På politiker håll har man allt sedan Haatainen satt på ministerstolen försökt skynda på ungdomarna och ansett att de redan i de yngre tonåren skall veta vad de väljer för inriktning efter studentexamen. Det gäller att från början förstå vikten av rätt ämneskombination.
Det intressanta i sammanhanget är att flertalet ungdomar i årskurs 7 - 9 inte är medvetna om vad de vill bli "som stora". Få tretton, fjorton eller femtonåringar har nämligen insikt i vad de vill göra om några år. De följer för det mesta strömmen och gör liknande beslut som sina kompisar. Om besluten sedan gynnar dem efter fem år eller inte, har de ingen uppfattning om.
Det finns också lagstiftat om att alla har rätt till en studieplats. Till det yttre ett bra förslag, men granskar man tanken lite närmare märker man vissa felaktigheter. De ungdomar som från början kommer in på en utbildning som de önskar går det oftast bra för, men de som får (måste) ta emot en studieplats som erbjuds dem om det så intresserar dem eller inte får från början inte samma utgångsläge.
De som samhället välvilligt erbjuder studieplatser som mer eller mindre blivit bortvalda av andra ungdomar känner sig inte motiverade och orkar inte utföra skolarbetet för att få goda resultat.
Jag tycker att det är synd att det inte längre finns vanliga jobb att erbjuda dessa lite skoltrötta ungdomar som just gått ut grundskolan. Oftast är det arbete de vill ha, inte studieplats på någon inriktning som inte intresserar. Får de först möjlighet till arbete finns det möjligheter att de efter några år, när de vuxit till sig, självmant väljer att studera och bli samhällsnyttiga såsom samhället önskar.
De ungdomar i ovannämnda situation som absolut inte hittar eller orkar med en studieplats hittas ofta i arbetslöshetsregistret. Tyvärr är det ju så att arbetskraftslagen medgör att ungdomar inte så lätt hittar en arbetsplats. Synd tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar