I gamla städer där gatusträckning och stadsplanering gjordes upp för så länge sedan som på 1800-talet, finns det oftast kvar på varsin sida om körbanan smala trottoarer i första hand ämnade för fotgängare. Först på 60-talet, i samband med  att gatunätet byggdes ut, drogs parallellt gående cykel- och gångbanor längs de större gatorna. Dessa cykel- och gångbanor är ALLTID utmärkta med trafikmärken, medan trottoarerna saknar trafikmärken i och med att de är tänkta för ENDAST fotgängare.
De flesta vuxna cyklister av idag innehar också körkort, som berättigar till framförande av motorfordon, alltså borde trafikregler och -märken vara dem bekanta. Ändå anser dessa personer att de har rätt att cykla längs trottoarerna och ilsket plinga till fotgängare och påpeka att de ska flytta på sig? Den egentliga körbanan (där även cyklisterna ska ta sig fram) är oftast tom från bilar om man förbiser några parkerade exemplar? Och ordningsmakten säger att de inte har resurser att övervaka cyklisernas, och för de skull med bilisternas, framfart här ute på udden!
 
 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar