Idrottsprestationer

Dags för hela Svenskfinlands Stafettkarneval med deltagare från norr till söder från öster till väster. Roligt, uppbyggande, men inte för alla. Varför Stafettkarnevalen inte är rolig för alla beror på att alla helt enkelt inte får delta. Är du en medelmåtta i idrott och inte PRESTERAR får du inte delta. Så enkelt är det.

Det samma gäller andra idrottsevenemang som erbjuds skolvärlden från höger och vänster. Det gäller att prestera för att få vara med. Lyckas eleven inte med det, sitter hon/han kvar i skolan och utför några monotona uppgifter medan klassläraren reser iväg med dem som lyckas PRESTERA och har ROLIGT, kanske vinner en MEDALJ, får beröm av rektor och lärare för fina resultat. I publiken sitter de med som inte presterat, som inte hämtat en ny medalj till skolans samling, och som då defakto är DÅLIGA. Duger inget till!

Är det så här vi vill ha det?

Vi finländare lever ännu kvar i den anda som rådde för hundra år sedan. När vi var en ny nation hade vi Paavo Nurmi. Vi hade blivit av med ryssarna, vi var duktiga och vi idrottade. Efter andra världskriget hörde vi till förlorarna. Vi klarade av krigsskadestånden till ryssarna, men vi idrottade, vi vann svenskarna i landskampen, vi vann OS-guld genom TAPIO RAUTAVAARA, och när bilarna kom blev vi ett riktig rallyland. Vi var bra, vi blev bättre. VI ÄR EN IDROTTSNATION! Hipp, Hipp, Hurra vad vi är bra.

Vi borde förändras. Vi borde lära oss att alla kan på sitt sätt. Det är viktigt att alla rör på sig. SKIT i resultaten. Ta det som en lek. För egentligen är det ju fråga om lek! Sätt munkavle på dem som fordrar resultat!