- som föräldrarepresentanter. En mycket viktig sak poängteras i artiklarna, nämligen den att det är mycket viktigt att föräldrar med barn i samma klass känner varandra och har någon form av kontakt. Om något avvikande uppdagas, så är det mycket lättare att åtgärda dem om man från tidigare är bekant med de andra. Missförstånd och direkta feltolkningar blir färre och till och med fördomar avskalas mer eller mindre.

Prisutdelning

2011-10-09T11:16:00.002+03:00

I morse visade åtminstone min termometer här i norra Helsingfors på nollan, vilket det om något visar tecken på att hösten är här. Ser jag ut genom fönstret ser jag dessutom vackra lönnar, som klätt sig i prunkande vackra färger.

För min del har hösten inletts med mycket arbete (som det säkerligen gjort för de flesta). Eftersom jag arbetet enligt mottot en dag, högst en vecka i sänder, för att få allting gjort (eller åtminstone nästan allting, ibland måste man bara prioritera) så blev jag själv nästan överraskad över att det redan var dags för att offentliggöra Nobel prisen för i år.

Utdelningen i år ser något annorlunda ut, eftersom Ralph Steinmann kvarstår som en av mottagarna av medicinpriset, trots att han tyvärr hann avlida innan han själv fick vetskap om utmärkelsen. Naturligtvis är det inget ont i att postumt tilldelas ett pris för någonting som kan anses vara ett livsverk.

Fredspriset i år delas mellan tre kvinnor, som var och en arbetar för kvinnors rättigheter ute i världen. Åtminstone jag anser att det var synnerligen på sin plats med att lyfta fram kvinnors situation ute i världen och dessutom på ett mycket synligt sätt bekräfta hur viktigt arbetet även i fortsättningen är.

Litteraturpriset gick i år till Tomas Tranströmer. Han är i ordningen den åttonde svensken som tilldelats priset. Två svenska kvinnor hör från tidigare till pristagarna, nämligen Selma Lagerlöf och så Nelly Sachs, som ändå ursprungligen var tyska, men bosatt under många år i Sverige.

Finland har två nationalspråk

2011-10-05T21:39:00.001+03:00

Det finns länder i Europa, som har två eller flera nationalspråk. Finland är ett exempel, Belgien ett annat och i Schweiz har man till och med fyra olika nationalspråk. Så har det varit redan länge och därför förväntar man sig naturligtvis att åtminstone hela Europa känner till detta.

Därför blir man mer än förvånad, när man gång efter annan får vara med om att konstatera att tvåspråkigheten, som ändå är befäst under epitetet nationalspråk, inte tycks vara känt i våra grannländer, inte ens hos de nordiska grannarna?

Eller är det kanske så att vi finnar/finländare själva bär ett stort ansvar för att grannländerna låter översätta, då närmast svensk text som är riktad till det finlandssvenska till finska?

En stor del av det nordiska samarbetet diskuteras idag på engelska? Så sker det inom politiken och så blir det också allt vanligare inom kulturen.

Tidigare i år var Pernilla August (svensk regissör) inbjuden till Hanaholmen för att föreläsa om sin prisbelönta filmatisering av Susanna Alakoskis bok Svinalängorna. August hade uppmanats av arrangörerna att hålla sitt anförande på engelska och detta ännu till på nordiska kulturcentret Hanaholmen.

Det är likaså tragiskt när högt uppsatta politiker nappar på populistisk svada och uttrycker sig därefter? Vår undervisningsminister sällade sig i veckan av någon orsak till denna skara. Han korrigerade sitt uttalande dagen efter, men skadan är redan skedd. Har en minister en gång uttalat sig negativt om landets andra nationalspråk, så ger det näring till hyenorna, det är klart!

Barn av idag

2011-10-01T20:39:00.000+03:00

Läser med stor eftertänksamhet artikeln i dagens Hbl, som tar fasta på ensamförsörjares möjlighet att försörja sitt/sina barn. 150000 barn lever i dagens Finland under fattiggränsen. Dessutom har fattigdomen ökat efter den stora depressionen i början av 90-talet!

Barn av idag är långt ifrån jämlika. Historiskt sätt har barn aldrig varit det, men enligt dagens sätt att se på saken borde situationen naturligtvis vara en annan.

Generellt vågar jag påstå att klimatet är rätt hårt för de barn som växer upp idag. Ekonomin spelar en alldeles för stor roll, åtminstone i dagens Helsingfors. Har du inte trendiga kläder, spenderar du inte pengar på olika hobbyn, saknar familjen ett sommarnöje eller åker inte familjen utomlands åtminstone en gång/år dalar din status ohjälpligt. Åtminstone i egna ögon och mycket ofta också i skolkamraternas ögon.

Dagens curling föräldrar sopar isen ren för sina barn och barnen bärs i gullstol över motgångar och andra svårigheter. Siktet är inställt på en lysande framtid. Slutresultatet för var och en vet vi ännu ingenting om, men litet undrar man ju över hur det sedan går för dessa prinsar och prinsessor, när den första vuxentörnen skakar om den utstakade vägen? Möjligen hjälper de goda föräldrarna då också, men de kommer ju inte att finnas där hela livet ut för att reda ut och stryka medlidsamt över ryggen.

Motsatsen till dessa längs isen framglidande barn är då de som skamset ser på då andra lever livets goda dagar, utan möjlighet till att delta i livets konsumtion. Endera gör de sig osynliga eller så blir de värstingar för att hävda sig eller missbrukare för att glömma?

Så enkel är ekvationen ändå inte. Curlingbarn kan också bli värstingar och missbrukare, medan de som haft en torftig barndom når höjder som den medelmåttliga curlingbabyn bara kan drömma om. Oftast är det ändå så att den som nått höjder bär med sig minnen från den tid de fick försaka en hel del och endast från sidan fick följa med de på skridskoisen framskridande isprinsessornas och-prinsarnas framfart.

Dessutom finns dessa barn till missbrukare, som om de lyckas hålla sig nyktra eller drogfria, ändå med tiden har möjlighet att hitta sin plats i livet. Dessvärre finns det redan nu bevis på att det finns missbrukarfamiljer med en missbrukande farfar och farmor, barn och barnbarn som fastnat i drogträsket varifrån det är svårt att vada iland. Tragedin är överskuggande med tanke på kommande generationer inom dessa familjer.

Nya planer för dagvården?

2011-09-29T17:26:00.000+03:00

Nya omsrgsministern vill ändra på dagvården än en gång. Hon vill införa timtaxa, vilket tydligt och klart ger signaler att minister anser dagis vara en förvaringsplats?

Idag betalar man enligt högsta avgiften 254 euro i månaden för en heldagsplats. Summan känns i plånboken för den som ska betala, det är sant, men om vi räknar ut en timavgift från den summan, så är det inte många euron som skulle ersätta en hel timme på dagis. Knappast har nu ministern heller tänkt sig att följa dagens taxa vid prissättandet av en eventuell timavgift?

Lite olustigt är det naturligtvis, när inte en minister ser det värdefulla pedagogiska arbetet som ett bra dagis i bästa fall kan erbjuda. Om ministern trots allt påyrkar en timavgift kullkastas nog daghemmens dagsscheman och slutresultatet är inget annat än tom förvaringslåda.

Privat svensk skola?

2011-09-20T19:00:00.002+03:00

Maria Björnberg-Enckell föreslår att vi ska gå in för en privat svensk skola. Idéen är intressant och jag hoppas Mia spinner vidare på sin idé, så att alla med säkerhet vet hur konceptet skulle fungera.

Några farhågor har jag i alla fall. Finns det underlag för en sådan skola, alltså räcker eleverna till, eller skulle en privatskola stjäla elever från vår grundskola, så att den svenska sidan i framtiden får för få elever? Många elever i dagens skola kommer från tvåspråkiga, rentav nästan finskspråkiga familjer, och då är steget till att välja en privatskola med en språkundervisning som eventuellt attraherar tvåspråkiga familjer bättre än vad språkvalsmöjligheterna i grundskolan förmår rätt avgörande?

Dessutom kan det vara så att en privatskola inte är ett likvärdigt alternativ för varje enskild elev, eftersom privatskolor delvis finansieras med terminsavgifter.

Dessutom figurerar det en massa "privatskolor" i vårt västra grannland, som åtminstone jag inte anser motsvara de bästa alternativen för en utbildningsenhet.

Men som sagt, Mia har sträckt ut handen och föreslagit en svensk privatskola och då är det kanske skäl att utvärdera förslaget.

Guvernanter, gratisåk och hembränt!

2011-09-19T21:59:00.000+03:00

Dagens nyheter berättar följande:

The Finns har anställt en guvernant för att undervisa bångstyrliga riksdagsmän i hyfs och pli. Litet förvånande kanske, eftersom sådant borde redan ha poängterats i hemmen och allra senast i skolan. Men har man en åsikt, så har man? Fastän alla uttryck naturligtvis inte platsar i Granitborgen eller som uttalanden inför journalister eller ens i bloggar. Dessutom är det aldrig försent att lära sig något nytt.

WR kämpar ännu med icke fungerande biljettautomater. Fortsätter automaterna att krångla betyder det med säkerhet att biljettpriserna höjs igen inom en snar framtid?

Till sist fastnade ögat på Bladets rubrik om Alko. Enligt den rubriker kommer Alkoholiliike inte att övergå till hemkört? det om man får tro bolagets vd.

Mau mau huset

2011-09-18T22:45:00.002+03:00

Tillbringade veckoslutet i ett folktomt och lugnt Hangö. Endast en person bebodde skymningshotellet på andra sidan om min köksvägg, vilket det också gav mervärde till vistelsen ute på udden.

Vädret inbjöd till promenader och cykelturer, vilket var trevligt, eftersom man då också håller sig ajour med nuläget i staden.

Sedan en tid är Rannikkopatteristos gamla sjukhusbyggnad vid Högbergsgatan försedd med en stor grön bandaroll, som meddelar oss om att byggnaden är till försäljning. I juni, under teaterdagarna, visades några föreställningar där och då reagerade jag över hur huset dels råkat ut för vandaler och dels mött ett omfattande förfall, som på inget sätt ger den stora byggnaden rättvisa.

Idag tog vi oss friheten att syna huset och gårdsplanen från gårdssidan. Sönderslagna fönster och uppbrutna dörrar visar på att förfallet fortsätter. Närmast ser fastigheten ut som om Björnligan övat på området. En byggnad som absolut ingen stad önskar sig inom sitt eget område.

Staten är ägare till den gamla byggnaden, som i folkmun allt sedan 1950-talet kallats till Mau Mau, Mau mau var ett uppror som föregick Kenyas självständighets strävan under 50-talet. Åtminstone i Hangö har det varit tämligen vanligt att namnge hus och bostadsområden enligt de världshändelsen som utspelat sig samtidigt som en byggnad eller områden blivit uppförda.

Stat och kommun borde absolut ha samma skyldighet att sköta om sina fastigheter.

Blev uppmärksammad på att fastigheten är såld för några år sedan. Trots det är det viktigt att fastigheterna runt omkring i vårt land är omskötta istället för att lämnas vind för våg.

Utstängd på två veckor

2011-09-15T20:25:00.001+03:00

SFs riksdagman Halla-aho avstängs från sitt arbete på två veckor, efter att han igen en gång formulerat förkastliga åsikter i sin blogg.

Två veckor är en kort tid. En liten semester för Halla-aho bara, som knappelunda ändrar hans åsikter? Hur det går med partiets trovärdighet i längden är ju sedan en annan fråga? De har ju också andra tyckare och tänkare i sina led som mer eller mindre ställer till problem för hela rörelsen?

Inför riksdagsvalet förutspåddes det att partiet i första hand skulle få stöd från förorterna. Det fick det också, men Halla-aho är ett "fenomen" som också samlade röster utanför förorterna. En snabbkoll efter valet bekräftade att han fick stöd i nästan alla valdistrikt i hela Helsingfors, också i innerstan och i andra stadsdelar där mer välsituerade stadsbor har sina hem. Halla-aho är en universitetsmänniska och har ett mycket vidare kontaktnät än de kandidater som attraherade väljarna i förorterna. Ett resultat som är värt att ta i beaktande och att analysera.

Klyftor i Helsingfors

2011-09-11T08:52:00.002+03:00

Under rubriken "Eländet göder sig självt" beskriver dagens Hbl segregeringen inom staden.

Egentligen känner vi redan från tidigare till problemen som endera återges eller inte i artikeln. Vi känner till flyttrörelsen bort från oroliga kvarter till mindre oroliga sådana. Vi känner till att social utslagenhet går i arv, vi vet att omhändatagandet av barn ökar hela tiden. Vi har i synnerhet i år uppmärksammats på problem där nyfamiljer överger sina tonåringar (fast det är ett problem som återkommer också "i de finare kvarteren"). Bostadslösheten och uteliggarna är ett problem som samhället "ärver" från generation till generation osv...

Det mest intressanta i artikeln är hur ledande politiker i staden anser att segregeringen kan minskas. Av de tillfrågade Astrid Thors (sfp), Jan Vapaavuori (kok), Rakel Hiltunen (soc), Osmo Soininvaara (grön) och Tom Packalén (Sf) rätt långt ense om utbildningens betydelse. Thors talar också mycket riktigt för mångsidiga stadsdelar. Hiltunen påpekar om statens roll och Vapaavuori säger att Social- och hälsovårdsministeriet måste förstå att Helsingfors skiljer sig från resten av landet.

Alla var som sagt eniga om att utbildningen är något som samhället bör satsa på. Utbildning är a och o , det är säkert, men ändå tas varje år nya beslut om att skära i resurserna inom grundutbildningen. Fortsatt naggande i kanterna leder till att gruppstorlekarna blir större istället för att minska och en äldre persons (farfars eller mormors närvaro) i skolan leder nog inte i det långa loppet till underverk. En farfar eller en mormor i skolan är mycket viktig och de som åtar sig uppdraget är guld värda, men de kan naturligtvis inte ersätta goda psykologer, kuratorer eller lärare, eftersom de tre sistnämnda har helt och hållet andra befogenheter än frivilliga medhjälpare, som tittar in i skolan högst ett par gånger i veckan.

Flytta torg är som att flytta berg

2011-09-09T18:46:00.008+03:00

I min sommarstad diskuteras en torgflyttning. Eller egentligen startade diskussionen med att pengar reserverades för att renovera torget i allmänhet. Projektet har redan inletts, och det torde bli färdigställt till nästa sommar. Om nu projektet får färdigställas, vill säga?
Stadsfullmäktiges ordförande (soc) har nämligen kommit fram med ett nytt förslag. Torget borde flyttas på andra sidan Viadukten invid järnvägsstationen, taxistationen och en bensinmack kantänka?

Varför torget överhuvudtaget ska flyttas och framför allt varför det enligt ordförande Kavander ska placeras invid en tom järnvägsstation och en likaledes tom taxistation begriper jag inte? Det går ju fortfarande tåg till staden (tack och lov får man väl tillägga) men stationen används endast av Matkahuolto och det då delvis. Tågbiljetten inhandlar man nuförtiden ur en automat och det sker utomhus. Taxistationen borde vara den naturliga samlingspunkten för taxibilisterna, men det är nog ytterst sällan man ser en taxibil där. Men så är det ju också överhuvudtaget problem med att få tag i en villig taxibilist som transporterar en dit man önskar. Vad det beror på vet väl chaufförerna bäst själva. Många taxikunder är i alla fall kritiska till nuvarande arrangemang.

Men tillbaka till torget, det nuvarande alltså. Staden är grundad år 1874 och torget tillkom rätt snabbt därefter. Fastän staden bombades svårt under kriget, återstår ändå den gamla stadsplaneringen. En stad med rötter som går tillbaka till 1800-talet ska också se ut som en 1800-tals stad. Nya fastigheter ska naturligtvis uppföras där det finns möjlighet, men i övrigt ska som sagt helhetsintrycket som skvallrar om tidevarvet då staden grundades återges.

Det är viktigt att slå vakt om miljöer istället för att låta dem gå förlorade. Det nuvarande torget bildar en naturlig avslutning på Boulevarden och närheten till Berggatan där de flesta affärerna är belägna förstärker dessutom handeln i staden.

HögKultur eller på Gräsrotsnivå

2011-09-02T21:58:00.001+03:00

Så är nya kulturhuset i Helsingfors invigt. Dessvärre har jag personligen ingen uppfattning om akustik eller andra fördelar med huset, men musikfolket lär vara nöjda. Själva arkitekturen, dvs hur huset tar sig ut utifrån, tilltalar mej inte, och efter att ha läst många andras kommentarer, så är jag inte ensam med min åsikt.Funderar fortfarande över hur själva området, där glashuset nu är byggt, skulle ha tagit sig ut, om inte eldhanen hade skördat de gamla magasinen. Naturligtvis skulle inte VRs gamla magasin ha dugt till konsertsal, men allt möjligt annat kiva inom kulturen skulle med säkerhet ha blivit "kivogare" i de gamla magasinen.Men tillbaka till invigningen. Stadsministern var på plats, medan kulturministern följde med basketspel i Litauen? De därpå följande konserterna lovprisades, men också då saknades vår kulturminister bland publiken. Kulturministern har sina egna personliga intressen, vilket inte är att förakta. Förorterna är dessutom värda all uppmuntran. Jag antar att Arhinmäki önskade sig just kulturminister portföljen för att kunna understöda mera utsatta stadsdelar och områden med ett kulturutbud som attraherar just där?Ändå är det väl så att man som minister också borde delta i större kulturella sammanhang, oberoende av egen smak och inriktning? Det är lika mycket en skyldighet, som en förmån. Synd dessutom att på offentlig nivå förstärka tankar som högkultur och folkets kultur!

Ny Ikea prissättning?

2011-08-31T22:23:00.002+03:00

Åkte ikväll i sällskap med döttrarna över kommungränsen ut till Vanda för att inhandla bokhyllor från det stora blågula varuhuset. Som innehavare av Familjekortet utlovade reklamen billiga Billy hyllor. Det utlovade hyllpriset höll, men när vi kom så långt som till disken där man kan beställa hemtransport möttes vi av en överraskning. Vi blev nämligen tillfrågade om vi önskade hemtransport för 39 euro eller för 69 euro? För 39 euro får man sina varor transporterade hem till ytterdörren, men väl där ska man själv vara beredd att kånka in varorna. I nödfall kan chauffören hjälpa till? Önskar man med säkerhet få varan hemburen enda in i lägenheten, måste man betala nästan dubbelt upp.Det blå-gula huset har underhuggare som utför transporten. Naturligtvis förstår jag att också underhuggaren ska få ersättning för uppdraget, men att man drar gränser mellan hem och in i lägenheten och nästan hem verkar inte riktigt sakligt!

Kurvor reformeras

2011-08-29T23:23:00.000+03:00

Läser att barns tillväxtkurvor reformers till att följa barns utveckling hos barn födda mellan åren 1983-2008.

Det är då allt för väl. Jag minns ännu med förskräckelse hur det gick till när jag i slutet av 80-talet besökte rådgivningen med min förstfödda. Ungen följde inga officiella kurvor och kalabaliken låg i luften. Det enda som tycktes intressera den rådgivningstanten var "ryyppääkö miehesi"? Varifrån hon fick sådant för sig begriper jag inte? En orsak var kanske att vi var bosatta i Vallgård och tanten drog alla inom området över samma kam.

När jag sedan nio år senare igen var gravid visade jag den förstföddas kurvor och andra papper till Solveig, som var en mycket kunnig och mänsklig hälsovårdare. Sekundas kurvor följde i stort sätt storasysters, vilket bevisar att generna inverkar på slutresultatet.

Tydligen är det nog så att man är KÄNSLIG som nybliven mor, eftersom jag dels inte fick rådgivningstanten nedtystad och dels ännu minns hur otäck jag ansåg hela rådgivningsproceduren vara.

Hoppas därför innerligt att man tar hänsyn till att också småbarn kan vara annorlunda än sina jämnåriga, då man gör upp nya kurvor och tolkar dem.

Sista veckoslutet

2011-08-28T21:27:00.000+03:00

Mulet väder idag, vilket förhöjt känslan av att sommaren visat sina bästa dagar och att hösten skymtar bakom horisonten. Veckoslutet firades ute på udden. Mycket folk på plats, tydligt och klart har turistsäsongen förlängts, vilket naturligtvis är gott för den lilla staden.

Sista veckoslutet betyder både Hangödagar och Forneldar. Programutbudet var av god kvalitet och elden flammade i blåsten. Vackert, men visst smög vemodet runt knutarna.

Hotellverksamheten i grannlägenheten fortsätter utan uppehåll. Blev smått irriterad av att igen få lyssna till "festare" och knackade därför helt fräckt på dörren och bad dem vara tysta. Kanske tråkigt för dem som hyrt en lägenhet för dyra pengar och vill fira ett trevligt veckoslut, men hyr man i ett vanligt bostadshus, så får man leva upp till de krav som ställs på sådant boende, om man så också är på semester. Egentligen borde jag kontakta Fastighetsförbundet direkt angående dylika hotellprojekt?

Hur tänker vi angående ekonomin?

2011-08-23T19:59:00.003+03:00

Ute i världen sker det förändringar, speciellt i Nord-Afrika är förändringarna idag stora. Folket har tröttnat och jublar nu när de gamla diktatorerna får ge med sig. En ny era inleds, vart de bär vet vi inte ännu, men alla hoppas naturligtvis på en förändring till det bättre.

Andra länder har problem med ekonomin. Länder som Kina och Indien ger sig på att kritisera USA och de beslut som där fört med sig ostabila ekonomiska beslut. I Europa får de länder, som inte levt på lika stor fot, som de där ekonomin nu verkligen är på fallrepet, hjälpa till ekonomiskt. Naturligtvis är det i det här skedet det bästa alternativet att hjälpa istället för att själv stjälpas med i eländet.

Här hemma lever tillsvidare flertalet gott, om än det ser ut som om de fattigas antal ökar dag för dag? Priserna är uppskruvade, men de som har pengar verkar inte bekymra sig för situationen, utan konsumerar snällt allt överprissatt och ytterligare lite till.

Verkar det bekant? Världsekonomin andas med konstgjorda lungor, annars skulle lågkonjukturen drabba oss i betydligt högre grad. Vi hoppas naturligtvis på att den konstgjorda hjälpen också i fortsättningen håller oss flytande, men den av oss som var med i slutet av 80-talet och in på 90-talet minns säkert hur prisnivån då också rymde iväg, enda tills den gjorde en helomvändning och föll så kraftigt, att den stannade under ribban för flera år framåt. Hur det går idag kan jag inte sia om. Men visst trissar bostadpriser och andra priser också nu på i allt högre sfärer, vilket får åtminstone mig att fundera över vår ekonomiska framtid.

Skärgården ska vårdas med aktning och respekt

2011-08-19T17:00:00.002+03:00

Såg här i veckan i FST 5 ett program i repris som bland annat berättade om hur vår skärgård, sakta men säkert, avbefolkas. Naurligtvis finns det de som vågar trotsa oddsen och väljer att bosätta sig där, men flyttningsströmmarna har ändå under åren mera gått inåt fastlandet. Flera öar som tidigare var befolkade besöks numera endast av sommargäster. Eller så bor den ändå rätt ålderstigna ursprungsskäribon vintertid på fastlandet och flyttar endast under årets vackraste månader tillbaka hem, så länge de nu orkar.

De gamla kyrkobyarna överlever tack och lov ännu en tid. Skäriborna är tusenkonstnärer på att sysselsätta sig. Förutom de mera traditionella sysselsättningarna så som jordbruk och fiske, skapas efterhand flera nya möjligheter till att få sin utkomst tryggad. Flertalet sysselsätts inom turistbranschen. Andra väljer en sysselsättning som rätt långt tangerar turismen.

Turister råder det väl egentligen ingen brist på, åtminstone om vi har en fin sommar. Många vill ta del av vår fina skärgård och genom båtfolkets närvaro finns det långa traditioner för folk bortifrån, som gärna tillbringar längre tider ute i skärgården. Regniga somrar medför tyvärr negativ respons. Människor väljer då andra resemål på andra breddgrader.

Men visst slits naturen av den stora turistinvationen. Sophantering erbjuds men dumpning i allmänhet av allt möjligt och omöjligt ut i naturen, direkt ut i havet förskräcker fortfarande. Likaså finns det risk för att man med snabbgående, dessutom stora, båtar stör främst fåglar, men också andra djur. Det finns de som istället för att övernatta i en gästhamn väljer att göra det mitt i naturen vid någon trygg holme. Naturligtvis inget fel på det, bara man samtidigt minns att inte lämna för stora fotspår ute på holmar och skär.

Det finns hyggliga ansvarstagande personer, som rör sig ute till havs och i våra gästhamnar, men det finns också de som härjar runt, kör överhastighet eller överhuvudtaget inte alls tar hänsyn till att skärgården besöks eller bebos av andra människor. Stora båtar förtöjs hur som helst vid bryggor utan kännedom om vad som är brukligt i bästa "här kommer jag" mentalitet.

Det värsta är säkert alla stora "duktiga" sjöfarare som egentligen inte har tillräcklig kunskap i hur man framför en stor snabbgående båt, fastän de ändå gör det. Egentligen skulle ett obligatoriskt sk sjökörkort vara på sin plats för alla som är innehavare av eller ämnar hyra sig en båt med tillräckligt starka hästkrafter. Förutom obligatorisk navigationskunskap kunde också kunskaper i vad som är lämpligt eller mindre lämpligt då man rör sig i vår skärgård inpräntas. Nu vet jag att många gamla sjöbjörnar kanske "muttrar i skägget" över ett sådant förslag, men de senaste åren påvisar att en viss okunskap fortfarande råder bland dem som rör sig ute till havs eller i allmänhet ute i skärgården.

Naturligtvis borde man också fundera över hur man kunde återuppliva skärgården, så att den kunde ha en reell möjlighet att överleva, men den delen har mycket att göra med vår nuvarande regionpolitik och den gynnar kanske inte alltid små kommuner ute i skärgården?

"Poliisi syö mäkissä"

2011-08-16T21:24:00.000+03:00

Tyvärr, får man väl konstatera, att klottret åter igen ökat under sommarmånaderna. Rapporter från runt omkring i landet berättar om en ökning och samma iakttagelse har jag kunnat notera, både här i huvudstaden precis som där ute på udden.

I TV-nyheterna intervjuades härom kvällen en ung man som konstaterade att det visst kan uppstå kravaller här hemma, precis som det skedde i Storbritannien för en vecka sedan. Visserligen kan så ske, men å andra sidan tvivlar jag nog litet över om så verkligen är fallet efter att jag härom dagen halvslött iakttog oläsligt klotter på husfasader från bussfönstret och mitt i allt fick läsa meddelandet "Poliisi syö mäkissä"(?).

Om det är det enda ställningstagandet som dagens unga "gatuaktivister" lyckas prestera, så tror jag knappast att dylika formuleringar på sikt leder till kravaller? Naturligtvis kan man också göra en djupdykning i de filosofiska sfärerna och konstatera att det finns de som har en avogd inställning till blåklädda män och kvinnor med blanka knappar som representerar ordning, samtidigt som hamburgerkedjan inte ses med blida ögon av alla. Så vem vet, kanske det sist och slutligen är jag själv som missat något?

Nya trånga bussfiler?

2011-08-12T16:32:00.000+03:00

Jag har under ett per dagars tid färdats med buss från Helsingfors centrum ut mot Gräsviken och Drumsö. I trakten av Kampen förnyar man för tillfället körfiler och drar spårvagnsskenor. Det är med andra ord ingen lätt sits för busschaufförer att ratta sina stora bussar genom området. Ibland får de till och med stanna, backa och ta ny fart, vilket ger ett intryck av att de nya gatorna skulle vara ytterst trånga?

Arbetet är naturligtvis halvfärdigt, men litet smått oroligt undrar jag över hur det kommer att lyckas att ta sig fram, om och att ifall att snön också i år vräker ner som den gjort under de två senaste åren?

Våga säga nej

2011-08-10T09:24:00.007+03:00

... är ett projekt som åtminstone någon skola här i Helsingfors deltar i. Enkäten som görs i samband med projektet ger ett resultat som visar att redan en del trettonåringar är långt ifrån noviser beträffande alkohol mm. Ett resultat som jag personligen nog litat på, men ändå en aning ifrågasatt eftersom ungdomar i grupp ibland kan få för sig att kruxa i enkäter lite hur som helst?

Nu får vi oss presenterat att antalet tonårsflickor, dessutom i allt yngre ålder, som prövar på narkotika ökar. Vi har likaså i veckan också blivit uppmärksammade på att det i vårt samhälle förekommer hela familjer, allt från far- och morföräldrar till föräldrar och barn, som knarkar.

Vad som egentligen gått snett i samhället, med sådana resultat, fordrar nog en mera genomtänkt forskning, än några snabba kommentarer i en blogg. Jag konstaterar endast att illamåendet i vårt samhälle fortsätter att öka och att många människor saknar förmåga att ta ansvar för sig själv och sitt liv. Min mening är absolut inte att skuldsätta någon, varken missbrukare eller anhöriga.

Däremot blev jag riktigt arg igår när jag snabbkollade några (anonyma) kommentarer på nätet. Världen över finns det personer som kämpar för att göra Cannabisen laglig, så också i Finland. Egentligen har jag ingen som helst förståelse för dessa kämpar. Visst finns det säkert de som helt klart klarar av och dessutom inte förfaller till att övergå till grövre narkotika, men det finns tyvärr alldeles tillräckligt många bevis på människor som helt oskyldigt inlett sina försök med Cannabis för att sedan övergå till starkare produkter, för att slutligen sluta i fördärvet.

I den skola där min yngre är elev deltar man årligen i ett Våga projekt. Efter enkät och flera lektioner ordnas det också ett föräldramöte. Tyvärr verkar uppslutningen kring dessa möten vara ganska så lam? Är det verkligen så att vi föräldrar är så stressade, att vi inte orkar frigöra oss för samtal och information om en ändå i grunden livsviktig angelägenhet?

Nyckfullt

2011-08-09T17:33:00.000+03:00

Mörka moln drar in över himlen, men riktigt så mycket regn har vi ändå inte fått som det på förhand utlovades. Däremot är det kvavt, vilket tyder på ett annalkande åskväder?

De ungdomar som drönar sig igenom sina sista lediga dagar innan skolan börjar, är mer än lovligt "illkottiga" ( = ett uttryck som tydligen härrör sig från Västra Nyland, eftersom jag har med mig det hemifrån. Betyder väl egentligen sur och tvär, vresig?). Andra klagar på huvudvärk osv.

Börserna världen över åker utför. Hur det egentligen slutar är svårt att förutspå, åtminstone för mig som bara är insatt i vardagsekonomi. Fast det gäller naturligtvis att vara försiktig också med små slantar idag.

Trots dåliga tider ansåg vår finansminister igår att regeringen inte ännu behöver se över den redan uppgjorda budgeten. Är det månne därför som centerunga idag delger oss snilleblixten om att unga under 25 år kunde ekonomiskt belönas om de skaffar barn? Visst behöver vårt land nya invånare, men är det rätt och riktigt att sätta ansvaret för en stigande nativitet på så unga medborgare?

Regeringens sommarledighet är över och de nyvalda ministrarna rattar rodret för sina respektive ministerium. Försvarsminister Wallin var snabbt ute med att flagga för Nato?

Marscher för fred och frid

2011-08-06T19:04:00.000+03:00

Idag minns vi Hiroshima.

Idag marschade flera tusen personer för kvinnofrid.

Idag skulle jag gärna hedra Hiroshimas offer med att tända ljuslyktor, men den traditionen överlevde inte här ute på udden.

Idag hade jag gärna deltagit i Slampmarschen, men tidpunkten passade inte in i familjens planer. Dåligt planerat, kanske, men ibland måste man välja, och familjen är viktig (viktigast) anser jag.

Hiroshimadagen är idag om än viktigare än under många tidigare år, på grund av naturkatastrofen med efterspel som inträffade i Japan tidigare i år.

Kvinnomarschen är ett ställningstagande, som borde ha tagits för flera tiotals år sedan (naturligtvis mycket, mycket tidigare, men så mycket realist är jag att jag är medveten om att det aldrig skulle ha lyckats).

Eftersom jag inte kan tända en ljuslykta ikväll, får det väl istället bli ett ljus. Och klädseln väljer jag alldeles själv!

Vi seglade västerut!

2011-08-05T08:50:00.002+03:00

Gjorde en kort avstickare till grannlandet i väster och njöt av några timmars vistelse i Stockholm. Ändå så lika som här hemma och ändå så annorlunda.

I min ungdom, då vi här hemma ännu levde bakom en osynlig mur, var Stockholm likamed stora världen, med ett utbud av varor, konserter och artister, som vi bara kunde drömma om här hemma. Idag är situationen en annan, du hittar knappast så mycket annorlunda sortiment i affärerna här hemma än där? Finska företag som Marimekko och Iittala tycks ha lanserat sig med, åtminstone för tillfället, god framgång, och de svenska och utländska företagen återfinns för det mesta också här hos oss. Den sidan av konfekten har alltså minimiserats.

Men visst är Stockholm ändå i grunden annorlunda. Jag och mitt resesällskap promenarade omkring på Söder och konstaterade att trafiken där inte är så påfallande som här hemma. Cyklisternas antal var stort, men bilarna var som uppslukade. Inte för att vi inte skulle ha sätt bilar, men de färdades mest längst större gator, och "bilsurret" var överlag lägre än här hemma! Cyklisterna var som sagt många, men de körde INTE ivägen för fotgängare på trottoarerna,vilket alltför ofta är fallet här hemma.

Tyvärr medgav inte tiden besök på något museum denna gång, eftersom kryssningsresenären lider brist på tid under sitt besök, allt sedan alla kryssningsfartyg tar iland i Mariehamn både på dit som hit resan. Dessutom åkte vi denna gång med ett fartyg som tog iland i Värtan, så avståndet in till T-centralen och vidare till Söder var dessutom längre.

Tiden ombord på fartyget känns för det mesta lång, oberoende av vilket fartyg man väljer. Har man lämnat bollhavsåldern och inte är maniskt intresserad av Muminvärlden, så finns det inte så mycket att sysselsätta sig med annat än att bänka sig vid ett matbord. Väljer man bufféen ska man dessutom tänka sig noga för mängden mat man "stoppar i sig".

Denna gång var fiskbordet bra. Fisk är känslig och bör absolut serveras färsk. Redan en längre tids förvaring i kylskåp fördärvar smaken!

Smörgåsbord är en ursvensk tradition, men med närheten till Sverige borde vi ändå här känna till hur utbudet från ett gående bord borde intas. Med ett visst intresse undrar jag ändå över hur sill, köttbullar, chokladkräm trivs på samma tallrik och framför allt hur smaklökarna reagerar? Nå, alla har naturligtvis rätt att göra på sitt eget lilla sätt, men i alla fall. Det är ju inte fråga om "finhet" utan närmast om en kulinarisk upplevelse att börja med fisken för att sedan övergå till köttet och varmrätten och lämna efterrätten till sist. Naturligtvis kan man också hoppa över ett "arbetsskede", allt efter smak och tycke.

Det som tydligen också anses vara extra trevligt är alla "gratiskranar" där man själv får avhämta sitt eget öl eller vin? Skulle personligen önska att kranarna skulle försvinna. Det som, utan att sina, rinner ur dem är lång ifrån av god kvalitet! Mycket trevligare att beställa in sin egen lilla flaska, som man dessutom kan påverka vad den innehåller. Men den lilla proceduren skulle naturligtvis fordra en större personal och den kostar pengar!

Fastighetsförbundets felaktiga synesätt

2011-08-02T00:04:00.004+03:00

Vid midsommartider ifrågasatte jag senast den nyligen inledda semestertillvaron. Det hade alldeles nyss gått upp för mig att flera businessglada människor köpt in sig i mitt sommarhus och helt fräckt inlett hotellverksamhet i flera lägenheter. Nu har vi som införskaffat egna lägenheter i akt och mening för att använda lägenheten för eget bruk genomlevt sommaren. Upplevelsen har inte alla dagar och nätter varit helt angemän.

Fastighetsförbundet anser att allting är ok, eftersom alla bostäder nyttjas som bostäder och inte t.ex. som kontorslokaler. Ingen hjälp finns alltså för tillfället att få därifrån?

I medeltal har det väl förekommit kring ett tjugotal gäster per lägenhet under en månad. Tre lägenheter står för en liknande beläggning, vilket betyder ungerfär sextio gäster. Dessutom är en fjärde lägenhet uthyrd under hela sommaren dock till ett och samma sällskap, så med andra ord har vi under en månads tid begåvats med ungefär 64 utomstående gäster. Eftersom det är fråga om små lägenheter kunde man tänka sig att den normala mängden invånare i dessa nu uthyrda bostäder realistisk kunde uppgå till sammanlagt sex personer.

Beaktar man redan avgiften för sophanteringen per person är det en väsentlig skillnad mellan 64 och 6 personer. Eftersom skillnaden visar på 58 personer betyder det i klarspråk att alla vi i huset boende tvingas delta i kostnaderna som de som hyr ut egentligen borde stå för.

Sammma problem gäller naturligtvis även vattenavgifter och delvis också elavgifter.

Frågan är bara, hur lösa problemet?

Konstrundan 2011

2011-07-31T23:36:00.001+03:00

I år har jag tagit del av Konstrundans utbud både här ute på udden och i Dragsfjärd. Besöken var trevliga som vanligt. Det som jag i alla fall funderar över efter avslutad runda är om konceptet med några års intervaller borde ses över? Märkte att det i år förekom också många stängda dörrar? Det fordras både tid och energi att öppna sin ateljé (sitt hem) för en massa, delvis främmande besökare. Det fordras vilja att berätta och förklara och inspirera.

Kvinnor utnyttjas i arbetslivet

2011-07-30T12:56:00.001+03:00

Fick mig just berättat "en berättelse ur det verkliga livet", som igen en gång gjorde mig arg. Denna gång handlar det om personalpolitiken i staden Raseborg, men egentligen kunde historien handla om vilken kommun som helst i vårt avlånga land.

Det är berättelsen om en medelålders kvinna som sedan 80-talet varit anställd inom dagvårdssektorn. Fastän hon i snart trettio års tid tjänat kommunen med sin arbetsinsats har hon ändå aldrig erbjudits en fast anställning? I praktiken betyder det att hon varje sommar permitteras och att hon i slutändan går MISTE om en del av sin pension.

För att aningen provosera alla herrar, så vågar jag nog påstå att kvinnor fortfarande behandlas som en andra klassens medborgare. Jag har nämligen aldrig hört talas om herrar som efter en snart trettioårig arbetsinsats fortfarande inte erhållit fast anställning?

Vi glömmer aldrig

2011-07-29T22:53:00.002+03:00

Jag minns fortfarande hur solen sken och hur jag satt vid frukostbordet som treåring när min far kom hem och berättade om en bekant som drunknat. Jag minns till och med att jag åt fil och att jag av någon orsak lyckats få min mor att servera mig ett glas gul Jaffa, just den dagen.

Morden på president John F. Kennedy, Martin Luther King och John Fs bror några år senare glömmer jag aldrig, liksom inte heller OS i Munchen.

Estonias undergång, flygplanen som styrdes in i skyskraporna den 11 september finns likaså "for ever" på näthinnan. Förskräckliga och upprörande händelser som etsat sig in i minnet, som gör att jag ännu idag minns var jag befann mig och vad jag gjorde precis då budskapet nådde mig.

Senaste fredag mördades 77 personer i Norge. Idag vet vi att flertalet av offren var barn och ungdomar. 77 personer i olika åldrar dog alldeles för tidigt och alldeles i onödan. Låt oss aldrig glömma dem!

Nedskräpat

2011-07-26T22:57:00.000+03:00

Medan Norge lever i dyningarna efter de grymma terrordåden senaste fredag, fortsätter vi här hemma ännu rätt långt under förtecknet semester.

Jag åkte idag ut till en närliggande holme för att ha picnic med familjen och för att bada. Vi besökte samma holme för ungefär en vecka sedan och då var där allt i sin ordning. Nu en vecka senare hade tydligen flera sällskap vistats där och tänt brasor lite varstans ute på strandklipporna, men också inne i skogen? Någon hade också samlat ihop en massa ved som de dock inte bränt upp, utan i stället lämnat kvar ute på bergen. Lite högre upp på land hittade vi halvtomma plastflaskor och en och annan tom ölburk.

Jag blir alltid lika ledsen över sådana tilltag. Varför bränna sönder fina berg och varför skräpa ned så förskräckligt mitt i vår fina natur?

Jag saknar ord

2011-07-25T11:54:00.000+03:00

Ingen normalt funtad människa kan egentligen förstå den djävulska hjärna som först i nio års tid planerade och slutligen verkställde sitt dåd i Norge senaste fredag. Dessutom finns det ingen orsak att föra mannens budskap vidare, eftersom det är det som han tydligt och klart strävar efter.

President Ahtisaari uttalande igår om att bättre följa upp olika extremistgruppers och -personers förehavanden och inte enbart tyst följa med vad som sker, var mycket bra.

Själv hoppas jag på ett aktivt Norden som tillsammans skulle arbeta för att minska på extrema och alltför populistiska ideologier.

Märklig lagstiftning?

2011-07-22T07:11:00.002+03:00

I arla stund har jag i lugn och ro läst dagens nyheter över webben, eftersom jag inte orkat ta mig enda ut till postlådan på gården efter morgontidningen. Konstaterar ännu en gång att Greklandspaketet gott och väl godkänts av Europa. Tuffa förhandlingar har gett ett tufft resultat, men vad kunde man väl annat vänta sig? Tyvärr är det nog så att om Greklands illa skötta ekonomi inte fått Europas stöd kunde vi alla ha dragits med i fördärvet. Tyvärr finns det ju också andra länder som levt och lever över tillgångarna, så inte kan vi ännu anse Europa vara räddat, på inga villkor.

Egentligen var det inte Europas ekonomi som jag tänkte skriva om, fastän den med säkerhet är den viktigaste nyheten för denna vecka. En mindre notis bland dagens nyheter berättar om att vi egentligen borde uppge i skattedeklarationen om vi förtjänar på att samla in tomflaskor? Jag med många andra har nog aldrig tidigare hört på maken? Visserligen är det nu så, tack och lov får jag väl tillägga, att ingen ännu fått sig tillskrivet tilläggsskatt för sådan verksamhet, men ändå...

För en vecka sedan var alla upprörda över FB-festivalen i Åbo som urartade i både kriminella handlingar, men också en fullständig nedskräpning av området. Jag antar att det också där rörde sig flaskinsamlare, i annat fall skulle väl området sätt ännu jäkligare ut efteråt. Det samma gäller naturligtvis alla festivaler och populära ställen, som till exempel Koffens park i Helsingfors, som redan under många år fått utstå mycket nedskräpning under kvällar och veckoslut.

Dessutom är det så att många av samhällets utstötta samlar flaskor och förtjänar på det sättet en liten ynka slant. Har de beslutsfattare som i tiden varit med och godkänt lagen faktiskt tänkt sig att Skattebjörnen ska jaga runt efter dem på livets skuggsida levande medborgare, och fordra i tid inlämnad deklarationsblankett för pantavgiften för några futtiga tomflaskor?

Tomflaskors och -burkars insamlare borde belönas för god miljöaktivitet istället för att beskattas, om så på en teoretisk nivå! Finland är värd en genomtänkt lagstiftning!

Naturens skafferi

2011-07-20T10:55:00.001+03:00

Egentligen tror jag mig vara innehavare till en bok med samma titel som dagens rubrik, men det må vara hänt, för texten är ändå avvikande från bokens.

Blåbärs- och kantarellsäsongen är nu som bäst. Blåbärspiråg på djupfrysta bär i all ära, men visst smakar pirågen mera genuint med självplockade färska bär. Dessutom serverade jag för några dagar sedan blåbär med kall mjölk (eller ännu bättre gammaldags vanlig grädde) och eventuellt lite strösocker, till den yngre med kompis. Så åt jag och mången annan blåbär förr, men barnen av idag tittade med förvåning på tilltaget enda tills de vågade smaka.

Sommarvädret har gynnat skogens guld, den vanliga gula kantarellen. Både värme och regn behövs för att "lura" upp dessa delikatesser ur jorden. Kantarellsoppa och -sås förgyller sommarmåltiderna. Själv tycker jag bäst om nyplockade kantareller som tillreds direkt. Nedfrysta och återupptinade kantareller erbjuder aldrig samma smakupplevelser.

I sommar har svärfar också lyckats fånga abborrar, vilket tyvärr inte är allomgivet alla somrar, eftersom fiskebeståndet utanför udden sjunkit betydligt. Abborrfiléer vända i rågmjöl och stekta i smör, eller Blåportens abborre får en närmast att känna sig som en Drottning!

Blåportens abborre

Rensa och fjälla abborrarna. Lämna huvudena kvar (lämna för övrigt alltid huvudena kvar då du tänker koka fisk, det höjer nämligen alltid på smaksensationen).

Smält rejält med margarin eller smör i en tjockbottnad kastrull.

Vänd fiskarna i vetemjöl.

Rada in fiskarna, med ryggarna uppåt i kastrullen, genast då smöret smält. Anpassa kastrullstorleken efter mängden fiskar.

Häll över vatten, just så att fiskryggarna täcks.

Klipp över massor med dill.

Salta (kom ihåg att fisk behöver saltas mera än t.ex. kött)

Fisken är färdig då fenorna lossnar!

Spadet som fisken kokat i blir en god sås!

Serveras till potatis.

Inget nytt under Kulturen?

2011-07-18T16:09:00.002+03:00

Sommarstiltje råder, åtminstone om man snabbkollar finlandssvenska nätsajters kultursidor. Roxette var dragplåster på Rowlit i Pargas. Och publiken var nöjd, vilket naturligtvis är bra. Men ärligt talat, vad tillför Roxette musikvärlden av idag förutom en nostalgitripp? Deras storhetstid är och förblir 90-talet. Å, andra sidan brukar Rowlit köra med gamla band och då är ju inte Roxette kanske ändå inte ett obefogat dragplåster?

Den andra nyheten når oss från "Over there" och den är nog definitivt värre än ovannämnda nostalgitripp. Kultserien från 80-talet uppstår och dessutom rätt långt med samma skådisar som när det begav sig. I tiderna satsade många TV-tittare sina fredagskvällar på Dallas serien. Elaka JR styrde sitt oljeimperium i Texas medan hustrun Sue Ellen söp. Familjen Erwings framfart och stolligheter kunde vi följa under flera års tid också här i Finland. Serien var på sin tid en kassamagnet, men nu skymtar säkert kistbottnen eftersom nya avsnitt redan spelats in. Naturligtvis besparas inte heller vi här i Finland från den nostalgitrippen, fastän jag åtminstone mycket gärna kan tänka mig att stå över.

Läser också att många under sextio mer eller mindre tvingas ikläda sig pensionärens roll idag här hemma. Konstigt arrangemang med tanke på att samhället önskar att människor ska jobba längre än tidigare. Det blir liksom dubbla budskap! Duger, duger ej...

Funderar efter det igen på nya avsnitt för Dallas och konstaterar att vi lever och lär lite olika här i Europa och där borta i USA?

Sortera avfall

2011-07-16T18:51:00.000+03:00

Enligt lag måste alla husbolag som omfattar nio eller flera lägenheter betala för ett bioavfallskärl. För husbolagen finns det alltså klara utskrivna direktiv, däremot finns det ingenting som säger att de som bor i husbolaget skall sortera sitt avfall? Med andra ord, betalar många bolag för tomma tunnor!

Kanske det till och med det finns människor som anser det som förmynderi att ålägga människor att sortera? Jag, eller vi, producerar ju så lite hushållsavfall, så inte orkar jag/vi sortera? Det är ju bara det att jag, du och vi TILLSAMMANS skapar jättestora avfallsberg och det på en kort tid!

Lite mera ansvarstagande är önskvärt, kära medmänniskor!

Barnen i Japan

2011-07-15T20:45:00.004+03:00

Regnigt och därför mulet. Inget håll igång i sommarstaden en sådan dag, men däremot ett ypperligt tillfälle att ratta bilen fyrtio kilometer norrut till en annan liten stad.

Lunch i Sparbankshusets fina lunchrestaurang. Därefter besök i Pingstvännernas fina loppmarknad, som för övrigt är inrymt i en gammal stadsgård där det fortfarande finns både stall och utedass. Fint att en sådan gård, kanske rentav av misstag, bevarats fram till våra dagar. Köpte små vita tallrikar med blå ränder, snygga och inte det minsta slitna.

Besökte också ett galleri där en av konstnärerna vek pappersfåglar för att påminna omvärlden om alla föräldralösa barn i dagens Japan. Hon var ganska upprörd över tidningspressen, som totalt tycks ha glömt bort Japan bara några månader efter den förödande jordbävningen med efterföljande tsumanivågor och kärnkraftsolycka. Tusen fåglar är hennes mål. Jag hoppas innerligt att hon når upp till det. En stillsam demonstration, men ack så viktig!

Kvällstorg - Lopptorg

2011-07-13T23:17:00.003+03:00

Varje vecka under sommarmånaderna ordnas det kvällstorg här ute på udden. Egentligen ordnas det kvällstorg två gånger i veckan, onsdagar och fredagar, men det är nog onsdagarna som drar det större besökarantalet. Fisk, potatis, grönsaker och bär saluförs tillsammans med blommor, skor, mattor, stickgarner, bakverk, böcker, tidningar och godis. Under senare år har också så kallade antikhandlare infunnit sig, eller låt mig säga, människor som säljer allt möjligt från gamla saker till rena rama skräpet. Prisnivån för största delen av utbudet är för det mesta uppskruvad!

Själv har jag fått en fix idé om att jag behöver blommiga kaffe/tekoppar till min sommarbostad. Blommigt porslin tycker jag mig från tidigare ha sett en hel del av, men nu när jag bestämt mig för ett inköp, så är utbudet magert? Nå, den som letar, finner väl med tiden något? Kopparna ska nämligen vara modell större, inte av traditionell kaffekopps storlek.

En försäljare, med en stor släpvagn efter bilen saluför allt möjligt och omöjligt, direkt ur vagnen. Hos honom hittade jag en gammal Arabiatallrik, med ett tryck av Nyslotts slott. Jag vet att dessa tallrikar kan tangera pris och blev därför lite fundersam då jag inte kunde hitta någon stämpel bak på fyndet. Det kan naturligtvis handla om en andra sortering?

Försäljaren visste i vilket fall som helst att försvara sig då jag förhörde mig angående stämpeln. Han påstod nämligen i sten att Arabiafabriken inte stämplade sina produkter före 1930-talet?

Kanske jag ser lättlurad ut? Åtminstone blev det ingen affär efter det svaret!

Itellas betjäningsnivå

2011-07-12T09:13:00.000+03:00

För en tidsbestämd adressförändring betalar konsumenten 15 euro. Ändå beaktar inte Itella till hundra procent tillfälliga adresser, utan kastar nu som då, också viktig post, in genom fel postlucka. Vill man klaga måste man själv fylla i diverse blanketter, vilket nog kan anses vara ett bevis på ett ringa intresse att utveckla betjäningsnivån?

I sakta mak

2011-07-11T23:14:00.001+03:00

Sakta flyter floden Don påstås det! Det samma kan man säga om livet i allmänhet och i synnerhet här ute på udden. Visst nås man av hemskheter ute i världen, men ett semester Finland är ett semester Finland.

Den övergödda Östersjön, precis som den likaledes nedsmutsade Finska viken blommar som bäst! Nu utlovar väderlekstjänsten regn och blåst och många kustbor förväntar sig därför att algerna ska blåsa längre ut till havs, så att bland annat badsäsongen fortsättningsvis kan tryggas. Här ute på udden har vi det i alla fall oftast ganska så bra, då hela udden inte samtidigt brukar omges av den brungröna ärtsoppsliknande sörjan.

Vår nya omsorgsminister funderar likaså på om och hur äldreomsorgen ska skötas i framtiden. Det är klart att kostnaderna för ett sådant projekt är enorma, den nu beräknade summan uppgår till 144 miljoner euro. Många med mig väntar ändå på en lagstiftning, som skyddar de äldres rättigheter till en god och human vård.

Jag har likaså ikväll fått mig berättat att den på landbacken nybyggda mattvättnings platsen i Hangöby fortfarande inte fungerar, eftersom vattentillförseln inte är kopplad. Troligtvis har någon ansvarsperson åkt på semester, kanske rentav ut till någon kobbe där han i lugn och ro tvättar sina egna mattor inför havets anlete, kanske ändå inte i akt och mening att göda det vilda havet, men ändå? Allting sker med andra ord i sakta mak här ute på udden!

Trottoar endast för fotgängare

2011-07-09T12:04:00.000+03:00

I gamla städer där gatusträckning och stadsplanering gjordes upp för så länge sedan som på 1800-talet, finns det oftast kvar på varsin sida om körbanan smala trottoarer i första hand ämnade för fotgängare. Först på 60-talet, i samband med att gatunätet byggdes ut, drogs parallellt gående cykel- och gångbanor längs de större gatorna. Dessa cykel- och gångbanor är ALLTID utmärkta med trafikmärken, medan trottoarerna saknar trafikmärken i och med att de är tänkta för ENDAST fotgängare.

De flesta vuxna cyklister av idag innehar också körkort, som berättigar till framförande av motorfordon, alltså borde trafikregler och -märken vara dem bekanta. Ändå anser dessa personer att de har rätt att cykla längs trottoarerna och ilsket plinga till fotgängare och påpeka att de ska flytta på sig? Den egentliga körbanan (där även cyklisterna ska ta sig fram) är oftast tom från bilar om man förbiser några parkerade exemplar? Och ordningsmakten säger att de inte har resurser att övervaka cyklisernas, och för de skull med bilisternas, framfart här ute på udden!

Pittoresk mattvätt

2011-07-07T14:24:00.000+03:00

Här ute på udden har många husmödrar och varför inte husfäder också varit oroliga under hela försommaren. Staden hade inte lagt ut bryggor där mattor kan tvättas. Sist och slutligen kom stadens enda brygga ut i Kapellhamnen och både den lokala befolkningen som sommarboare har efter det vallfärdat ner till viken för att tvätta sina mattor.

Egentligen var det redan senaste sommar meningen att all mattvätt skulle ske på en anvisad plats uppe på land, men stadens finanser ansågs då vara så dåliga så staden valde att spara ett år till och tillåta mattvätt i havet ännu ett år.

Nu finns det ett nybyggt ställe i Hangöby, som enligt hörsägen annars är färdigbyggt, förutom att vattentillförseln ännu inte är klart? Väntar med spänning på att få prova det nya stället, men det blir nog först nästa sommar eftersom jag igår tvättade den enda matta som i år var i behov av tvättning.

Tvättbryggan igår var som sagt välanvänd. Damer i shorts och gubbar iklädda gummistövlar samsades på bryggan. Havsvattnet var varmt och skönt.

Havsvattnet ja, det var grumligare värre av smuts och olika tvättmedel som användes i stora mängder. Jag hoppas verkligen att det är den absolut sista sommaren som det är tillåtet att tvätta på mattbryggor och låta skiten rinna direkt ut i havet. Miljötänkande går alla gånger före pittoreskhet!

Märklig taxikultur i Hangö

2011-07-05T11:53:00.003+03:00

Regattahelgen kom och gick. Ganska lugn upplevde jag den, men informeras via nyheterna om att bland annat Regattabesökare blivit påskjutna från en balkong. Förövarna var tydligen kända av polisen från tidigare och hör därför högst sannolikt till den lokala befolkningen?

Den lokala taxiverksamheten borde likaså ses över. Sommar som vinter är det svårt att få tag i en villig chaufför som inom rimlig tid vill transportera en från en adress till en annan. Som verksamheten nu sköts borde man helst känna till flera dygn på förhand om och när man behöver skjuts?

Om man ändå vågar sig på att extempore beställa en taxibil till en bestämd adress kan väntetiden uppgå till över en timme. Under den tiden hinner man i princip avklara sträckan till fots. Men taxiskjuts kan ändå vara önskvärt vid dygnets sena timmar eller vid dålig väderlek och det kan man ju inte förutse på förhand.

Taxistationen bakom järnvägsstationen är för det mesta obemannad. Jag känner till situationen, om och ifall att jag anländer till staden med tåg, men det kan man ju inte förvänta sig att turister och andra tillfälliga besökare ska veta.

Nu under Regattan var det en man som försökte få skjuts till grannstaden fyrtio kilometer härifrån. Mannen nekades dock köran med motiveringen att just den dagen fanns det bättre möjligheter till förtjänst på korta resor inom stadskärnan?

För att få laglig rätt att köra taxi måste man först anhålla om ett tillstånd. Jag har inte bekantat mig med vad ett lagligt tillstånd omfattar, men jag antar att ett tillstånd förutsätter att man är samhällsnyttig och i första hand sköter de transporter som önskas och det dessutom inom en rimlig tid? Om inte Hangö taxin idag har ett överskådligt dejoureringssystem som kan garantera att servicen funktionerar, så borde de rimligtvis göra upp ett sådant program och också efterfölja det.

Gogols nya kappa

2011-07-03T16:07:00.002+03:00

Hangon teatteri har i år satsat på Gogols Kappan. Senast jag såg teatern uppträda hette de ännu Hangon harrastelijateatteri. Bästa teaterminne på dessa tiljor har jag av Dickens Oliver Twist, en rätt dramatisk uppsättning med många goda skådespelarprestationer.

Men i år var det som sagt Gogols Kappan som gällde. Handlingen följer en mansålder med start från Sovjettiden och småpynjande kontorister fram till våra dagar med hög- och lågkonjukturer, brister i vården och ensamhet som utmynnar i årets regeringsförhandlingar.

Gogol med en såväl polsk som rysk bakgrund var samhällskritisk och aningen tillbakadragen. Hans egen personlighet återspeglar sig till en del i novellens huvudpersons, en oansenlig kontorist som drömmer om och köper sig en ny förnämlig kappa. En handling som i sin tur ger honom en högre samhällsställning. Men så blir kappan stulen och mannen förpassas ut i kylan genom porten som indelar människor i olika socialskikt.

Gogols ursprungstext är humoristisk, om än melankolisk på ett äktryskt sätt. Hangon teatteris manus är likaså samhällskritiskt. Dialogen går hårt åt bland annat dagens psykvård, men också andra förändringar som drabbar arbetstagare under ett aktivt arbetsliv, även på ett oförtjänt sätt.

Humor har man också försökt sig på, men missat grovt, då man rätt långt presenterar "tönthumor", något som är nog så vanligt här i Finland. I stället för att ta vara på det ryska, som Gogol i alla fall presenterar och står för, så använde man sig onödigt mycket klichéer och beprövade sätt att roa sin publik på. Tyvärr är många av skämten uttjatade, ja rent av irriterande.

Ändå må det tilläggas att Hangon Teatteri har många mycket duktiga amatörskådisar i sina led. Oberoende av vilken roll de ger sig i kast med lyckas de väl. Naturligtvis finns det också sådana som skulle må bättre av en mera direkt personregi, men så är det väl alltid när det gäller teater. Är det dessutom fråga om en sommarteater, som i detta fall, så är det helt förlåtligt!

Pjäsen visas sista gången ikväll, men åtminstone om det går till som under tidigare somras finns det ännu en chans att se Kappan, nämligen det sista veckoslutet i augusti i samband med Forneldarnas natt.

Sol, vind och vatten

2011-07-02T15:40:00.000+03:00

Havet glittrar,solen skiner och termometern visar upp mot 30 grader. Massor med folk här ute på udden, och dessutom verkar det i år som om festarna mera upplever karnevalstämning och vackra miljöer än våldsamt festande utan att egentligen veta vad som sker runt omkring dem. En ny generation har invaderat staden? Vi får se hur lördagskvällen utvecklas!

I väntan på vad då?

2011-06-30T08:36:00.004+03:00

Just när vi genomlevt midsommarhelgen så är redan Regattahelgen på kommande. Officiell information berättar att värsta buslivet i år försiggick på campingplatsen Silversand. Silversand har nya företagare, som bland annat försöker satsa på familjecamping, så det var naturligtvis ingen trevlig upplevelse för dem?

Att det var oroligt på Siversand äger säkert sin riktighet, men oroshärden på egen gård är inte att förakta, om den än var i en mindre skala. Nu kommer Regattaveckoslutet ett veckoslut tidigare än vanligtvis, och det återstår att se hur det utvecklas? Två veckoslut av den kalibern efter varandra kan för utråkade vara rätt häftigt!

Förr önskade folk regn och rusk till dessa speciella veckoslut, men nu när Lyxsvansen hyr in sig i bostäder, så betyder dåligt väder ingenting.

Hangö stad har som vanligt stängt av gator och torg. På stadens hemsida finns en karta utsatt som berättar vilka gatuavsnitt som är avstängda och vilka inte, men tyvärr är kartan inte försedd med gatuadresser, utan istället kvartersnummer, vilket gör den svår att tyda, till och med för mig som ändå känner staden som min egen ficka?

Körförbud har under tidigare år betytt att man behöver ett sk. boendepass för att ta sig till och från sin bostad. I år har jag inte sett någon sådan info, men jag får väl åka via turistbyrån och höra mig för? Själv betyder många gånger den bästa drängen!

Längs gamla vägar

2011-06-29T09:29:00.001+03:00

Igår reste jag tillbaka till mina fäders bygder. Jag valde att köra längs gamla byavägar, ännu utan beläggning och därför åtföljt av ett moln av vägdamm. Genom skogar, förbi odlingsmarker, gamla gårdar och små anspråkslösa stugor från ett svunnet sekel. Vägar som mina förfäder trampat, ängar och åkrar där de arbetat. Jag brukar vid tillfälle välja att köra dessa vägar, helt enkelt för att inte glömma dem. Igår var ett bra tillfälle, eftersom jag reste ensam, utan familj, som kanske inte alltid är intresserade av just dessa vägar.

Sedan senast var det många år sett jag sett vyerna. Min mormor avled 1989, min farmor några år tidigare, så det är ingen längre som väntar besök och vägarna kan därför lätt glömmas bort. Ändå blev jag lätt överraskad, då jag för mig själv kunde rabbla upp vem som bebott en viss liten stuga, vad gårdarna heter och vilken släkt som bebor gården. All info sitter jag inte inne med, gårdar och stugor får nya ägare, eller lämnas tomma, blir själslösa och förfaller.

Min farmor bodde som barn i dessa trakter, men fortsatte sedan sitt liv på andra sidan ån i en annan by. Hon var flera år dement innan hon avled, och då återvände hon ofta till sin barndomsby. Återupplevde på gått och ont. För ett fattigt barn, född i slutet av 1800-talet, betydde barndomen inte enbart glädje, nej långt ifrån, men under sitt aktiva liv hörde jag henne aldrig klaga över vad som varit.

Farmor var bland annat duktig på att väva. Vävstolen stod alltid framme i köket under vinterhalvåret. Resultatet blev vackra borddukar och handdukar. En del finns ännu kvar, produkter som ännu kommande generationer (?) får beundra.

Min mormor var hemma från en stor familj med många syskon. Som äldsta systern var det hennes uppgift att passa de yngre syskonen medan föräldrarna arbetade. Jag tror nog att mormor skulle ha uppskattat det jämställdhetsarbete som genom idogt arbete gett kvinnan en bättre ställning i samhället. Mormor var hänvisad till platsen vid spisen under hela sitt långa liv, men hon läste gärna dagstidningar, både på svenska och finska, och då främst om dagspolitiken, som hon också gärna debatterade med sina nära och kära. Intresse fanns, men möjligheterna att skapa sitt eget liv var ytterst små.

Kriget gjorde att hon tillsammans med sina egna döttrar flyttade tillbaka till sin barndomsby. Det kändes tryggare där än ensam med barnen efter det att morfar dragit ut i kriget. Efter krigsslutet byggde morfar ett nytt hus i närheten av sina svärföräldrars hem. Morfars och mormors nya hem kom att stå på samma gårdstun där min farmor bott som liten flicka. Farmors barndomshem finns också det ännu kvar, men är flyttat längre in på tomten och dessutom tillbyggt.

Så förunderligt kan vägarna leda oss från den ena generationen till den följande.

Midsommar a´la Hangö

2011-06-25T16:54:00.001+03:00

Som litet barn bodde jag i utkanten av den finare delen av Hangö, nämligen den del som tituleras till Parken. Namnet härstammar från början av förrförra århundradet, då rika sommargäster kom hit till Hangö för att bada i Badhuset och flanera omkring i Badhusparken. Badhusparken var då avstängd för vanligt folk, endast de invigda ägde inträde.

Från ungefär samma tider härstammar Hangö Regatta, en seglingstävling som försiggår under nästan en hel vecka och samlar både finska som utländska seglingsfantaster. Tävlingarnas skuggfestival är Regattan som allt sedan 60-talet samlat festande ungdomar, som genom högljutt och störande beteende gjort livet surt för dem som är bosatta i Parken och dess omedelbara närhet. Midsommarhelgen är det andra veckoslutet som attraherat unga festare att inta staden.

Hangö stads invånare har stått maktlösa under alla dessa år av festande, med undantag av några år under 70-talet, då en mycket nitisk polischef verkade i staden.

Det lustiga är att Hangöborna delvis klagat över livet under sommarhelgerna, men tillika attraherats av diverse alkoholpåverkade ungdomars (läs asfullas) gratisshower.

Under senare år har stadens fäder i alla fall försökt åtgärda midsommarns och Regattans svansar (som de festande ungdomarna allmänt kallats). Stadens insatser, samt vädrets makter, under senare år har minskat svansviftandet åtskilligt i den egentliga gatubilden.

Dessutom har en ny generation tagit över och nu verkar det som om den generationen inte längre vill övernatta under någon buske eller i en trång bil. Dagens svans har pengar, eller åtminstone en pappa som betalar (?), så idag hyr de en lägenhet på den fria marknaden och sedan börjar festen. Idag drabbas Hangö av en sk. Lyxsvans, som inte på samma sätt syns i gatubilden, men som ändå nog verkar störande på sin omgivning.

Och vanliga sommargäster som köpt sig en lägenhet för att i lugn och ro fira sommar i staden blir i kläm och får lida med bland annat nedskiten trädgård, tomma ölburkar utkastade på gårdsplanen och massor av tobaksfimpar vid sin ingång.

Gymnasiesammanslagningar

2011-06-23T09:23:00.001+03:00

Sitter som bäst och lyssnar till Radio Västnyland. Gymnasiesammanslagningar och pressens framtid är ärenden som dominerar utsändningen.

Jag koncentrerar mig idag på våra svenska gymnasier, men återkommer säkert vid ett annat tillfälle till tidningsvärlden.

Här ute på udden hänger ett hotfullt mörkt moln över så väl det svenska som det finska gymnasiet. Det finns krafter som vill sammanslå skolorna med gymnasierna i Raseborg. Tidsmässigt skulle en skolväg till Ekenäs innebära ungefär tre timmar per dag, beroende av i vilken del av Hangö man bor. En resa tur och retur till Karis tar naturligtvis ännu längre tid. För de finskspråkiga ungdomarna är Karis det enda alternativet, eftersom det inom fd Ekenäs gränser inte finns ett finskspråkigt gymnasium sedan tidigare. Det finns redan nu krafter som hellre ser att Hangö får ett tvåspråkigt gymnasium, än att eleverna sätter flera timmar på resor om dagen. Med god kännedom om förhållandena här ute, tycker jag att det tänkesättet är realistiskt.

I Helsingfors finns det funderingar på att sammanslå Norsen och Tölö gymnasium. Det är ju inte så länge sedan man skilde på administrationen för just dessa två skolor? Nu gäller det naturligtvis att i första hand hitta en ny fastighet som gagnar ändamålet, då skolfastigheter är alldeles för dyra i dagens läge. Hoppas i alla fall innerligt att Tölö gymnasiums specialiseringslinjer kvarstår också efter en sammanslagning?

Till försvar

2011-06-22T19:55:00.001+03:00

Nyvalda vicen Päivi Storgård berättar på Yle Xtrems hemsida om hur man kan replikera om man blir utsatt för påhopp för att man talar svenska.

Juttun får mig att minnas en incident i 65Ans stadsbuss för sådär tio år sedan. Min yngsta var då ännu under skolåldern, men hon reagerade genast när vi råkade ut för påhoppet.

Det var sen eftermiddag och vi var på väg hem med bussen från dagis. Vi pratade sinsemellan, då en äldre man som satt på andra sidan gången, muttrande, men ändå tillräckligt högljutt förklarade "En minä näitten ruottalaitten takia tapellut rintamalla" (Inte var det för dessa svenskar som jag slogs i fronten).

Dottern frågade genast oroligt vad farbrorn sade, medan medresenärerna sträckte på nacken och försökte se osynliga ut.

Jag är om möjligt inte känd som en stor diplomat, och eftersom jag blev helarg förklarade jag högt och ljudligt "Honom behöver vi inte lyssna till. Han är en rasist".

Mannens klagan upphörde verkligen och eftersom det inte blev några följder slappnade också medresenärerna av.

Hemma frågade dottern vad jag egentligen sagt till farbrorn och vad det betydde.

När semestern gick åt skogen

2011-06-20T19:32:00.003+03:00

Med ovannämnda rubrik efterlyser Hbl historier om läsarnas upplevelser från misslyckade somrar och semestrar.

Jag tänker inte skriva in till bladet, däremot tänker jag här och nu skriva ut vissa farhågor inför den inkommande semestern.

Jag bor nu för fjärde sommaren å rad i ett renoverat trähus med stomme från år 1890 i centrum av Hangö. Huset var från början ett envåningshus, som under kriget skadades rätt illa i och med att två grannfastigheter blev bombade.

Efter krigsslutet var det stor brist på bostäder och vårt hus bebyggdes med en andra våning. Under 80-90-talet sanerades den rätt nedgångna fastigheten, samtidigt som tomten delades då granntomten bebyggdes med ett nytt affärshus. Vårt hus mår idag bra. På gårdssidan finns en liten trädgård som de första nya invånarna efter den senaste renoveringen fick till i ren talkoanda. Fram till för några år sedan rådde lugn och ro.

För ett par år sedan uppenbarade sig de första lyckosökarna. De köpte in sig i huset och inledde sedan regelrätt hotellverksamhet genom att hyra ut lägenheten för en dyr summa för kortare tider under semestermånaderna. Idag har vi flera aktieägare med dollartecknet i blicken som sysslar med uthyrning.

Varför jag klagar? Jo, därför att det blir oroligt i huset, naturligtvis. Lagen känner inte till dylik affärsverksamhet och dessutom skippades lagen som föreskrev att det bör finnas ett register på de i en fastighet boende, så juridiskt sätt finns det inte så mycket att göra..

Vi har nu till stor förträtsamhet fått ett "hotellprojekt" bakom vår egen köksvägg. Igår när jag kom tillbaka till Hangö efter veckoslutet hade den nya ägaren satt upp en välkomstskylt på ytterdörren till grannlägenheten.

Företaget betyder en massa trampande i vår trappa, som vi andra ägare dessutom säkert är hänvisade till att städa. Dessutom kan man aldrig vara säker på att fester och andra störande ljud inte kommer att förekomma under nätter och sena kvällar?

Varför jag inte talar med de nya ägarna? Helt enkelt för att jag inte är presenterad för herr eller fru Nobody. Dessutom kan det vara svårt att få dem att förstå, eftersom de köpt lägenheten i akt och mening för tt hyra ut den och förtjäna pengar. En veckohyra mellan 800-1000 euro är ju inte att förakta. Egentligen ganska lättförtjänta pengar.

Jag kan ju inte i skrivande stund veta hur sommaren kommer att gestalta sig, men det vet jag redan nu att friden kommer att vara förstörd. Det är nästan som hemfridsbrott, tycker jag.

Jag har den 24.6. ändrat på min blogg så att företagets namn inte längre är synligt. Jag upplever det ganska olustigt att jag som ägare till grannlägenheten inte överhuvudtaget har några rättigheter i denna affär. En ändring i vår lagstiftning skulle vara på plats!

Arbetslöshet bland ungdomar

2011-06-19T17:46:00.000+03:00

Den nu avgående regeringen arbetade för att minska arbetslösheten bland ungdomar. Insatsen som i första hand fått ungdomar att välja utbildning i stället för ett liv i skymundan har redan gett goda resultat.

Ändå är det så att den nu mera gynnsamma statistiken inte berättar hela sanningen.

Studeranden och skolelever är två grupper som har svårt att få arbete under sommarmånaderna. De flesta av dem är inte registrerade som arbetssökande och bildar därför en gråzon utanför statistikens kurvor.

Regionala skillnader förekommer, men till exempel i Helsingforsregionen är många hänvisade till olika telefonförsäljningsjobb, som ändå oftast upplevs som mera frustrerande än berikande och tyvärr också som ett osäkert och oekonomiskt koncept.

Stat och kommun sparar inom alla sektorer och anställer därför inte sommarvikarier. Den privata sektorn anställer nu färre unga på grund av bilönekostnader som i slutändan belaster lönsamheten.

Ändå borde de unga senast från sexton års ålder uppåt få en reell möjlighet till meningsfulla arbetsuppgifter, också under sommarmånaderna. Arbetserfarenhet i unga år behövs för kommande uppgifter i vuxenlivet.

Det är därför viktigt att SFP är med om att instifta regler som gör det lättare för arbetsgivare att bereda unga arbetstagare arbetsmöjligheter. Alla har inte en mamma eller en pappa som betalar.

Anförande under Partidagen den 18.-19.6.2011

Äntligen ett resultat

2011-06-18T00:23:00.001+03:00

Finland har idag äntligen fått till det till en ny regering. Förhandlingarna segade till en början, ja till och med så mycket att de avstannade helt och hållet, men slutresultatet kan med säkerhet anses vara gott. De uppgifter som ännu saknas är vilka personer som utses till ministrar. Svar får vi inom de närmaste dagarna. För partiets del var det synnerligen viktigt att förhandlingarna den här veckan förlöpte som de gjorde. I morgon inleder SFP sin Partidag i Esbo, och det kunde nog ha satt sordin på stämningen om förhandlarna inte nått ett resultat.

Årets Partidag innebär personval, eftersom Nicke Torvalds avböjt återval. Hela tre Helsingforsare kandiderar för viceordförande posten nämligen Päivi Storgårds, Johan Ekman och Gerd-Peter Löcke. Löcke är en gammal räv som också tidigare prövat sina vingar i viceordförande kampen. Ekman, representerar ungdomen och är därför nominerad av SU och tvåspråkiga Storgårds kandiderade i vårens riksdagsval och profilierade sig då som aktivist genom att ordna en motdemonstration mot Sannfinländarna som ville ha bort "pakkoruotsi" från undervisningen. Förutom Helsingforsarna sägs de sittande v.ordförandena Raunio och Henriksson kandidera.

En partidag med personval är alltid något extra!

Medaljens baksida

2011-06-16T23:33:00.000+03:00

Skid-VM i Lahtis finns för alltid inskrivet i våra minnen. Inte på grund av fina idrottsresultat, utan för allt epo-strul. Den rättegång som nu förs mot de inblandade (Isometsä, Kirvesniemi och Immonen) bevisar hur fult spel som det egentligen kan föras i idrottskretsar.

I Sverige har Patrik Sjöberg vittnat om hur han blev utnyttjad av sin egen tränare och tillika styvfar, som han samtidigt lyssnade mest till av alla vuxna. Sjöberg är ingalunda den enda idrottande ungdomen som blivit svårt utnyttjad. Tafsande "gubbar" är sådant som många ungdomar sinsemellan berättat om utanför idrottsbanorna.

Senaste natt avgjordes NHLs Stanley Cup. Vancouver förlorade och Vancouverborna reagerade med tumult i hela staden. Bilar och byggnader sattes i brand och ishockeyanhängarna löpte amok längs gatorna?

Idrotten som borde ha en uppbyggande verkan på idrottare och anhängare och framför allt delge glädje, får istället folk att fuska, ljuga och missbruka sin maktposition. Inställningen till idrotten är nog helt felvaggad om man är tvungen att efter en förlust tända eld på till exempel grannens bil.

Kvinnor skriver

2011-06-14T13:26:00.000+03:00

Läser med stort intresse två kloka kvinnors texter i dagens Hbl, nämligen Anna-Lena Lauréns ledare och Elli Flens kolumn.

Laurén talar för kvinnors rätt att klä sig som man själv vill, också mer eller mindre "slampigt" om man så vill och Flen ifrågasätter Baronas personals halvvilda strejk som utlystes för att personalen gick miste om några gratisbiljetter.

Hur man sedan anser sig ha rätt att ta till strejk som vapen för att man går miste om några gratisbiljetter är en annan fråga. Eller, för att svänga på frågeställningen: Varifrån kommer idéen att man som naturaförmån är berättigad till gratisbiljetter, bara för att man råkar arbeta inom ett visst skrå?

Laurén "tafsar" i sin tur på gamla fördomar som anser att en kvinna blir bemött som hon är klädd. Smala axelband i samråd med en ganska öppen barm ger fega män rätt att våldta? Om kvinnan inmundigat några glas alkohol ökar männens rätt att bruka våld mot kvinnan?

Fint när det finns kvinns i vårt land som ryter till!

Rönnbacka i norr

2011-06-13T08:30:00.001+03:00

Läser att stadsdelen Rönnbacka begåvats med en stadsstig, som bjuder på en ungefär tre timmars promenad. Från tidigare finns liknande stigar runt omkring i Helsingfors på trettiotvå andra ställen.

Initiativet kommer från Rönnbackasällskapet. Samma sällskap var det visst som för någon månad sedan kritiserade Säkerhets- och kemikalieverket Tukes tillstånd till HL Groups att inrätta ett lager för bland annat lättantändliga kemikalier invid bebyggelse och Ring ettan.

Det är bra att Rönnbacka begåvats med ett starkt boendesällskap, som för fram sina åsikter och så att det till och med kommer över nyhetströskeln.

I tidernas morgon gjorde Rönnbacka historia. Här uppfördes nämligen stadens första riktiga elementhus, ett byggnadssätt som i tiden ansågs vara rätt revolutionerande. Andra tidstypiska inslag är att man byggde "mitt i naturen" och det mesta i grå betong.

Jag har den uppfattningen att de första invånarna var glada över sin nya stadsdel. Bostadssituationen var, allt sedan kriget,besvärlig i staden. Människor bodde många mycket trångt och till och med utan bekvämligheter. Husen i Rönnbacka (och i närliggande Rönninge) hade oftast lägenheter med väl tilltagna rum och dessutom med ordentliga badrum. Många var det som flyttade ut från stadens centrum, från Rödbergen och Berghäll, ja, från många andra ställen också. Man uppskattade den rena naturen runtomkring och var glada när man fick lämna de då på många håll nedsotade, trånga och mörka bostadskvarteren.

Rätt många svenska och tvåspråkiga familjer styrde också sitt flyttlass hit ut. Ännu idag finns det svenskspråkiga daghemmet Sparven kvar i stadsdelen, och allt emellanåt träffar man på familjer med svensk anknytning som bor i området.

Under årens lopp har Rönnbacka i alla fall inte utvecklats i samma riktning som många andra stadsdelar. Förutom helt vanliga familjer, och naturligtvis också en åldrande generation, bor här en hel del missbrukare. Ställvis ger stadsdelen ett rätt skräpigt intryck.

Rönnbacka är skyddat för omvärlden, eftersom stadsdelen ger en genuin bild av hur man planerade och byggde på 60-talet. Stenhymplar och den gråa betongen dominerar. Arkitekternas syn på mångt och mycket har genomgått en förändring sedan dessa dagar? Grå betong i samråd med vildvuxna och oskötta och steniga skogspartier ropar på hjälp om att något borde göras. De gråa betongväggarna kunde rimligtvis kombineras med en insats från Parkavdelningen samt frivillighetsverksamhet av Rönnbackaborna.

Rönnbackaborna av idag är personer som inte figurerar i tidningarnas spalter så fort som årets taxeringskalender utges. Medelinkomsterna är oftast rätt låga och arbetslösheten är stor. Redan därför skulle det vara viktigt att man här kunde göra en insats.

Tillståndet på Teaterdagarna och psykvård i allmänhet

2011-06-10T19:54:00.002+03:00

Såg idag Studentteaterns Tillståndet på Teaterdagarna. Pjäsen är skriven av Kent Andersson och Bengt Bratt redan år 1971 och beskriver psykvården som den då tedde sig i landet Sverige. Problemet i dagens verklighet är bara det att ingen förbättring skett sedan dess.

Personalbrist och oengagerade läkare i allmänhet, ser på patienterna von oben. Patienterna ska varken synas eller höras, åtminstone ska de inte ha några egna åsikter.

Eftersom det var helt vanligt att unga och studeranden jobbade inom psykvården på 70-talet, då innan man ännu, mest på grund av ekonomisk vinning, lade ner de flesta enheter och deklarerade att öppenvården är det bästa alternativet, kände jag igen mig i mångt och mycket av jargongen från den tid jag jobbade inom vården.

Psykofarmans bieffekter var då mycket häftigare än idag. En övertro på elchocker gjorde att den vårdformen användes hämningslöst mycket. Vård genom elchocker avtog efterhand, men idag har man omvärderat beslutet och använder delvis igen denna vårdform.

M. Rosenberg gestaltade mycket skickligt en kvinna som blivit övermedicinerad och underkastad alltför många elchocker. Elin von Wrights Ingrids hopplösa situation att inte ens få träffa en läkare var hårresande. Onni Thulesius rollfigur Holger var hospitaliserad och rädd för förändringar.

I Sverige var man tidigare med att övergå till öppen vård. Man ville undvika just hospitalisering och i stället aktivera patienterna. Snällt följde vi efter här hemma och kastade även vi ut patienterna från deras trygghet ut i den krassa verkligheten otrygghet, hemlöshet och våld. Den öppna vården har aldrig utvecklats till vad man i tiderna tänkte sig.

Hörde om en person med en diagnosticerad psykisk sjukdom. Trots en rätt besvärlig diagnos hade livet förlöpt rätt väl under de senaste åren mycket tack vare en medicinering som lämpade sig väl för just den personen. Allt gick väl enda tills en ny läkare kom in i bilden. Av någon anledning fick den nya läkaren för sig att byta medicinering och vips förbyttes tillvaron till en upp- och nervänd tillvaro, med sjukhusvistelse som följd. Efterhand byttes medicinerna tillbaka till de "gamla" och situationen lugnade ner sig.

Psykvården mår tydligen fortfarande illa!

Konstsamlare på mitt sätt...

2011-06-08T22:50:00.001+03:00

är rubriken för utställningen på G18 (III vån.) i Helsingfors, som presenterar Eva S. Lassus-Paavolainens privata konstsamling. Samlingen presenterar flera olika finska konstnärer och tidevarv genom historien, men den är också delvis uppbyggd kring produktioner av konstnären Carl Varg från Korsholm.

Utställningen pågår under tiden 9 - 30 juni och kan varmt rekommenderas till alla.

Barnens verklighet: Fattigdom eller Överbeskydd?

2011-06-08T09:00:00.000+03:00

Igår publicerade Rädda Barnen (Sverige) en rapport om hur mer än vart tionde barn i landet lever under fattigdomens förtecken. De fattiga barnfamiljernas antal har under tio år ökat med 8-9 procent och ligger nu vid 15 procent. Man talar om ca. 220 000 barn.

På Aftonbladets webbsida förekommer en "Fattigblogg" där också många artister och andra kända svenskar vittnar om sin egen uppväxttid och hur den gestaltade sig när pengarna inte räckte till det allra nödvändigaste, nämligen mat och kläder för ett växande barn.

Också i Finland finns det krafter som uppmärksammar det växande antalet fattigfamiljer. I Helsingfors finns det stadsdelar där arbetslösheten och fattigdomen går i arv.

Problematiken utvecklas som en tidsinställd tickande bomb. Vidtar vi inga åtgärder kreverar problematiken. En ökad ojämnställdhet intar en permanent plats i vårt samhälle. En ojämnställdhet som på sikt kan leda till ännu större utanförskap, kriminalitet eller ideologisk tillväxt med populistiska förtecken.

Den Nordiska välfärdsmodellen har med andra ord förändrats?

Samtidigt som vi uppmärksammas på fattigdomsproblematiken både här hemma som där västerut, så berättar morgonnyheterna om den allt mera ökade kontrollen som våra barn råkar ut för. Barnen skyddas mot allt möjligt och omöjligt.

Nå som mamma vill nog också jag skydda mina barn, men visst ligger det något bakom påståendet. Allt är färdigt serverat och förutbestämt för många av dagens barn. De överkontrollerade barnen får egentligen aldrig fritt rasa och leka. Barnen ska vara duktiga, prestera och transporteras runt till alla fina aktiviteter?

Skola och utbildning är viktigt och visst är det också viktigt att under fritiden göra något meningsfullt. Risken finns ju alltid att barnet intar soffpotatisens roll tillsammans med en superbig chipspåse, och det är väl den modellen som många föräldrar vill undvika?

Frågan är bara om vi föräldrar istället för att aktivera, mest ändå passiverar våra "gullegrisar" med allt servande?

Helsingforsplock!

2011-06-07T18:23:00.000+03:00

Sommarvärmen har kommit tillika som sommarlovet inleddes. Otroligt skönt efter den långa mörka och snörika vintern. Nu är det bara att njuta så länge det går.

Kaffekulturen i vår stad har analyserats. Förståsigpåarna kritiserar det vad caféerna bjuder på. Jag håller delvis med att man på vissa håll kan få Latte som smakar allt annat än det man är van från sydligare breddgrader. Vanligt bryggt kaffe kan ibland smaka sunket, vilket i klartext betyder att det stått och baddat i serveringspannan för länge, samt att kaffemängden i pannan inte varit exakt. Jag är ingen utpräglad vän av capuccino och avstår därför ifrån att kommentera den kaffevarianten.

Igår kväll informerades stadens beslutsfattare om stadens chanser att få ett äkta Guggenheimmuseum till vår stad. Mr Armstrong kunde inte i klartext meddela vad kalaset eventuellt kommer att kosta. Dessutom ställde han bland annat krav på var museet ska placeras. Östra centrum ligger åtminstone för långt borta, lät han meddela.

Precis som när det gällt andra storsatsningar så har våra beslutsfattare delad åsikt i frågan. Någon vill byta ett fint Guggenheim mot det omdiskuterade citybiblioteket, eftersom kostnaderna troligtvis kommer att bli skyhöga, andra igen avvaktar och inväntar mera information.

Naturligtvis kunde det vara intressant med ett museum för nutidskonst. Med tanke på vissa politiska grupperingars konstsyn, skulle det rent av vara av nöden att Helsingfors skulle få sitt eget museum för nutidskonst. Finlandsbilden utåt blir nog lidande om vi fortsättningsvis trampar på i kängor från 1800-talet.

Men med tanke på ekonomin så håller jag nog på ett citybibliotek om och ifall att ett museum och ett allaktiverande bibliotek ställs mot varandra. Låt så vara att ett Guggenheim drar turister till staden. Ett citybibliotek förenar och bekräftar helsingforsarna, vilket är nog så viktigt.

Dessutom vet vi ju inte ens om Mr Armstrong & Co verkligen vill förlägga ett museum just till Helsingfors. Återstår att se hur diskussionen fortsätter.

Visst borde också Månsas!

2011-06-06T12:24:00.001+03:00

Vid Björnparken i Berghäll och vid Pohjolagatan i Kottby håller man de gamla kioskerna sommaröppna. Gott kaffe och goda bakverk inviterar till en fikastund i det gröna.

I Månsas har vi också en gammal fin kiosk, men det är stängd året runt. Någon klottrare har använt sprayflaskan och allt är tomt och ödsligt. Kiosken finns gömd mellan S-butiken och och busshållsplatsen vid Baggbölevägen. De enda som rör sig där, förutom de som skyndar mot affären, är överförfriskade personer som oftast är så berusade att de oftast raglar omkull. Igår såg jag senast ca kl. 11.00 på förmiddagen en kvinna vars ben inte bar överhuvudtaget. Vintertid brukar jag engagera mig i eländet och hjälpa upp dessa på livets skuggsida levande personer, men igår bedömde jag situationen som sådan, att det är varm och torrt utomhus, alltså kunde hon vänta tills hon lyckades ta sig upp för egen maskin.

Månsas är en trevlig och vacker stadsdel, men tyvärr finns där också på sina håll mycket elände. Egentligen borde det startas ett projekt i akt och mening att få de utslagna in på rätt väg igen.

Och visst skulle det vara skoj med en kaffekiosk också där, sedan när missbrukarna kommit bort ur bilden.

Kommentar: Tjänstemännen har löst problemet genom att avlägsna kiosken under sommaren.

Ny sajt för dagstidningen

2011-06-05T16:56:00.000+03:00

Hbl har förnyat sin webbsida. Bra så, åtminstone nu verkar det som om den skulle röra på sig mera. Åtminstone jag vill kunna kolla senaste nytt allt emellanåt. Den tidigare sajten var alldeles för stillsam.

Dagens pappersformat innehöll också en mycket intressant artikel: "Ett litet skrin innehöll en unik dagbok". En bit Helsingforshistoria berättat i dagboksform för nästan hundra år sedan.

Men ändå, trots allt, önskar jag mig mera dagsaktuell info om Helsingfors både i pappersformat och på sajten. Det är att minnas att Hbl är den enda svenskspråkiga dagstidningen för oss som är bosatta i huvudstaden.

Nu ska det städas

2011-06-05T10:47:00.000+03:00

Inatt har skolavslutningen firats och staden ser ut därefter. Skräp och åter skräp pryder gator, torg, grönområden, stränder och parker. Jag har inga direkta siffror på vad en städning efter en nattlig fest kostar staden, men billigt är det inte. Med söndagstaxa är det dessutom dyrare än under en vanlig vardag. Skräpet måste i alla fall bort genast, annars blir det bara värre.

Människor brukar förfasa sig över varför allt skräp kastas på marken, det finns ju sopkärl utsatta lite varstans. Men det är ju tyvärr sant att många är otroligt slarviga med den saken. Å andra sidan hjälper både måsar, kajor och kråkor till med att sprida ut redan insamlat skräp. Alltid finns det något ätbart, som intresserar fåglarna efter det att människan slutat intressera sig.

Det som är framförallt viktigt är att sopkärlen är slutna, så att långnäbbade fåglar inte förmår plocka ut det redan indroppade skräpet igen. Det viktigaste är naturligtvis att vi alla tvåbenta individer lär oss att ta ansvar för och också sorterar det skräp vi inte behöver mera. Aija baija för dem som kastar skräp omkring sig.

Olika rättigheter som mest drabbar kvinnor

2011-06-04T17:40:00.001+03:00

Är just hemkommen från en trevlig studentmottagning. Solen skiner och framtiden väntar de unga studenterna.

Samtidigt som studenter och andra skolelever får påbörja sitt sommarlov hägrar ledigheten för lärare och annan skolpersonal. Lärarna jobbar ännu en tid, för att städa upp efter det gågna läsåret. Rektorerna har många uppdrag kvar, precis som skolans köks- städpersonal, skolsekreterare och vaktmästare. Däremot är det många skolgångsbiträden som från och med i morgon är arbetslösa fram tills dess att skolan igen börjar i augusti.

Det finns två kategorier av skolgångsbiträden, de som genomgått en ettårig kurs och som efter det räknas som behöriga och sedan de arbetsplatsskolade utan examen. De som har mycket långa arbetsförhållanden av de kursgågna biträdena jobbar ännu någon vecka med att hjälpa till med att städa upp efter terminen i förråd och andra uppdrag. De andra skolgångsbiträdena påbörjar genast sin obetalda semester. Alla skolgångsbiträden är permitterade åtminstone en månad under sommaren. Dessutom är de permitterade under höst-, jul- och sportlov. Skolgångsbiträdena anses vara en viktig resurs för skolan, men samhället har inte råd att betala lön för tjänsterna?

De flesta skolgångsbiträden är kvinnor eller ungdomar som valt att hålla ett mellanår. I unga år kanske man inte reagerar över rättigheter som inte beaktas. Äldre däremot vet att det är fel, men oftast är det väluppfostrade kvinnor som jobbar inom skrået, och de vill ju inte ställa till med obehag?

Också lärare, både behöriga som obehöriga, kan under sommarlovet råka i den situationen att de blir utan lön. Detta trots att de under vinterhalvåret jobbat ihop till en lön som borde räcka under sommarmånaderna. De som vikarierar lärare som är på mammaledighet blir utan sin lön under sommarmånaderna. Istället är det den lärare som är på mammaledighet som tar hem hela potten. Detta för att arbetsgivarsidan vägrar betala ut lön till den som innehar vikariatet.

Mycket är orättvist och borde naturligtvis tas ställning till!

De urbana fåglarna

2011-06-03T21:59:00.000+03:00

Hbl berättar om en duvhök som mitt i Forumkvarteret i centrala Helsingfors har kalasat på en duva. I samma kvarter bor som bekant en uvfamilj som nu under våren lockat både stadsbor och turister att med kamerans hjälp bonga de intressanta storstadsborna. Några till inflygande nyinflyttare som hittar fram till kvarteret vid Mannerheims- och Simonsgatan torde göra livet lätt för alla ornitologer. Tidiga mornar ute i lövkojor mitt i naturen kan bekvämt ersättas med ett besök på en terass vid samma kvarter.

Att artbestämma en berguv är knappast svårt för någon längre, så många bilder har under årens lopp visats på fotbollsfantasten Bubi och hans släktingar. Däremot tycks människor inte lika lätt känna till duvhöken, som tillhör de medelstora rovfåglarna. Vingbredden hos en hona kan uppgå till 120 cm får man veta om man googlar om fågeln.

För ett par år sedan trodde jag mig se en duvhök i vår trädgård här ute i stadsdelen Månsas. Men eftersom vingbredden var mycket kortare så var det nog i stället en sparvhök som satt i vår björk och iakttog mig, medan jag iakttog den. Sparvhöken är dessutom vanlig i stadsmiljö.

Fåglar är intressanta djur.

Vi väntar i lugn och ro

2011-06-01T20:56:00.001+03:00

... säger en representant för det politiska parti som i veckan fått det största understödet efter riksdagsvalet i vårt land.

Till allas förvåning har vänsterpartierna ikväll lämnat förhandlingsbordet. Vad som nu följer är dolt i dunkel, åtminstone för oss på gräsrotsnivå. Synd, verkligen synd att förhandlingarna slutade så här. Landet skulle ha varit förtjänt av en rödblå axel.

Katainen skall enligt nyheterna diskutera med Centerpartiet.

Misslyckas Katainen kan det gå hur som helst. PS väntar i lugn och ro?

Sommar, sommar, sommar

2011-05-30T22:02:00.001+03:00

Juni knackar redan på dörren. Om ca. en vecka inleds Teaterdagarna i Hangö, som nästan är ett måste för alla som gärna ser teater på svenska. Senast då ska man vara på plats i sommarstaden.

Förändringar i staden väntar sommarturisten. Nybyggen, nya affärer och förnyade caféer.

Anrika De fyra vindarnas hus får ny krögare i Hangöbon Nixu Knichter, som förnyar caféet i nygammal stil, det vill säga blåvit rutiga textilier. Den blåvita stilen introducerades i tiderna av Marskalk Mannerheim, som under sin parentes från politiken bodde i staden. Som persona non grata i huvudstaden hade han gott om tid att förbättra sin egen närmiljö. Mannerheim bebodde grannholmen under så gott som hela 20-talet. Caféet hette vid den tiden Café Afrika och var en samlingsplats för glada herrar under förbudslagstiden. Mannerheim lär ha tröttnat på livet i "Afrika", så han köpte det och gjorde om det till ett lagligt ställe, med en inredning som nu återskapas av Knichter. En fin satsning! Åtminstone jag har redan länge irriterat mig på de ljusröda nyanserna som under senare årtionden prytt borden.

Vart är vi på väg?

2011-05-29T19:27:00.001+03:00

I Helsingfors administreras dagvården i Helsingfors på den svenska sidan av utbildningsverket och på den finska sidan av socialverket.

Den svenska dagvården övergick till att lyda under utbildningsverket efter några års lobbande i de politiska korridorerna. Resultatet kan anses som gott, med tanke på barnens bästa, allt från det att barnet börjar i dagis tills att det gått igenom hela grundskolan.

Nu har i alla fall mörka moln hopat sig vid horisonten.

Socialverket har jobbat för ett utbyggt klubbnät för de finskspråkiga familjerna och då främst med tanke på barnens bästa, medan utbildningssidan inte hängt med i den allmänna utvecklingen, och därför blir nu de svenskspråkiga barnen utan den tjänsten.

Situationen är besvärlig. Dessutom är det så att utbudet av dagisplatser ingalunda ökat efter övergången från den sociala sidan till utbildningssidan.

Det är allmänt känt att de svenska och tvåspråkiga familjen oftare väljer regelrätt dagvård för sina små, oberoende av om föräldrarna jobbar eller inte. Klubbverksamhet är ett fullgott alternativ för de familjer där föräldrarna för tillfället inte yrkesarbetar. Därför skulle det vara viktigt att avgiftfri klubbverksamhet också kunde erbjudas de svenska familjerna.

Mitt i byn

2011-05-29T16:55:00.000+03:00

Deltog idag som frivillig broschyr- och plojknappsutdelare i Demotältet mitt i Världen i byn på Järnvägstorget i Helsingfors. Rapporterna från igår berättade om massor av deltagare och samma fenomen fortsatte idag, trots aningen kyligt väder och regntunga skyar.

En och annan bekant tittade förbi likaså många obekanta. Stämningen var god. Det bästa var att människorna idag inte uppvisade sura miner, trots att vi alla inom samma tältväggar inte representerade samma ideologi. Inte ett elakt ord (som tyvärr förkom under riksdagsvalet)fastän plojknappar med texten Minulle puhutaan Suomea passerade revy. Så ska det också vara, olika åsikter får naturligtvis synnas i vimlet, men okvädesord kan man gott besparas ifrån.

En och annan känd politiker från de andra partierna tittade också in.

Regeringsförhandlingarna pågår nu för tionde dagen. Vi som inte deltar i arbetet i Ständerhuset väntar småningom på rapporter eller resultat därifrån. Men den som väntar på något gott väntar aldrig förgäves, heter det ju.

Mera närodlat

2011-05-28T08:15:00.000+03:00

Skandalen med ehec-smittade grönsaker drar fram över Europa. Både Tyskland och Spanien ligger för tillfället risigt till. Med andra ord lönar det sig att vara nogrann när man står i matbutiken och väljer vad man ska sätta i matkärran och senare tillreda middagar av hemma. Dessutom är det naturligtvis viktigt att minnas att grönsaker också behöver tvättas.

För flera år sedan träffade jag för första gången på en sk "grönskasslunga" som samtidigt tvättar och torkar grönsaker. En rund skål med lock försedd med en väv, rekommenderades varm av en konsulent. Det var bara det att slungan marknadsfördes på ett sk plastparty, och priset var därför på tok för högt. Senare såg jag att liknande slungor säljs i vanliga affärer och till ett betydligt humanare pris. Så med andra ord är det ingen omöjlighet att införskaffa sig en egen tvättslunga.

Själv har jag redan för många år sedan valt bort så gott som alla importerade grönsaker. Smaken är sämre och tanken på alla långa transporter avskräcker likaså.

Bäst alltså att gynna inhemska producenter. Och helst av allt gynnar jag sådana producenter som odlar ekologiskt.

Vår skola

2011-05-26T07:56:00.000+03:00

Läser Hans Morings insändare i dagens Hbl. Moring ifrågasätter dagens "Pisafixering". Han påpekar att trenden idag allt mera går ut på att drilla och kontrollera eleverna, medan mera innovativa värderingar och arbetssätt blir avskalade och allt mer bannlysta. Lag och ordning, mera läxor, prestera, prestera.

Nu är det ju så att alla har rättigheten att få lära sig till en början både läsa, skriva och räkna. Kunskapsnivån höjs år för år. Utan kunskaper har vi ingen framtid.

Skoluppgifter och läxor är viktiga. Barn mår bra av rutiner och det är förvisso en skillnad på dagis och skolan. Om man inte redan som barn får lära sig dessa färdigheter, så kan det vara väldigt svårt att i vuxen ålder anpassa sig till ett arbete eller samhället i övrigt.

Däremot gillar jag inte heller, att barn och ungdomar (och naturligtvis framtidens vuxna) berövas på det innovativa tänkandet. Allt för många krav och värderingar i stil med "nu måste du prestera" tar kål på det mesta. Att växa upp med "en för trång hatt på huvudet" utan möjlighet till att se saker och ting ur olika perspektiv och pröva sig fram på olika sätt utvecklar inte individen.

Naturligtvis är det bra att ifrågasätta, diskutera och förnya vår skola, men att enbart se till internationella jämförelsetabeller delger oss inte hela sanningen. Bakom varje enskilt lands tabeller döljer sig olika kulturarv och levnadssätt. Det som kanske är lyckat i en del av Europa kanske inte överhuvudtaget platsar annanstans?

Dessutom är det viktigt att se barn och ungdomar som enskilda individer med enskilda behov. Barn och ungdomar kan aldrig jämföras med ett stapeldiagram.