Åldersrasism

Under senare år har jag funderat mycket kring begreppet åldersrasism. Vad innebär begreppet? Är det rasism åldersgrupper emellan när man ifrågasätter hur hon orkar med många olika uppgifter, fastän hon redan fyllt femtio, eller då man ifrågasätter om han kan medverka i ett framtidsprojekt då han ändå kommer att gå i pension om ett år?

Är hela vårt samhälle, hela vår värld, åldersrasistisk eftersom vi öppet dyrkar utseendefixering och kroppskultur, ja ungdomen i allmänhet? Den ljuva ungdomen som tyvärr går över lika snabbt som dagsländans flykt under ett dygn. Ungdomstiden som vi alla minns genom resten av vårt liv. Tiden som vi äldre aldrig egentligen märkt oss växa ifrån, förrän vi ganska bryskt kan bli påminda om det rätta förhållandet av yngre kolleger, som i sin tur efter några år får ta emot samma kommentarer av nya uppväxande generationer.

Kvinnor och män åldras i samma takt, eller gör vi det? Egentligen är det väl så att kvinnor som passerat femtiostrecket, över en natt förvandlas till gnällande tanter som dessutom utför sina arbetsuppgifter långsamt, är icke förnybara och inte hänger med i de senaste trenderna? Med andra ord helt otillräckneliga och helt okunniga?

Medan män som tillhör samma åldersgrupp ännu innehar makten och härligheten. Män innehar makten sådär 10-15 år längre än kvinnor i allmänhet, men visst kommer också den dagen emot då dessa maktmän mer eller mindre betraktas som föredettingar.

Frågan är hur vi oberoende av ålder ska lära oss att samarbeta redan i ett tidigt skede, oberoende av vilken åldersgrupp vi representerar. Först genom samarbete når vi ett optimalt resultat. En aktiv bukett bör innehålla olika arter, allt från årets ettåriga växter till eterneller som går att återanvända under flera års tid.