Som icke tävlingsfixerad person är jag helt chockad. Kira Korpi tog igår en fin placering i EM. Förvisso låg hon etta efter korta programmet. Men livet går inte som en dans, inte ens om man är skridskoprinsessa. Hon satsade dock allting och slutade totalt på en fin tredje plats.
Som tävlingsmänniska var hon givetvis inställd på en bättre placering. Tävlingsmänniskor drivs av en inre kraft som vill prestera bättre och bättre. En som inte drivs av den kraften har svårt att överhuvudtaget förstå.
Genast efter tävlingen basunerade Yle sportjournalisten ut: "Korpi pyllähti jäälle". I mina öron hörs det fult. Jag skulle önska att man istället formulerat sig: "Korpi saavutti kolmannen sijan". För visst var det en "saavutus". Endast ett fåtal av oss finländare klarar av piruetter och hopp på isen. Endast ett fåtal drivs av en inre kraft att dagligen, flera timmar å rad, träna och åter träna och därefter finslipa sitt program. Varken sportjournalister eller vanliga bänkidrottare klarar av den skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar