I veckan kunde vi i Hbl bekanta oss med nyvalda biträdande stadsdirektören Ritva Viljanens (sdp) åsikter om det svenska skolnätets framtid i Helsingfors. Viljanen säger ut det som tidigare hymlats med och bortförklarats genom att hänvisa till en bättre undervisning, när hon rent ut säger att pengarna tryter. Nu är det ju så att pengarna tryter inom alla fronter i vårt samhälle och fastän det ekonomiska läget nu för tillfället är vad det är så måste samhället också i rimlighetens namn i framtiden erbjuda en inte alltför rumphuggen utbildning, som inte endast är anpassad för en visst skikt i vårt samhälle.
Viljanen nämner frågor som svårigheter att få ihop tillräckligt med undervisningstimmar för lärarna, men också behovet av ett tillräckligt starkt kursutbud. Det är helt klart att utan tillräckliga resurser får vi ingen bra skola. Redan nu vet vi att år 2013 blir ett mycket dystert år för utbildningssektorn i Helsingfors, så pass grava är de sparåtgärder som vi har att vänta.
Kursutbudet har påtalats i de svenska gymnasierna, kanske främst bland beslutsfattare, men också bland ämneslärarna? Jag diskuterade med många föräldrar med barn i det gymnasium som idag har ett mindre kursutbud än de andra skolorna och de flesta enades om att om också kursutbudet i Tölö gymnasium är mindre, så kompenserar skolan i övrigt med sina värderingar och andliga miljö mycket av den vågkost som studenterna behöver på sin livslånga väg efter studentexamen. Dessutom finns Aftis i samma byggnad och jag har fått mig berättat att gymnasieelever med framgång kunnat vid behov ta del av Aftisundervisningen för att lappa på och utvidga sina kunskaper.
Enligt Viljanen har de finska skolorna redan gjort inbesparingar och nu är det då de svenska skolornas tur. Jag vet att man bland annat på den finska sidan dragit in små skolor i stadsdelar där åldersstrukturen är sådan att just inga barn bor där. Visst har jag läst inlägg av frustrerade föräldrar som varit missnöjda med händelseförloppet och visst förstår jag reaktionerna. Det är aldrig roligt att först ha satsat pengar på att skaffa sig en bostad i ett kanske naturvänligt område där bostadspriserna möjligen är lägre än in mot centrum och sedan gå miste om den skola som man trott sig ha på gångavstånd från sitt nya hem. Men om man helt kallt jämför det finska och det svenska skolnätet så ligger ändå de finska skolorna så mycket närmare varandra än de svenska skolorna gör. Alltså är det trots diverse problem ändå lättare att göra förändringar på den finska sidan.
Naturligtvis anses det vara en stor rättvisefråga att också de svenska skolorna gör inbesparingar. Möjligt är att det finns alternativ som verkligen kunde leda till inbesparingar, men beslutsfattarna har valt att bara se över några skoldistrikt åt gången i stället för att beakta hela det svenska nätet. Visst finns det förslag på hur Åshöjden ska utformas och visst vet vi att man vill överföra Brändös åk 7-9 till Åshöjden (mot tidigare Norsen), men ändå är mycket oklart. Samtidigt har man stärkt till exempel Munksnäsområdet genom att överföra äldre årskurser från Tölö västerut.
Det stora minuset i skolreformen är som jag ser det delvis triangeldramet mellan Norsen, Tölö gymnasium och Lönkan. Svenska sektionen gick in för att Norsen byggnaden i framtiden ska härbergera grundskolans högre klasser, medan Sandels i Tölö ska reserveras för gymnasieelever. Dessutom tycker sektionen att de yngre musikeleverna ska pendla mellan Åshöjden och Sandels, både under dagstid men också under eftermiddagar och kvällar eftersom Musik och Kulturskolan Sandels likaså existerar i byggnaden vid Tölö torg. Samtidigt med att skolbarnen ska byta byggnader kors och tvärs, ska dagisbarn in i bland annat Minerva skolans byggnad i Tölö. Jag har ingen aning om hur mycket det projektet får kosta, men visst undrar jag över hur dagisbarnen ska klara av alla trappor i den byggnaden?
Någon vis politiker uttryckte sig i ärendet under våren. Enligt politikern gör de politiskt tillsatta upp planer och visioner i skolfrågan, sedan är det någon annan som förverkligar dessa visioner. Hm, kostar inte ett sådant arbetssätt också pengar, frågar jag mig i min tur?
Enligt Viljanen ska vissa förvaltningsstadgar skrivas om innan förändringarna kan behandlas i stadsfullmäktige. Ett beslut är med stor sannolikhet att förväntas först i november efter höstens kommunalval. Det är bra att veta för gemene man att det är de nu sittande politikerna i fullmäktige som ändå tar det sista ansvaret, eftersom de som får ett tillräckligt förtroende under höstens val tillträder först efter nyår.
Bland annat Astrid Thors (sfp) planerar tillsammans med andra politiker ett tvärpolitiskt möte för att upplysa och påverka mindre invigda lokalpolitiker i skolnätsfrågan. Ett gott initiativ, eftersom det svenska skolnätet är synnerligen sårbart.
Viljanen nämner frågor som svårigheter att få ihop tillräckligt med undervisningstimmar för lärarna, men också behovet av ett tillräckligt starkt kursutbud. Det är helt klart att utan tillräckliga resurser får vi ingen bra skola. Redan nu vet vi att år 2013 blir ett mycket dystert år för utbildningssektorn i Helsingfors, så pass grava är de sparåtgärder som vi har att vänta.
Kursutbudet har påtalats i de svenska gymnasierna, kanske främst bland beslutsfattare, men också bland ämneslärarna? Jag diskuterade med många föräldrar med barn i det gymnasium som idag har ett mindre kursutbud än de andra skolorna och de flesta enades om att om också kursutbudet i Tölö gymnasium är mindre, så kompenserar skolan i övrigt med sina värderingar och andliga miljö mycket av den vågkost som studenterna behöver på sin livslånga väg efter studentexamen. Dessutom finns Aftis i samma byggnad och jag har fått mig berättat att gymnasieelever med framgång kunnat vid behov ta del av Aftisundervisningen för att lappa på och utvidga sina kunskaper.
Enligt Viljanen har de finska skolorna redan gjort inbesparingar och nu är det då de svenska skolornas tur. Jag vet att man bland annat på den finska sidan dragit in små skolor i stadsdelar där åldersstrukturen är sådan att just inga barn bor där. Visst har jag läst inlägg av frustrerade föräldrar som varit missnöjda med händelseförloppet och visst förstår jag reaktionerna. Det är aldrig roligt att först ha satsat pengar på att skaffa sig en bostad i ett kanske naturvänligt område där bostadspriserna möjligen är lägre än in mot centrum och sedan gå miste om den skola som man trott sig ha på gångavstånd från sitt nya hem. Men om man helt kallt jämför det finska och det svenska skolnätet så ligger ändå de finska skolorna så mycket närmare varandra än de svenska skolorna gör. Alltså är det trots diverse problem ändå lättare att göra förändringar på den finska sidan.
Naturligtvis anses det vara en stor rättvisefråga att också de svenska skolorna gör inbesparingar. Möjligt är att det finns alternativ som verkligen kunde leda till inbesparingar, men beslutsfattarna har valt att bara se över några skoldistrikt åt gången i stället för att beakta hela det svenska nätet. Visst finns det förslag på hur Åshöjden ska utformas och visst vet vi att man vill överföra Brändös åk 7-9 till Åshöjden (mot tidigare Norsen), men ändå är mycket oklart. Samtidigt har man stärkt till exempel Munksnäsområdet genom att överföra äldre årskurser från Tölö västerut.
Det stora minuset i skolreformen är som jag ser det delvis triangeldramet mellan Norsen, Tölö gymnasium och Lönkan. Svenska sektionen gick in för att Norsen byggnaden i framtiden ska härbergera grundskolans högre klasser, medan Sandels i Tölö ska reserveras för gymnasieelever. Dessutom tycker sektionen att de yngre musikeleverna ska pendla mellan Åshöjden och Sandels, både under dagstid men också under eftermiddagar och kvällar eftersom Musik och Kulturskolan Sandels likaså existerar i byggnaden vid Tölö torg. Samtidigt med att skolbarnen ska byta byggnader kors och tvärs, ska dagisbarn in i bland annat Minerva skolans byggnad i Tölö. Jag har ingen aning om hur mycket det projektet får kosta, men visst undrar jag över hur dagisbarnen ska klara av alla trappor i den byggnaden?
Någon vis politiker uttryckte sig i ärendet under våren. Enligt politikern gör de politiskt tillsatta upp planer och visioner i skolfrågan, sedan är det någon annan som förverkligar dessa visioner. Hm, kostar inte ett sådant arbetssätt också pengar, frågar jag mig i min tur?
Enligt Viljanen ska vissa förvaltningsstadgar skrivas om innan förändringarna kan behandlas i stadsfullmäktige. Ett beslut är med stor sannolikhet att förväntas först i november efter höstens kommunalval. Det är bra att veta för gemene man att det är de nu sittande politikerna i fullmäktige som ändå tar det sista ansvaret, eftersom de som får ett tillräckligt förtroende under höstens val tillträder först efter nyår.
Bland annat Astrid Thors (sfp) planerar tillsammans med andra politiker ett tvärpolitiskt möte för att upplysa och påverka mindre invigda lokalpolitiker i skolnätsfrågan. Ett gott initiativ, eftersom det svenska skolnätet är synnerligen sårbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar