Läste på Kyrkpressens webbsida om att många frågasätter diakonidagarna som ordnas i slutet av denna månad. Många anser att pengarna i stället borde gå direkt till de behövande, inte förbrukas på församlingsanställda?
Själv anser jag att diakoniarbetet är ett av de viktigaste fälten inom kyrkan. Att hjälpa och stöda gamla och unga, sjuka och människor som i allmänhet behöver stöd för att klara av och orka med sitt liv är en mycket central del av det kristna budskapet. Kyrkan, församlingen och de församlingsanställda finns till och hjälper och lyssnar och stöder när man känner sig ensam och övergiven eller när orket tryter i allmänhet.
Ändå är det så att den som hjälper också måste få pusta ut, samla sina tankar och diskutera. Det är också viktigt att ta del av nyare rön och träffa andra som jobbar med liknande arbetsuppgifter. Trampar man på i ullstrumporna år ut och år in, kanske man med tiden inte har någonting att dela med sig av till alla hjälpbehövanden? Går hjälparens ork förlorat eller gnistan hur man hjälper sin medmänniska förloras, då har diakonin mist sin betydelse.
Texten har även ingått på Kyrkpressens blogg den 11.10.2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar