Folkhälsan stänger barnhemmet i Tölö, samtidigt som det finns brist på institutioner och fosterhem i staden. Den nya modellen är att omhändatagna barn ska rätt till att omplaceras i fosterfamiljer. Institutionsvård anses inte lika lämplig.
Problemet är bara det att det inte finns tillräckligt med familjer som visar intresse av att ta på sig ansvaret som fosterföräldrar. Regionen har dessutom stängt så gått som alla barnhem i Storhelsingfors och anlitar istället köpavtal med kommuner till och med långt norr upp i vårt land. Ofta handlar det om barn som av en eller annan orsak bor borta en tid från sina biologiska föräldrar, men som möjligen kommer att få återvända till sina hem en dag. Barnen och föräldrarna har rätt att träffas nu som då, dyra träffar som bland annat innebär tur och returbiljetter mellan Helsingfors och Uleåborg.
Och det är ju så att en omplacering säkerligen upplevs som traumatisk av ett barn, oberoende av hur klimatet är hemma. Dessa barn som skickas iväg norrut måste ju samtidigt lämna allt annat bekant bakom sig.
Om stängningen av barnhemmet kan man läsa i dagens Hbl. Läs själv och begrunda. Litet upplever jag det som om ord står mot ord. Och visst håller jag med Martin Renlund som anser att barnhemmet också kunde behövas i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar