Såg här i veckan i FST 5 ett program i repris som bland annat berättade om hur vår skärgård, sakta men säkert, avbefolkas. Naurligtvis finns det de som vågar trotsa oddsen och väljer att bosätta sig där, men flyttningsströmmarna har ändå under åren mera gått inåt fastlandet. Flera öar som tidigare var befolkade besöks numera endast av sommargäster. Eller så bor den ändå rätt ålderstigna ursprungsskäribon vintertid på fastlandet och flyttar endast under årets vackraste månader tillbaka hem, så länge de nu orkar.
De gamla kyrkobyarna överlever tack och lov ännu en tid. Skäriborna är tusenkonstnärer på att sysselsätta sig. Förutom de mera traditionella sysselsättningarna så som jordbruk och fiske, skapas efterhand flera nya möjligheter till att få sin utkomst tryggad. Flertalet sysselsätts inom turistbranschen. Andra väljer en sysselsättning som rätt långt tangerar turismen.
Turister råder det väl egentligen ingen brist på, åtminstone om vi har en fin sommar. Många vill ta del av vår fina skärgård och genom båtfolkets närvaro finns det långa traditioner för folk bortifrån, som gärna tillbringar längre tider ute i skärgården. Regniga somrar medför tyvärr negativ respons. Människor väljer då andra resemål på andra breddgrader.
Men visst slits naturen av den stora turistinvationen. Sophantering erbjuds men dumpning i allmänhet av allt möjligt och omöjligt ut i naturen, direkt ut i havet förskräcker fortfarande. Likaså finns det risk för att man med snabbgående, dessutom stora, båtar stör främst fåglar, men också andra djur. Det finns de som istället för att övernatta i en gästhamn väljer att göra det mitt i naturen vid någon trygg holme. Naturligtvis inget fel på det, bara man samtidigt minns att inte lämna för stora fotspår ute på holmar och skär.
Det finns hyggliga ansvarstagande personer, som rör sig ute till havs och i våra gästhamnar, men det finns också de som härjar runt, kör överhastighet eller överhuvudtaget inte alls tar hänsyn till att skärgården besöks eller bebos av andra människor. Stora båtar förtöjs hur som helst vid bryggor utan kännedom om vad som är brukligt i bästa "här kommer jag" mentalitet.
Det värsta är säkert alla stora "duktiga" sjöfarare som egentligen inte har tillräcklig kunskap i hur man framför en stor snabbgående båt, fastän de ändå gör det. Egentligen skulle ett obligatoriskt sk sjökörkort vara på sin plats för alla som är innehavare av eller ämnar hyra sig en båt med tillräckligt starka hästkrafter. Förutom obligatorisk navigationskunskap kunde också kunskaper i vad som är lämpligt eller mindre lämpligt då man rör sig i vår skärgård inpräntas. Nu vet jag att många gamla sjöbjörnar kanske "muttrar i skägget" över ett sådant förslag, men de senaste åren påvisar att en viss okunskap fortfarande råder bland dem som rör sig ute till havs eller i allmänhet ute i skärgården.
Naturligtvis borde man också fundera över hur man kunde återuppliva skärgården, så att den kunde ha en reell möjlighet att överleva, men den delen har mycket att göra med vår nuvarande regionpolitik och den gynnar kanske inte alltid små kommuner ute i skärgården?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar