Om några dagar är det tjugofem år sedan jag nedkom med min förstfödda, en söt liten flicka, som redan vid födseln uppvisade en flera centimeter lång, tjock och mörk "kalufs". Litet förvånade tillfrågades vi föräldrar om hon var saamelaisukua (av samesläkt), eftersom hon var så mörkhårig, av den unga avdelningsläkaren på Barnmorskeinstitutet. Många år senare föddes vår yngre likaledes söta dotter, närmast skallig, men idag förärad med ett långt och tjockt och ljus hårsvall.
Den förstfödda förärade någon gratulant med en gul ylledräkt och mot den lyste naturligtvis det mörka håret ännu mera. Vid ett av dotterns tidigaste besök på det Stora Varuhuset tittade en dam ner i vagnen varefter hon kastade ett öga mot mig och utbrast: "Det här barnets far kan inte vara finländare"? När min fd granne, som mycket väl kom ihåg min äldre dotter som liten, första gången såg min yngre dotter utbrast hon :"Ootko käynyt vieraissa"?
Avdelningsläkaren, som tydligen ansåg att endast samebarn har mörkt hår (?), Reliktanten på Stockman och min fd. granne var alla tre ute efter att bedöma barnen rent och skärt efter utseende. Läkaren som nog tydligt och klart blivit informerad om att familjens hemspråk var svenska kanske i sin okunskap trodde att släketn kom från svenska lappmarken? Det är ju faktiskt inte första gången en person med hög utbildning utgått ifrån att den som talar svenska i dagens Finland utvandrat från Sverige. Reliktanten på Stockmann levde tydligen i sin egen lilla puppa och dessutom var antalet invandrare år 1988 betydligt färre än vad de är idag. När kroppsspråket dessutom förmedlade tankar som "stackars flicka, hur illa har det inte gått för dig" är det ju bra att reliktanterna inte längre är synliga i samma utsträckning som tidigare. Grannens kommentar berättar väl mest om henne själv och hennes värderingar.
För mig som är infödd finländare (trots att de finns de som tror att jag invandrat från vårt västliga grannland?) kan ovannämnda dumma påhopp tas med en klackspark! När invandrarbarn, rombarn mfl utsätts för påhopp av otoleranta finländare är det fråga om en helt annan sak. Barn har rätt att bemötas som barn oberoende av hud- eller hårfärg eller andra släktdrag som för tankarna till främmande kulturer.
Den förstfödda förärade någon gratulant med en gul ylledräkt och mot den lyste naturligtvis det mörka håret ännu mera. Vid ett av dotterns tidigaste besök på det Stora Varuhuset tittade en dam ner i vagnen varefter hon kastade ett öga mot mig och utbrast: "Det här barnets far kan inte vara finländare"? När min fd granne, som mycket väl kom ihåg min äldre dotter som liten, första gången såg min yngre dotter utbrast hon :"Ootko käynyt vieraissa"?
Avdelningsläkaren, som tydligen ansåg att endast samebarn har mörkt hår (?), Reliktanten på Stockman och min fd. granne var alla tre ute efter att bedöma barnen rent och skärt efter utseende. Läkaren som nog tydligt och klart blivit informerad om att familjens hemspråk var svenska kanske i sin okunskap trodde att släketn kom från svenska lappmarken? Det är ju faktiskt inte första gången en person med hög utbildning utgått ifrån att den som talar svenska i dagens Finland utvandrat från Sverige. Reliktanten på Stockmann levde tydligen i sin egen lilla puppa och dessutom var antalet invandrare år 1988 betydligt färre än vad de är idag. När kroppsspråket dessutom förmedlade tankar som "stackars flicka, hur illa har det inte gått för dig" är det ju bra att reliktanterna inte längre är synliga i samma utsträckning som tidigare. Grannens kommentar berättar väl mest om henne själv och hennes värderingar.
 |
| www.fotoakuten.se/gratisbilder |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar