Fick mig just berättat "en berättelse ur det verkliga livet", som igen en gång gjorde mig arg. Denna gång handlar det om personalpolitiken i staden Raseborg, men egentligen kunde historien handla om vilken kommun som helst i vårt avlånga land.
Det är berättelsen om en medelålders kvinna som sedan 80-talet varit anställd inom dagvårdssektorn. Fastän hon i snart trettio års tid tjänat kommunen med sin arbetsinsats har hon ändå aldrig erbjudits en fast anställning? I praktiken betyder det att hon varje sommar permitteras och att hon i slutändan går MISTE om en del av sin pension.
För att aningen provosera alla herrar, så vågar jag nog påstå att kvinnor fortfarande behandlas som en andra klassens medborgare. Jag har nämligen aldrig hört talas om herrar som efter en snart trettioårig arbetsinsats fortfarande inte erhållit fast anställning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar