Skrivet

Läser som bäst en bok som katalogiseras under rubriken "lokalhistoria". Här ute på udden har det nästan gått mode i att skriva om sitt eget eller andras liv både intressanta men tyvärr också mindre intressanta böcker. Dessutom har stadsmuséets fd amanuens och nuvarande amanuens tillsammans och enskilt gett ut väldokumenterade böcker om stadens historia. Tyvärr har resurserna som tilldelas muséet skurits ner under senare år och det återspeglas genast i både muséets utställningar precis som i dess bokutgivning.

Men som sagt så finns det privatpersoner som satsar och skriver egna verk. Den bok som jag nu läser bär titeln "Fiskarens dotter". Min uppfattning om boken är tudelad, innehållet är tillräckligt intressant för att beskriva livet i staden från 1900-talets början, fram tills idag. Författaren beskriver sin egen släkt och sin omgivning. Många namn passerar och det är väl närmast det som jag reagerar över - får man faktiskt namngiva och berätta om ortsbor som ännu lever eller som levde fram till bara några år sedan i så negativa ordalag som de nu beskrivs i boken? Många vet att flertalet av dem ingalunda var några dunungar, men i alla fall?

Egentligen är det synd att författaren inte gett sin historia mera tid och istället utformat texten till ett skönlitterärt verk. Material finns tillräckligt för en regelrätt roman och då hade författaren samtidigt kunnat undvika vissa klavertramp, både historiemässigt men också språkligt, som tyvärr nu förekommer. Å andra sidan är det författarens första verk. Övning ger alltid färdighet och om hon ännu i framtiden vill producera sig i skrift finns det möjlighet att kringgå de misstag som hon nu begått.

För en tid sedan blev jag tillfrågad om varför jag bloggar. Samtalet gick i vänliga förtecken, men frågeställaren oroade sig för om jag eventuellt en tid senare efter det att jag skapat en text ändrar åsikt i någon fråga? Eftersom jag för det mesta skriver om dagsaktuella samhällsfrågor, så är frågan om möjligt befogad. Å andra sidan förändras samhället från dag till dag, så jag tror knappast att någon annan heller som intresserar sig för samhällsfrågor följer samma linje om det visar sig att en åsikt inte längre funkar, eftersom samhället av en eller annan orsak utvecklats i en annan riktning.

Med andra ord vill jag påstå att för min del så håller jag mig fortfarande bland nej-folket när det gäller frågor som utbyggandet av kärnkraftverk, medan andra frågor eventuellt omvärderas.

Dessutom är bloggen ett utomordentligt "arkiv", eftersom jag ändå följer upp och kommenterar bara ett begränsat antal samhällsfrågor. Om man som jag bloggar en hel del minns man naturligtvis inte alla svängningar i texterna utantill. Däremot vet jag ungefär vad jag skrivit om och vad är då bättre än att söka upp gamla skrivna texter och kolla vad som sades och skrevs i ett visst ärende för sådär ett till två år sedan. Mycket praktiskt vågar jag påstå!