2012-06-04

Barn som mår illa och föräldrarnas ansvar

Veckoslutets skörd av lästa tidningsartiklar visar bland annat på Hbl artikel Fler tonårsflickor omhändertas. Flickor, precis som pojkar, mår dåligt i dagens samhälle. Kraven på ungdomarna är (för) höga, medan förebilderna i dagens samhälle är "risiga". Vi föräldrar lever vårt eget liv jämsides med barnen och tyvärr många gånger så att egna intressen kommer i första hand, medan barnen skyfflas över på andra fostrare. Dagis, skola och till exempel ungdomscentralen finns naturligtvis där under givna uppehållningstider, men sedan, vem ser sedan till alla små "knytt" som behöver vår tid och framför allt omvårdnad?

Ifjol kom larmrapporten om tonåringarna som inte längre platsar hemma hos någondera av förälderna i och med att de så kallade nyfamiljerna blir allt vanligare. Föräldrarna satsar hellre på sitt nya förhållande, än att de tar kärleksfullt ansvar för sina halvvuxna barn, som i tonårens kaotiska värld verkligen borde vara förtjänta av stöd och förståelse av föräldrar som vågar vara vuxna. Problemet förekommer utan hänsyn till vilken social ställning familjen har, så det går verkligen inte att peka finger åt varken det ena eller det andra hållet.

Egentligen är det väl så att samhällets kvarnar malar långsamt, när det gäller många åtgärder, som återspeglar bland annat den sociala sidan i många kommuner. Så också när det gäller omhändatagandet av barn. Trots långsamma processer visar statistiken på över 17000 barn, som var omhändertagna och placerade utanför hemmet under fjolåret. Till exempel i lilla Hangö med ett invånarantal under 10000 och dessutom med en snedvriden åldersstrukur, det vill säga där flertalet invånare hör till den äldre befolkningen, fanns det i slutet av förra året hela 100 omhändatagna barn.

Gårdagens TV-skörd visade upp ett program där barn i ålder 12-14 år festade och använde alkohol i sådana mängder, som absolut inte kan vara hälsosamt för växande barn. De konsumerande barnens föräldrar intervjuades tillsammans med sina barn och budskapet var enligt min åsikt skrämmande. "Mamma tycker inte om när du dricker. Dricker du ändå, ska du inte konsumera så mycket". Flera föräldrar uttryckte sig både i nej- och ja-termer samtidigt. Det dubbla budskapet ger knappast vägledning för vart hoppeligen dessa föräldrar vill komma? Dessutom undrar åtminstone jag över hur det är möjligt att en mamma köper ut sprit till sin tolvåriga son? Ett kort och konsist nej är alltid en snabbare procedur, än en tur till Alko!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar