Alternativa boendeformer

Under sportlovet hälsade jag på hos en god vän som är bosatt i Stockholm.  Precis som i vårt land har inte heller "vanliga knegare" i vårt västliga grannland ekonomisk möjlighet att bosätta sig i huvudstadens omedelbara centrum, men med tur kan man i alla fall hitta en bostad inte så långt ifrån innerstan. Sverige har som alla känner till en annan syn på boende än vad vi har i vårt land. Upprätthållande av boenderätter och bostadsföreningar där är en kvarleva från det att Folkhemmet med stort F var som bäst. Dessutom har Sveriges system lätt till att man inte delgetts möjligheter att spekulera i bostadshandeln så som vi kan göra här hemma. Dessutom är det helt vanligt att man i Sverige skaffar sig en hyreslägenhet. I vårt land sätter beskattningen käppar i hjulet för att man skall för överkomligt pris kunna hyra sig en hyreslägenhet av den storlek som man behöver. Här borde man absolut se över systemet!

Om man då inte har ekonomisk möjlighet att satsa hutlöst mycket pengar på att köpa en tillräckligt stor lägenhet här i Helsingfors på fria marknaden och dessutom i en stadsdel som man önskar sig har man följande alternativ. Endera betalar man ockerhyra och bosätter sig i en många gånger alltför liten lägenhet eller om man har riktigt tur hittar man en hitasbostad som är förmånligare än en bostad på fria marknaden. Fiffel förekommer vid köp och försäljning, samt att staden ofta höjer tomthyran i och med att Hitashusen blir fria efter tjugo år vilket leder till att den enskilda köparen förlorar på sin investering. Ändå känner jag till många som är verkligt nöjda med sina Hitaslägenheter, eftersom den boendeformen har varit enda möjligheten att skaffa sig en egen bostad i vår huvudstad.

Vi har också sk bostäder där man köper sig en boenderätt. I Helsingfors finns denna bostadsform för det mesta ute i periferin och systemet har också kritiserats för att byggherrarna inte vill investera och upprätthålla fastigheterna än mindre förkorta på lånen utan endast betalar ränteandelen. Dessa bostäder kommer också ut på fria markanden efter tjugo år, men eftersom underhållet inte skötts som det borde, samt att man underlåtit sig att avkorta på låneandelen anser många denna boendeform som misslyckad.

Något borde vi i alla fall göra för boendet i Helsingfors. Vanliga hyggliga människor som jobbar inom utbildning och vård mm har inte ekonomisk möjlighet att satsa på överprissatta lägenheter på fria marknaden. Staden har brist på lärare, sjukvårdare, barnträdgårdslärare, barnskötare, hemhjälpare m.fl. För att dessa överhuvudtaget skall kunna tänka sig att flytta till staden och bosätta sig här måste staden kunna erbjuda bra boendealternativ så att de känner sig välkomna och gärna stannar. Dags att se över stadens bostadspolitik.