Hur går det för biograferna?

Nu senast har vi informerats om att biografen i Östra Centrum stänger sina dörrar. Publiken sviker när biografägaren inte har ekonomisk möjlighet att förnya "maskineriet". Tekniken är lika viktig som filmens innehåll i övrigt?

Själv saknar jag fortfarande biografen Bio-City vid Järnvägstorget. Bio-City med sina små salonger där det ALLTID visades något som var värt att se. I bland kunde vi ta bussen in från norra Helsingfors (de gånger vi fick tag i en barnvakt) till Bio-City utan att egentligen på förhand kolla vilken film som visades. Vi blev aldrig besvikna, utan alla filmer som visades var av hög kvalitet. Vi såg bland annat tyska, franska, afganistanska och afrikanska filmer. Filmer med historiskt budskap, filmer som berättade om kultur och liv och leverne i ett avlägset land eller filmer som var samhällskritiska. 

Finnkinos, som för tillfället har monopol i Finland, visar storsäljare för det mesta med Hollywood bakgrund. Tekniskt välutvecklade men många, ack så tråkiga, anser jag, som inte attraheras av den typens filmer. Varför? Jo, för att den ena är alldeles för lik den andra!

När min äldre dotter var barn visades barnfilmer (tex danska och svenska) på Biograf K 13 på Skatudden. Inte heller det projektet lyckades då publiken svek. Tydligen är det så mycket enklare att placera ungarna framför TV-skärmen och koppla på videon? Ungarna är sysselsatta och själv får man göra vad man vill?

En bra film har jag i alla fall sätt nu i sommar, nämligen Härös "Postia pappi Jaakobille". Kort (1 h 16 min) och intensiv. En avskalad berättelse om en synskadad präst och en livstidsdömd, dock benådad, fånge. Otroligt sanningsenlig, naken historia! Rekommenderar!

Men frågan kvarstår. Hur garantera filmutbudet för oss som gärna ser även andra produktioner än rent kommersiella Hollywoodbilder?