Undervisning i det andra inhemska språket

Lyssnar för tillfället i radio Västnyland på en debatt om språkundervisning i skolan.

En mamma, med helt finskspråkig bakgrund men som trots det valt att sätta sina barn i svensk skola, berättar om att man i Pojo ordnar endast undervisning i traditionell finska. Orsaken till det arrangemanget är säkerligen ekonomisk, resurser för modersmålsinriktad finska anses vara för dyra? (min egen anmärkning!).

Mamman har tagit upp problemet med att barnen inte utvecklar sin finska under olika föräldramöten i skolan, och då fått erfara att de enspråkiga barnen i sin tur inte vågar prata finska under finskalektionerna, då det i samma klassrum sitter elever med mycket goda kunskaper i finska.

Mamman i etern (jag uppfattade aldrig namnet) hade alldeles rätt i sina påståenden.

Samma problem återkommer i Helsingfors. Fast där har den elevgrupp som undervisas i traditionell finska bantats ner under senare år, då de flesta elever, på grund av sin tvåspråkighet, undervisas i modersmålsinriktad finska. Ändå är det så att även tvåspråkiga elever av en eller annan orsak väljer traditionell finska och det igen leder till att de få elever med enspråkig bakgrund som ingår i undervisningsgruppen inte vågar uttrycka sig på det språk de undervisas i.

Är det egentligen så att vi i vårt land, trots finfina Pisaresultat, inte förmår ta vara på vår tvåspråkighet? Att läroplanen, oberoende av om man undervisas i traditionell eller modersmålsinriktad finska ELLER som helt enspråkig finsk ska lära sig svenska, omfattar fel stoff?

Borde vi i stället för att från början koncentrera oss på att lära eleverna uttrycka sig grammatikaliskt rätt i stället måna oss om att de får insikter i det andra inhemska språket OCH vågar uttrycka sig muntligt i det nya språket? För det är ju så att studier i ett annat språk borde anses vara bortkastade OM man inte vågar ta ordet i sin mun och UTTRYCKA sig?

För tillfället omarbetas läroplanen för vår grundskola. Jag hoppas innerligt att vi i den ska kunna se bevis på landets tvåspråkighet och en VILJA att förbättra undervisningen i bägge nationalspråk, så att enspråkiga finner nöje i att lära sig den andra språkgruppens modersmål.