Under dessa korta månader som detta nya årtionde erbjudit har beslutsfattare och tjänstemän uträttat en hel del. Dels tänker jag på Pajunens lista som presenterades just lämpligt som en "bad gift" före jul. En lista som i stor grad drabbar stadens invånare som bor lite utanför stadens omedelbara centrum. Samma Pajunen pantar som bäst på beslutet om att på svenskt håll överföra dagvård och skola under samma tak. Åtminstone tar han inte hänsyn till barnens bästa med ett sådant förfarande. Å andra sidan är det problematiskt med äldreomsorgen som ju nu tillsammans med dagvården basar under svenska socialsektionen. Men det problemet måste också gå att lösas. Det är klart att vi också i framtiden ska kunna åldras på svenska. Det går inte ann att vi ställer barn och åldringars behov mot varandra. Både barn och åldringar har rätt till särbehandling.
Så har vi hälsovårdsnämnden som tydligen anser sig stå över alla andra och tror att motivation och tvång är ungefär samma sak. Visst ska människor motiveras att sluta röka, men inte får man goda resultat genom tvång.
Det samma gäller fullmäktiges pakkovege luncher eller det att man inte utan intyg av till exempel skolpsykologen får söka sig till den skola där man helst vill fortsätta sina studier.
Många stadsbor har efter senaste torsdags mammutdebatt i fullmäktige ifrågasatt vad som fullmäktige egentligen arbetar för. Man skulle ju faktiskt tro att det finns viktigare saker på agendan att debattera i hela tre långa timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar