Idag sparkade Hangö teaterdagar igång. Först ut för min del var Riksteatern (Sverige) med Guds djärvaste ängel. Pjäsen beskriver ett fiktivt möte mellan Edith Södergran och Elmer Diktonius. Personerna ifråga brevväxlade i det verkliga livet, men träffades aldrig personligen. Känslosamt, berörande och intensivt är tre ord som bäst beskriver uppsättningen.
Kvällens andra föreställning var Storslaget vid Parkdammen (Suurtaistelu Puistolammella). Programbladet beskriver pjäsen som ett spektakel om Hangö, skärgården, kärleken och allt det andra. Lasse Garoff, Jesper Karlsson, Hanna Åkerfelt och Jan Wass hade tillsammans skrivit manuset.
Under ca. två timmar fick vi insyn i valda episoder ur Hangös historia. Amatörer och skådisar om vartannat på scenen. Inte så allvarligt när Sven Dufva, Tsaren, Mannerheim, lokala personligheten Päron-Pålle och Romeo och Julia möttes i olika turer. Lokala dansgrupper och Hangö Blåsorkester medverkade likaså.
Pjäsen var tvåspråkig med andra ord helt genuin när man beskriver Hangö förr och idag. Riitta Ketelimäkis Aino, Oscar Pöystis Hjalmar (Hjallis), Niklas Häggbloms ryska gestalter och Carl Alms Mannerheim var några minnesvärda personer.
Man krigade, både svenskar och ryssar härjade runt. Många projekt inleddes, men alla slutade mer eller mindre illa. Julia, alterego för Hangö,försvarade sig och de sina bäst hon kunde, medan kärleken led.
En engångspjäs ämnad att visas endast denna unika kväll. Ett annorlunda pjäsval i jämförelse med vad teaterdagarna vanligtvis erbjuder lockade även en stor lokal publik. Ett spektakel, mest på lek, men med mycket allvar bakom. Alltför många har genom åren utnyttjat och eventuellt också vilselett staden och dess invånare. Staden skulle vara förtjänt av en verklig Julia för att även i framtiden klara sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar