Sitter som bäst och smälter utgången av torsdagskvällens röstningsutgång i svenska sektionen. Svallvågorna toppar ännu FB- och mediasidor. Vem har gjort rätt, och vem bär största skulden? Vem har uttryckt sig i olämpliga ordalag och vem har försvarat vad?
Mikael Kosk påpekar i dagens Hbl det hemlighetsmakeri som varit markerande i debatten. Det håller jag helt och hållet med om. För cirka ett år sedan kunde vi läsa i samma nämnda tidning om att fyra gymnasier kommer att bli tre. Det var egentligen all information, innan det sedan i slutet av året framgick att också mycket annat än gymnasierna stod i vågskålen.
Redan för ett år sedan tänkte jag, att inte nu igen, för redan då stod det klart att det var det minsta gymnasiet som skulle bort. Definitivt trodde jag på att frågan verkställs i och med en eventuell kommunreform, men så gick det ju inte. Det som nu gnager inom mig är varför jag inte redan då började fråga mig för, varför, men i min enfald trodde jag väl att vi i god tid skulle få svar på den frågan. Så blev det i alla fall inte!
Om man bortser från vissa övertramp på FB-sidan "Väck Sfp" så visst har vi där kunnat ta del av många bra uttalanden, som i bästa fall hade kunnat ge god vägkost för ett optimalt beslut i skolreformen. Först reagerade jag över namnet på gruppen, för en så inbiten Sfp-are är jag, enda tills jag förstod att de flesta skribenterna egentligen ville väl för partiet. Den frågan är viktig att komma ihåg och förstå, när skoldiskussionen utvärderas. De sociala medierna är ett betydligt snabbare sätt att delta i en debatt, än till exempel våra vanliga dagstidningar. Å, andra sidan har vi alla kunnat erfara att till exempel Hbls insändarsida tydligen, när diskussionen gått som hetast, fått ge mera spaltutrymme, för att alla fått möjlighet att säga sitt.
Det har ofta från myndighetssidan framförts det subjektiva sätt som folk reagerat på och arbetat för i debatten. Visst har också jag sätt vissa drag där man utgått från det egna köksbordet, men många, många inlägg och direktionsutlåtanden bevisar en förnuftighet och en förmåga att se till helheten. Och dessutom går det lätt att skönja också ett subjektivt sätt att se på saker och ting bland sektionsmedlemmarna, så det med den saken...
Nu återstår alltså frågan, hur går det för våra svenska skolor och framför allt, hur går det för våra dagisar. Har nämligen nu förstått att överflyttandet av dagvården till utbildningssidan inte helt lyckats.
I Helsingfors har vi flera tioårs erfarenhet av förskola i skolan. Nu sysslar tydligen verket med att göra om dessa uppskattade och berikande förskolor, som direkt varit en värdefull inköpsport inför skolstarten, till regelrätta dagisar. Det var ju det som var en orsak till att förskolan skulle in under skolan, att barnen det sista året skulle få ta del av en annorlunda verksamhet, än den regelrätta verksamheten i våra dagis, där man inte alla gånger tagit vara på det en förskola ska erbjuda. Målet har hela tiden varit förskolepedagogik, men slutresultatet blir i stället vård (vilket INTE var meningen med hela flytten).
Mikael Kosk påpekar i dagens Hbl det hemlighetsmakeri som varit markerande i debatten. Det håller jag helt och hållet med om. För cirka ett år sedan kunde vi läsa i samma nämnda tidning om att fyra gymnasier kommer att bli tre. Det var egentligen all information, innan det sedan i slutet av året framgick att också mycket annat än gymnasierna stod i vågskålen.
Redan för ett år sedan tänkte jag, att inte nu igen, för redan då stod det klart att det var det minsta gymnasiet som skulle bort. Definitivt trodde jag på att frågan verkställs i och med en eventuell kommunreform, men så gick det ju inte. Det som nu gnager inom mig är varför jag inte redan då började fråga mig för, varför, men i min enfald trodde jag väl att vi i god tid skulle få svar på den frågan. Så blev det i alla fall inte!
Om man bortser från vissa övertramp på FB-sidan "Väck Sfp" så visst har vi där kunnat ta del av många bra uttalanden, som i bästa fall hade kunnat ge god vägkost för ett optimalt beslut i skolreformen. Först reagerade jag över namnet på gruppen, för en så inbiten Sfp-are är jag, enda tills jag förstod att de flesta skribenterna egentligen ville väl för partiet. Den frågan är viktig att komma ihåg och förstå, när skoldiskussionen utvärderas. De sociala medierna är ett betydligt snabbare sätt att delta i en debatt, än till exempel våra vanliga dagstidningar. Å, andra sidan har vi alla kunnat erfara att till exempel Hbls insändarsida tydligen, när diskussionen gått som hetast, fått ge mera spaltutrymme, för att alla fått möjlighet att säga sitt.
Det har ofta från myndighetssidan framförts det subjektiva sätt som folk reagerat på och arbetat för i debatten. Visst har också jag sätt vissa drag där man utgått från det egna köksbordet, men många, många inlägg och direktionsutlåtanden bevisar en förnuftighet och en förmåga att se till helheten. Och dessutom går det lätt att skönja också ett subjektivt sätt att se på saker och ting bland sektionsmedlemmarna, så det med den saken...
Nu återstår alltså frågan, hur går det för våra svenska skolor och framför allt, hur går det för våra dagisar. Har nämligen nu förstått att överflyttandet av dagvården till utbildningssidan inte helt lyckats.
I Helsingfors har vi flera tioårs erfarenhet av förskola i skolan. Nu sysslar tydligen verket med att göra om dessa uppskattade och berikande förskolor, som direkt varit en värdefull inköpsport inför skolstarten, till regelrätta dagisar. Det var ju det som var en orsak till att förskolan skulle in under skolan, att barnen det sista året skulle få ta del av en annorlunda verksamhet, än den regelrätta verksamheten i våra dagis, där man inte alla gånger tagit vara på det en förskola ska erbjuda. Målet har hela tiden varit förskolepedagogik, men slutresultatet blir i stället vård (vilket INTE var meningen med hela flytten).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar