Populismen vinner allt mer terräng i Europa. I Italien, Österrike, Schweiz, i det gamla Östeuropa, i Norden. Kännetecknande för populismen är en karismatisk ledarfigur som gör rörelsen mycket personcentrerad. I allmänhet innebär det också att den populistiska rörelsen har en svag demokratisk förankring.
Kännetecknande för populismen är osakligt framförda argument som efterhand till och med leder till folkförföljelse. Den karismatiska ledaren vänder folkopinionen mot allt sunt förnuft. De som låter sig duperas av populisterna söker syndabockar för allt möjligt. Mest utsatta är de personer som ser annorlunda ut, har en annan religion, har en egen kultur eller talar ett annat språk.
Populisterna ställer den egna gruppen - VI - mot alla andra som avviker från VI gruppen. Populistens ideal är ofta jämförbara med konservativa ideal. VI är bäst, VI vet bäst, Vi gör såhär och det är det enda rätta...
Populisterna är sällan några världsförbättrare, det finns det redan historiskt bevis för. Däremot utnyttjar populisterna situationer maximalt när samhällets elit (t.ex. politiker och höga ämbetsmän) tappat kontakten med väljarna, med gräsrotsnivån. Ytterst farlig blir situationen när inkomstklyftorna och arbetslösheten ökar. I vårt land, precis som på många andra håll i Europa, har detta nu skett. Dessutom är det faktiskt så att människan av någon underlig anledning är lätt att vilseleda. Alla som idag sällar sig till de populistiska kretsarna är ingalunda representanter för de lågavlönade och arbetslösa grupperna. Mycket stöd bygger också på rädsla och till och med på okunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar