En magikers bortgång

Skrivandet vill aldrig upphöra. Det luktar sensation. Magikern är död, och nu kommer alla vittnesmål om en i grunden mycket olycklig missbrukare vars alla levnadsskeden troligen inte tål dagsljus.

För visst var Jacksson begåvad. Begåvad och utnyttjad. Gjorde världssuccé redan som barn tillsammans med sina bröder. Redan då stod han i rampljuset medan bröderna stod bakom honom. Här fanns det pengar "att mjölka" på ett litet barns bekostnad.  Så typiskt det stora landet i väst, som ger alla en möjlighet till "selfmade". Små barn offras för framgångar.

Framgång allena leder dock mycket sällan till lycka. 

Kravet på att orka prestera mer och mer, förnya sig, dansa moonwalk som femtioåring efter en längre tids uppehåll som artist. Precis som han gjorde med glans på 1980-talet? Hur huvudlös kan inte världen vara?

Varför inte helt enkelt konstatera att på toppen av sin karriär var magikern  bättre än alla andra, nu över tjugo år senare var han fortfarande "Den store", men tyvärr utbränd, drabbad av sina fobier och missbrukare. Tyvärr kommer han att leva kvar i minnet hos eftervärlden, inte enbart för sin musik, utan lika mycket för sitt liv och leverne...