Traditionsbulle

Inhandlade idag en fastlagsbulle för att fira efter en fantastiskt fin promenad som ger förhoppningar om att våren äntligen är i antågande. Nu räcker det allt med köld och mörker.

Fastlagsbullen var kommen från det stora bageriet vars ägarsläkt i tiderna immigrerade till vårt land från Mellaneuropa via Ryssland. Stor och god med massor av mandelmassa! Ändå skilde den sig en aning från tidigare års bullar. Den gjorde nämligen ett industriellt intryck. Grädden var annorlunda och täckte inte mandelmassan. Grädden var också så kompakt att den satt fast på bullens nedre del, medan den övre delen "hatten" var endast en bortskuren del av en vetebulle. Ingenting annat, inte som förr!

Fastlagsbulle talar vi om här i Svenskfinland. Det samma säger tydligen skåningarna, medan resten av svenskarna talar om semla. Den litterära gestalten Ture Svensson älskar i sin tur temlor. Däremot var det en nyhet att man även i Estland äter fastlagsbullar. Kan det vara en tradition som överlevt sedan Estlands svenskarnas dagar?

Ännu när jag var barn serverades jag hetvägg, dvs fastlagsbulle med uppkokt mjölk. Rätten åts med sked och jag minns att jag gillade den. Däremot har jag för mig att dagens barn inte förstår att uppskatta rätten.

Ursprungligen skulle man äta upp sig inför fastan. Då passade en smaskig vetebulle med grädde väl in i bilden. Enligt kristen tradition inleds fastan 40 dagar före påsk. I år har vi förmånen att äta många gånger till av en gräddig bulle innan påsken ens närmar sig. För det första har vi för länge sedan glömt fastetraditionerna och för det andra så infaller påsken i år mycket sent. Låt oss njuta fram till dess!