Teatersnack

Jag har äntligen tagit steget ut och deltagit i teaterträffen i Hangö som var min utsprungliga plan för den här veckan.

En diskussion om konsten under rubriken Konst eller Korv med Anki Hellberg-Sågfors, Jonas Kruse, Johan Storgård och Camilla Hellberg fördes nu på eftermiddagen.

Frågan är vad som är konst och hur den uppfattas. Har man rätt att öppet kritisera andras arbeten eller skall man endast arbeta (oftast i grupper) och prestera och vara nöjd precis som publiken tackar och tar emot?

Det diskuterades även livligt skolans roll som fostrare av kulturkonsumenter, samt föräldrarnas roll att presentera konsten för barnen, och då närmast deras ansvar att ta barnen med på teater.

Storgårds omvittnade skådespelares motstånd mot att jobba med barnteater? Här höjdes genast röster från publiken som hade annan åsikt. 

Även frågan om vilken typs teater som erbjuds skolor debatterades. Ett mycket gott inslag stod Gunilla Hemming för när hon poängterade att barn och ungdomar kanske inte lockas se teater när mycket av det som erbjuds skolor handlar om mobbning och ätstörningar. Pjäsvalen förmedlar  lätt en känsla av att alla i publiken mobbar och/eller lider av ätstörningar ochdå handlar  det ju inte längre om konst.

Hellberg-Sågfors poängterade vikten av att man som förälder erbjuder sina barn möjligheten att se teater. Och visst stämmer det. Min dotter besökte en teaterföreställning med sin skola senaste höst. Väl hemkommen var hon förvånad över att största delen av de andra eleverna i klassen inte gillat pjäsen. Delvis spelade säkert den prepubertala åldern in när de värderade pjäsen, man skall i den åldern vara tuff och ifrågasätta, men det finns nog ungar bland med som mycket sällan besöker en teatersalong och därför kanske hade svårt att klara av att sitta ner och ta emot vad som erbjuds. Några följde säkert andra när de uttalade sig  att pjäsen var dålig och vissa var naturligtvis helt sanningseniga när de sa sig inte tycka om pjäsen. Dessutom finns det ett litet aber i Hellberg-Sågfors påstående. Alla som i dag bevistar teatersalonger har inte från barnsben besökt salongerna. Ändå har de utvecklats till goda teaterkonsumenter.