För ett par dagar sedan åkte vi ut till en holme helt nära fastlandet. Tidigare, när barnen var yngre bodde vi ibland flera dygn där ute och idkade fritidsliv, fiskade, simmade och sov över i tält. Under senare år har vi inte besökt holmen så ofta, den perioden i vårt liv är liksom över.
Åtminstone vi kallar holmen för Grottis, eftersom där faktiskt finns en liten grotta. Holmen är naturskön och vi har någongång skämtat om att det skulle vara skoj att vara ägare till holmen. Men för att bli det borde man nog punga ut med en så stjärnhög summa, så av det blir det inget, och dessutom är den inte utannonserad att vara till salu.
Redan innan vi tog iland såg vi att holmen fått nya invånare. En flock Kanadagäss syntes hålla till på andra sidan holmen. Dessa gäss har nog på allvar landstigit överallt vid våra kuster.
I sommar har vi inte sett till så många skarvar. Ett ensamt (?) exemplar satt i alla fall ute på ett grund och torkade vingarna efter en djupdykning efter föda. Ett svanpar simmade omkring med sin familj vid en annan närbelägen holme.
Allt påvisade lugn och ro, allting förutom en vattenscooter som surrade omkring ute på fjärden.
Men när vi steg iland kunde vi endast konstatera att djuret människan INTE förändrat sig. Det var nyligen eldat en brasa nere på stenhällarna (som kan spricka om de hettas upp för snabbt). Spår av andra brasor upptäckte vi uppe på holmen på ställen där det växer högt gräs? Tydligen är det brukligt att ha en yxa med i bagaget när man åker ut till holmar och skär? En yxa som man dessutom bör använda och det på levande träd? Att vi människor aldrig lär oss?
Och på tal om det minskade antalet skarvar. Möjligen har människohanden en del i det? Men jag har redan ett par gånger denna sommar sett en havsörn segla över udden spanande efter föda. Den tackar nog inte nej till skarvstek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar