Rätt hjälplösa?

Inför morgondagen utlovas det igen busväder, vilket i klartext betyder mera snö.

Med förvånadens finger i häpnadens mun har vi andra året i rad fått följa med hur ett snöigt landskap har tagit över i södra Finland. Vi är fortfarande inte vana vid så här mycket snö eftersom flertalet vintrar, under de tjugo senaste åren, trots allt passerat med rätt lite snö och desto mera slask.

Parkeringsproblem, oplogade gator, trottoarer och torg allt sedan före jul och nu problem med mordhotande istappar och otroliga mängder snö på taken som på ett eller annat sätt ska ner därifrån. Ansvarsfrågor diskuteras, vem ansvarar för att trottoarerna är skötta och vem ser till att de vackra men förskräckliga istapparna kommer ner innan olyckan är framme? På en del håll är det gårdsägaren som ansvarar för snöröjningen i andra fall är det staden, kommunen.

Jag vet att jag redan ifjol undrade över hur det egentligen tog sig i ut i Gamla stan i Stockholm eller i samma i Reval (jag tänkte faktiskt av gammal vana skriva Tallinn) för sådär trehundra år sedan. Det måste ju rimligtvis även då ha snöat ymnigt under vissa år? Utan snöslungor och motoriserade plogar kan det ju inte ha varit så lätt? Spadakarlarna fick arbeta desto effektivare?

Den andra frågan som sysselsatt mig under senaste vintrar är hur hjälplösa vi arma människor blir efter ett häftigt snöoväder. Teknologiskt kunnande förmår inte hjälpa oss i dessa svåra tider.