Gymnasienätet och värderingar

Har under veckoslutet deltagit i Den stora finlandssvenska kryssningen till Stockholm. Fina debatter, trevlig stämning överlag och både nya som gamla vänner och bekanta är veckoslutets saldo.

Väl hemkommen läser jag via FB alla inlägg som fortsättningsvis spekulerar i hur skolnätet här i Helsingfors ska se ut i framtiden. Med en lätt suck konstaterar jag att diskussionen för tillfället ser ut som om den har stagnerat. Argumenten har åtminstone för tillfälle tagit slut. Diskussionen går inte vidare i en konstruktiv anda. Aktivisterna som inte vill ha förändringar i skolnätet försöker sig på en namninsamling, men ivern bland stadsborna att skriva på är inte lika stor, som i början av veckan. Många vågar helt enkelt inte skriva ut namnet på listan fastän de är oroliga över utgången, andra igen tycks tänka att förnyelsen berör endast de södra stadsdelarna och Tölö distrikt, men så är ju inte fallet. Svenska sektionen har av någon outgrundlig anledning valt att se över endast ett distrikt i gången, vilket det också är ett sätt att skapa förvirring och ge sämre möjligheter för folk i allmänhet att följa debatten och påverka slutresultatet medan tid är. Dessutom är det rent av ett fult spratt att spela ut gymnasier, grundskolor och dagvård mot varandra.

Beträffande gymnasier vet jag att vi i något skede kommer att genomgå en förändring i hela landet. Det som jag inte begriper är varför vi här i Helsingfors redan diskuterar förändringar och dessutom försöker köra igenom dem i en mycket snabb ordning innan vi ens har noggranna resultat på hand utgående från de behov som är behövliga för vårt svenska gymnasienät i Helsingfors. Dessutom sitter man på Utbildningsministeriet och planerar för gymnasiernas framtid. En ny läroplan ska vara genomförd till år 2016. Så varav denna brådska? Varför inte vänta med stora och drastiska förändringar och framför allt se till helheten?

I diskussionens heta vågor anses det att Helsingforsarna håller på gamla släkttraditioner vid val av skola och studieämnen och det budskapet svalde jag också till en början. Nu har jag i alla fall sätt att diskussionen långt längre handlar om värderingar. Tänkande människor har sina egna värderingar och dem har man alla gånger rätt till. Olika värderingar innebär att man möjligen ser på livet ur aningen olika perspektiv. Utbildningsfrågor har en mycket viktig del i dagens samhälle. Alla har rätt att höras och det är därför av stor vikt att de som fattar beslut har en vilja att se till helheter istället för att utgå ifrån endast sina egna erfarenheter och behov. Det är väl ingalunda rätt att skapa en samhällsstruktur där beslutsfattare väljer vad "som är bäst för befolkningen".