Samhället vill att ungdomar ska utbilda sig i snabb takt och komma ut i arbetslivet. En tidsinställd "bomb" detonerar om några år då de stora årsklasserna går i pension och återväxten på arbetsmarknaden inte är tryggad.
Ändå är det så att arbetsmarknaden står inför stora förändringar. Industrin och även andra arbetsplatser har flyttat utomlands. I dyningarna efter senaste lågkonjuktur går många unga arbetslösa. Unga människor med låg utbildning, unga som helst skulle jobba med fysiska arbetsuppgifter, många av dem unga killar, står arbetslösa och ser ut att landa på livets skuggsida, utan framtid.
Samtidigt etablerar sig coaching firmor, som mot att ungdomarnas föräldrar betalar saftiga summor, coachar en framtid till ungdomarna. Pengarna avgör med andra ord ungdomarnas framtid?
Nu är det ju bara så att en färdig utstakad framtid inte alltid betyder en rosenprydd, lycklig framtid.
Tyvärr medför en coachad framtid att ojämlikheten växer i samhället. Tidigare omvittnades problemet med fattiga barns och ungdomars skamkänslor som uppstår till följd av att deras familjer inte har lika stor ekonomisk möjlighet som andra att förse sina ungdomar med materiella ting och pengar.
Om det nu sedan är fråga om val då man coachar sin framtid eller om det enbart är fråga om att pressa ungdomarna. Om det sedan leder till lycka och framgång, eller till något annat? Kanske det rentav leder till arbetslöshet och psykisk ohälsa?
Ungdomen, oberoende av social ställning, behöver ordentlig basutbildning och lugn och ro att själv välja sin framtid. Några vet från början vad de önskar utbilda sig till, andra behöver längre tid på sig att komma till insikt. Ungdomar måste själva få ta ansvar för sitt liv, pröva sig fram och kanske till och med begå misstag. Misstag som efterhand går att korrigera. Möjlighet att börja om från början. Möjlighet att leva livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar