Fram till 70-talet kunde varje kvinna med självaktning sticka och sy åtminstone för husbehov. Utbudet då var ett annat i affärerna, allt gick inte att köpas för pengar. Men i och med ekonomisk tillväxt och det att skillnaderna efterhand suddades ut mellan de sociala skikten, avtog kraven på att man måste kunna handarbeta. En delsanning är naturligtvis också den att kvinnor (tack och lov) sökte sig förvärvsarbete utanför hemmets väggar. Med en heldagstjänst utanför hemmet samt matlagning, städning och annat som bör skötas inom hemmets väggar är det svårt att hitta tid för traditionellt handarbete.
Men visst är det synd att flera hundraåriga traditioner går förlorade! Stickning, virkning, sömnad och vävning är gamla traditioner som mer eller mindre håller på att gå förlorade. I synnerhet bland kvinnor under fyrtio är kunnandet rätt bortglömt, men visst finns det också bland äldre åldergrupper en okunskap.
Stickning, virkning, sömnad och vävning ska utföras med stor kunskap och högaktning för traditioner. Det som våra forntida mödrar utförde får inte förstöras genom att man hänvisar till individens fria rätt att uttrycka sig kreativt. Kunskap behövs och är rentav ett måste. Kunskaper i utförandet, materialkunskap, traditionella mönster bör införskaffas innan man desto mera börjar förverkliga sig själv. Kreativitet i all ära, men visst ser det för jäkligt ut när man kombinerar fel material. Slutarbetet håller inte och framförallt motiveras man inte till att fortsätta förverkliga sig själv och handarbeta, när slutproduktionen är dålig.
Därför är det en mycket stor gärning Martaförbundet utför när de lär ut till intresserade hur man stickar strumpor. En god början för att öka förståelsen för en tradition som av någon anledning mer eller mindre förfallit i glömska under de senare årtiondena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar