Största besvikelsen gäller nog den ringa förståelse som finns att uppbåda bland partifolket när det gäller äldreomsorgen. Flera motioner i ämnet hade inlämnats, största delen av dem undertecknade av Helsingforsare, eftersom de äldres situation här i huvudstaden är knepigare än i små kommuner, där man oftast lyckats bättre med vården för de äldre. Snarast är det på vissa håll fråga om en likgiltighet för hur de äldre i Helsingfors har det.
En annan fråga där jag sällade mej till "förlorarnas sida" var motionen om kvinnlig värnplikt. Tack och lov skrevs det ännu inte in att unga kvinnor bör ta del i militär utbildning, men det är illa nog att partidagen godtog att flickor liksom pojkar skall kallas till uppbåd. Detta ville partifolket alltså satsa pengar på, i motsats till äldreomsorgen (som naturligtvis nog är det dyrare alternativet, det begriper jag nog, men ändå...). Jag tror att många röstade för klämmen enbart för att de anser den vara en jämställdhetsfråga? Själv inser jag att kvinnor alltid är de stora förlorarna under krigstid, redan nu som tillhörande civilbefolkningen. Jag är absolut säker på att de finländska kvinnornas situation inte förbättras ett dyft av om de mot förmodan måste försvara sitt land med vapen i hand. Kvinnor som blir krigsfångar hos fienden med vapen i hand kommer till helvetet. Inte för att män som blir tillfångatagna av fienden heller går en solig framtid till mötes, men fiender ser definitivt annorlunda på män med vapen än kvinnor med dito.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar