Idrotten behöver en sund inställning

Lämpligt under VM på skidor diskuteras det här hemma idrottsledares löner. Är det realistiskt och framförallt rättvist att idrottsledare, låt så vara på höga poster, förtjänar just under 10000 euro i månaden?

www.bildakuten.se

Idrotten har genom landets korta historia värderats högt. Hjälteidrottarna från början av förra seklet finns för all framtid inristad på stjärnhimlen. De gav i tiderna Finland -Suomi en plats på världskartan. Efter den ryska parentensen var det viktigt med synlighet, med kraftfulla män och till och med kvinnor som visade vad det finska folket går för. Samma behov att hävda sig fanns naturligtvis efter det andra världskriget . Hannes Kolehmainen, Paavo Nurmi och Siiri Rantanen, som blev "Äitee" för hela det finska folket var och är i all evighet stora hjältar. Kravet på att hela tiden förbättra gamla rekord, både egna och andras har efterhand satt för stor press på våra framgångsrika idrottare. Allt för många idrottare i moderna tider har valt fel väg. I stället för att nöja sig med det de personligen lyckas prestera har de istället stakat in på dopingvägen för att där så småningom ställas vid skampålen framför hela det finska folket för att bespottas. Utan tvivel har idrottaren ett ansvar för att hen hamnat där, men egentligen är det så att aktörerna på idrottsarenan är betydligt flera än den aktiva idrottaren och publiken, det finska folket.

Åtminstone jag anser att pengarna har en för stor betydelse i idrottsvärlden. Det ser man nu igen under skid-VM, när de förväntade resultaten låter vänta på sig. Förväntningarna har inte infriats och alla förståsigpåare är besvikna. VARFÖR PRESTERAR INGEN - VARFÖR FÅR VI INGA MEDALJER - VEMS ÄR FELET? Alla fladdrar desperat med blicken och söker syndabockar. Inte ens de som lyft närmare 10000 euro i månaden kan ange en orsak.

Varför kan idrottsvärlden inte utgå ifrån en mera sund inställning. Ibland lyckas man bättre, ibland sämre. Idrott handlar inte bara om att prestera,