Besökte igår Hagnäs trevliga hall där jag inhandlade fisk och njöt av atmosfären i allmänhet. Varje lördag är hallen proppfull av människor och köerna ringlar sig fram mellan de olika stånden. Jag hoppas hallen, precis liksom Saluhallen i centrum får fortsätta enligt nuvarande modell med samma flitiga privatföretagare som nu, utan att konkurrens utsättandets hårda hand kommer åt att förstöra hela verksamheten. Någon måtta får det vara med allt konkurrens utsättande som förstör den privata företagsamheten.
I samband med hallbesöket kom jag över stadsdelstidningen Kallion Lehti och vid genomögnandet av bladet fastnade jag för en artikel skriven av Heikki Paunonen: "Kovinin talon kundit".
Kovinska gården stod i tiderna på nuvarande Hagnäs torg, nextgranne till ovannämnda saluhall, närmare bestämt där staden i våra dagar varje år låter resa en stor julgran. Artikeln informerar inte läsaren vem Kovin var, men i stället får man veta att gården beboddes förutom av finskspråkiga också av svensk- och ryskspråkiga samt judar och tartarer.
I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet bodde svensk- och finskspråkiga samt ryssar, judar och tartarer, alla tillhörde arbetarbefolkningen, sida vid sida i Berghäll. De svenskspråkiga arbetarnas antal var stort, eftersom inflyttning skett förutom från närkommuner så som hela Nyland (som under denna tid hade en språkfördelning som var så gått som svensk), men också längre bort ifrån som Österbotten. Alla hade flyttat till staden, bosatt sig i Berghäll och med ett gemensamt mål att kunna försörja sig i och med att staden blev industrialiserad.
Paunonen skriver om hur barnen som bodde i det Kovinska huset (säkerligen tillsammans med många andra barn som bodde i Berghäll) om dagarna gick i skola och om eftermiddagarna deltog i Helsingin Köyhien Lasten työkotis verksamhet allmänt kallat för Firula. Firula var grundat av fröken Fanny Palmén och verkade under många års tid vid Tredje Linjen 8. Barnen blev till och med serverade mat i Firula. Varannan dag bjöds det på potatis med fläsksås och varannan på potatis och strömming.
När man idag läser ovannämnda inlägg jämför man gärna med dagens Eftisverksamhet. Naturligtvis skiljer sig verksamheterna från igår och idag merkant från varandra, men för mer än hundra år sedan fanns det redan sociala frivilliga verksamheter som enligt den tidens anda hjälpte dem som var sämre lottade.
Ett annat bevis på en verksamhet i Berghäll som alla deltog i, oberoende av språktillhörighet, var Sörkan Vennus (Arbetes vänner i Sörnäs) danstillställningar. Dragplåster nummer ett under 30-talet och framåt var nog Georg Malmstén och Dallapé orkestern.
Arbetets vänner i Sörnäs har överlevt fram till våra dagar, om än verksamheten flyttade till Haga för några år sedan. Jag tycker mej också ha läst att Dallapé orkestern ännu existerar? Åtminstone minns jag från min egen barndom då TVn ännu stod i barnskorna att de nu som då uppträdde i TV, kanske rentav i sällskap med bröderna Malmstén som ofta medverkade i den tidens underhållningsprogram.
Men så har det också gått, precis som för föreningarna i gamla Berghäll, att flertalet från början svenska släkter som i tidernas begynnelse bodde i Berghäll flyttat till andra stadsdelar. I och med att alla barn efterhand haft möjlighet till ordentlig utbildning, har dessa familjer efterhand klättrat på samhällstegen och möjligt är att många idag levande inte ens känner till att deras förfäder i tiderna startade sin Helsingforskarriär som vanliga arbetare i Berghäll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar