Vems fel?

Kyrkoherden i Borgå finska församling har uttalat sig inte så eftertänksamt. Eller egentligen är det väl så att han framfört sig personliga åsikt. En åsikt som han får stå för, men en åsikt som man inte förväntar sig från en kyrkans man? Å, andra sidan är han inte den första och knappast den sista kyrkans man som uttalar sig osakligt i bland annat språkfrågor.

Ändå är det så att det finns en uns av sanning i prästmannens utspel. Inte det att det är svenskspråkigas fel att en del inflyttade inte trivs på den nya orten, men nog det att några inte socialt klarade sig så bra. Alla vi som är hemma från så gott som svenskspråkiga orter som utvecklades industriellt och behövde arbetskraft för ca 40 år sedan minns hur det var. Det fanns inte tillräckligt med arbetsfolk på orten. Dessutom utflyttade många ungdomar från den egna orten till vårt västliga grannland i hopp om bättre arbetsmöjligheter.

När den egna kommunens ungdomar flyttade bort importerades arbetskraft främst från norra och östra Finland. Flertalet klarade sig bra i sin nya miljö. Efter några år hade de bildat familj och skaffat sig hus eller lägenhet. Många gifte sig över språkgränsen och umgänget mellan de båda nationalspråken blev naturligt.

Men det fanns naturligtvis också en liten grupp som klarade sig mindre bra. Som socialt föll igenom. Många blev med tiden missbrukare. Flertalet av dem med en ständig hemlängtan.

Utflyttningen från landets norra och östra delar var stor under 60- och 70-talen. Många levde som under urminnes tider i en liten koja, utan bekvämligheter i skogsområden med en uppröjd liten åker som inte gav någon förtjänst, knappt mat för dagen för den egna familjen. Samhällsstrukturen förändrades, människor var helt enkelt tvungna att lämna sina hemtrakter och söka arbete annanstans. En del åkte enda till Sverige, andra valde industriorter i det egna landet, många flyttade till kuststäder och orter där det fanns arbete. Några tog båten över till Stockholm och fastnade i Slussen, medan andra inte klarade av flytten i det egna hemlandet.

Som sagt fanns det nyinflyttade som föll igenom. Men att påstå att det hände på grund av den svenskspråkiga närheten, det är att gå för långt. Troligen hade samma grupp fallit socialt igenom också om de fortsatt att bo i sina gamla hemtrakter. Kanske det rent av är så att flera räddades från utanförskap och social misär i och med att de flyttade bort från trakter som tyvärr inte förmådde erbjuda någon framtid för sina invånare?