Världen protesterar

Occupy Wall Street- rörelsen drar fram över hela världen. I Finland samlades människor igår för att uttrycka åsikter om sin närmiljö och vars och ens rättighet till att kunna påverka sin egen vardag. På andra håll i världen övergick demonstrationer tidvis i kravaller.

Världen över är man oroade över huruvida finansvärldens ledare tar sitt ansvar för finanskrisen? Frågeställningen är naturligtvis befogad. Det som bland annat USA grovt missat, sprids likt en flodvåg vidare över hela världen och ovissheten om hur allting kommer att sluta upplevs som skrämmande för folk i allmänhet. Eller egentligen är det väl så att de flesta fortsätter att leva sitt liv precis som det levt det fram till dags datum, medan de samtidigt serveras information och statistik över hur man inom business världen skär ner och rentav avvecklar bolag som ännu för en tid sedan ansågs som vinstbringande. Det som också är viktigt att komma ihåg är att det bakom all statistik döljer sig levande människor, som i värsta fall förlorar allt de har, både ekonomiskt och materiellt och slutligen också socialt.

I Finland är vissa marknader mer utsatta än andra, men å andra sidan har vi en viss social säkerhet, som delvis hjälper, om vi jämför oss med den stora världen. Ändå kan man också här hos oss upptäcka djupa sår, som kvarlevor efter depressionen i början av 90-talet. Svåra tider med ekonomiska djupdykningar skördar alltid sina offer och om återuppbyggnaden efter en större eller mindre ekonomisk krasch inte haft förståelse för dessa missförhållanden, så har mångt och mycket gått förlorat.

Riksdag och regering har arbetat för en ännu bättre utbildningsnivå, vilket naturligtvis är helt rätt, eftersom det om något skulle leda till möjligheten att med tiden försörja sig själv. Ändå kan jag inte låta bli att ifrågasätta en del av tankesättet, nämligen den lilla delan som härrör sig till en tryggad arbetsplats fram till pensioneringen. Denna livlina saknas nämligen i dagens samhälle och det dessutom globalt sätt. Ändå är vårt samhälle fortfarande uppbyggt kring den modellen. Kollektivavtals rundan här hemma pågår som bäst, och den om någon håller fast vid gamla hundraåriga traditioner. En duktig arbetstagare förtjänar efter trogen tjänst mera? Rätt och riktigt? Jo, förr under de tider då tryggheten var en del av arbetet. Idag, borde det också ingå en möjlighet för arbetstagaren att starta om från början i arbetslivet, utan att för den skull göra en ekonomisk djupdykning. Dessutom skulle en sådan möjlighet hjälpa mången uttröttad äldre arbetstagare att i stället för att förhandspensionera sig fortsätta med nya motiverande, självvalda och stimulerande arbetsuppgifter. Fast för en sådan helomvändning borde samhället naturligtvis stå upp mot diskriminering av olika åldersgrupper och inse och ta vara på människors kunnande överlag.