Enligt svensk granskning var jämställdheten i skolorna tidigare oftast inriktad på flickor. Nu riktar forskningen in sig allt mera på pojkar. Också här hemma diskuterar vi hellre pojkar med skolsvårigheter än till exempel snälla och tystlåtna flickors rätt att bli sedda i skolan.
Naturligtvis ska både pojkar och flickor med skolsvårigheter få stöd. Men det är lika viktigt att dessa "snälla" och tystlåtna flickor som inte gör mycket väsen av sig blir betraktade som människor och få synlighet, helt enkelt blir hörda.
För tänk att vara hänvisad till en sittplats, i sämsta fall inplacerad mellan två bullriga pojkar precis som en buffert, bortglömd och ointressant.
Enligt läroplanen bedöms alla elever även för vad de presterar muntligt. Här har ingen tystlåten och blyg flicka någonting att hämta. En som tillhör det osynliga barnets systerskap är för evigt bortglömd.
Flickor växer med tiden upp. En del representerar hela livet den tysta gruppen, andra tar mod till sig och utvecklas, börjar uttrycka sig i tankar, ord och gärningar, växer och rent av skrämmer...
Några klär i lyxförpackning, andra inte. Farliga, självständiga kvinnor, i vilket fall som helst. Den enda skillnaden är att en viss kategori av kvinnor i lyxförpackning kan vara till nytta. Alltså för männen, vill säga!
Det anses vara trevligt att spegla sig i glansen av en lyxförpackning. Kanske rentav en liten och grå kostym ser bättre ut i sällskap med en lyxförpackning?
Men i männens värld är också en lyxförpackning en "föredetting" efter det att hon passerat femtiostrecket! Herregud, hon är ju en tant. Tanter över femtio är nästan seniorer!
Ska vi tanter över femtio behöva tolerera sådant? Sannerligen inte. Med den livserfarenhet vi besitter är vi värda att bli hörda, sedda och tagna på allvar!
Precis som blyga småflickor behöver stöd... (kommentar den 17.10.2013)
Naturligtvis ska både pojkar och flickor med skolsvårigheter få stöd. Men det är lika viktigt att dessa "snälla" och tystlåtna flickor som inte gör mycket väsen av sig blir betraktade som människor och få synlighet, helt enkelt blir hörda.
För tänk att vara hänvisad till en sittplats, i sämsta fall inplacerad mellan två bullriga pojkar precis som en buffert, bortglömd och ointressant.
Enligt läroplanen bedöms alla elever även för vad de presterar muntligt. Här har ingen tystlåten och blyg flicka någonting att hämta. En som tillhör det osynliga barnets systerskap är för evigt bortglömd.
Flickor växer med tiden upp. En del representerar hela livet den tysta gruppen, andra tar mod till sig och utvecklas, börjar uttrycka sig i tankar, ord och gärningar, växer och rent av skrämmer...
Några klär i lyxförpackning, andra inte. Farliga, självständiga kvinnor, i vilket fall som helst. Den enda skillnaden är att en viss kategori av kvinnor i lyxförpackning kan vara till nytta. Alltså för männen, vill säga!
Det anses vara trevligt att spegla sig i glansen av en lyxförpackning. Kanske rentav en liten och grå kostym ser bättre ut i sällskap med en lyxförpackning?
Men i männens värld är också en lyxförpackning en "föredetting" efter det att hon passerat femtiostrecket! Herregud, hon är ju en tant. Tanter över femtio är nästan seniorer!
Ska vi tanter över femtio behöva tolerera sådant? Sannerligen inte. Med den livserfarenhet vi besitter är vi värda att bli hörda, sedda och tagna på allvar!
Precis som blyga småflickor behöver stöd... (kommentar den 17.10.2013)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar