Renovera med högaktning

I Helsingfors diskuteras byggandet av hissar i gamla stenhus. Gamla fastigheter i innerstan önskar bygga hissar för att öka komforten för sina invånare. I många fall motsätter sig Museiverket byggandet. De vill bevara fina trappuppgångar i sitt nuvarande skick. Kontrollen är med andra ord hård.

När det gäller lägenheter har ägarna rätt att "blåsa ut" allt ursprungligt och sanera enligt egen smak oberoende av hurudant slutresultatet blir? Jag hörde nyligen berättas om en gammal lägenhet  i en fastighet i Tölö byggd på 1920-talet. Lägenheten hade under åren genomgått små reparationer, men rumsfördelning, dörrar mm. var ursprungliga. När lägenheten såldes i fjol var köparen en byggherre som enbart hade ekonomisk vinning i tankarna. Han lät riva allt i lägenheten, som i och med det miste sin själ. 

Under årens lopp har gamla lägenheter, egnahemshus och radhuslägenheter drabbats av förnyelsens hårda hand. En tid var det bevis på modernt tänkande att inomhus såga hål i väggar och  avlägsna gamla dörrar och pryda öppningen med valvbåge? 

Under 70-talet fick man inte tillstånd till att bygga till sitt lilla egnahemshus i samma stil som den ursprungliga delen av huset. Nej, tillbyggnaden skulle  avvika från det ursprungliga och dessutom förses med platt tak, något som definitivt inte lämpar sig för vårt klimat. Till exempel i vinter har dessa platta tak, som belastats av för mycket snö, varit till stort besvär för husägarna. 

I Hangö har jag följt med hur byggherrar med dollarmärken i ögonen mycket hårdhänt sanerar gamla stadsgårdar för att sedan för dyra pengar sälja ut dem till personer som önskar sig ett andra boende i staden. Byggnaderna är på inget sätt skyddade och därför byggs det stora terasser på gårdssidan, rumsfördelningen förändras totalt och för att poängtera husets ursprunglighet lyser de nyrenoverade rummen med nakna framtagna stockväggar?

Jag bodde som barn i dessa samma kvarter. Av den orsaken vågar jag med säkerhet påstå att lägenheterna då och långt innan var försedda med tapeter. Det kunde vi konstatera av de lager på lager av olika gamla tapeter som prydde väggarna i mitt barndomshem. Tapetlösa väggar hör hemma  i gamla gårdar  och torp på landsbygden. 

Jag efterlyser  en värdediskussion som skulle få oss att inse att vi har skyldighet att ta vara på det ursprungliga då vi bygger om. Det är ju ingalunda meningen att alla som bebor ett äldre hus, en äldre lägenhet måste bo som om de bodde i ett museum. Men vi har också skyldighet att ta vara på och föra vidare ett kulturarv.