Rasism

Jag är just hemkommen från en mycket bra föreläsning om mobbning. Väl hemma får jag vetskap om att FNs möte om rasism urartat på grund av Irans presidents uttalanden. EU-länders representanter har tågat ut, där i bland Finlands representant.

I vårt land har immigrationsminister Thors fått stå ut med mycket spott och spe av andra partiers representanter, både från sannfinländarnas håll men också kokoomus. Samtidigt som Thors får kritik för att Finland tar emot allt flera asylsökanden omvittnar sociala sidan om asylsökande barn som blir utan vård för bl.a. krigstraumor. Psykvården för barn haltar i vårt land och väntetiden för barn som kommer hit från krigsdrabbade områden är ännu längre än för finländska barn. Ges inte dessa barn vård kanske de aldrig får möjlighet till ett någolunda vanligt liv. Det är vår skyldighet att hjälpa världen i dyliga fall.

Yles morgonnyheter vittnade om att ryska barn i våra finska skolor möter på en hård verklighet, vilket resulterar i dåligt självförtroende hos den uppväxande ryska generationen i vårt land.

Dagens andra nyhet är att Halla-aho lyckats skrapa ihop så många suporters att han nu kan ställa upp i  EP-valet. Halla-aho är känd för rasistiska utlåtanden, men ändå finns det människor som vill stöda honom för en fortsatt politisk karriär?

Och sist men inte minst påtalade några idrottsreportrar idag på eftermiddagen rasistiska utspel på idrottsläktarna när lag med finlanssvensk anknytning spelar på olika idrottsarenor i vårt land.

Inspirerad av föreläsningen om mobbning kan jag endast konstatera att det är dags att vara ännu mera tydlig i sitt nej mot rasism. Det må sedan gälla här hemma eller ute i stora världen.