Tillbaka i huvudstaden efter nästan en veckas vistelse ute på udden. Väl ute på udden längtar jag tidvis tillbaka till huvudstaden och vice versa. Två världar, två sätt att uppleva omvärlden. Två olika möjligheter att njuta av livet. Ibland betraktar jag än den ena än den andra staden med förvåningens finger i munnen!
Två sköna städer i vårt land, båda vid sydkusten, men ändå så olika. Den ena vibrerar, den andra sover oftast en djup Törnrosasömn. Helsingfors är definitivt min stad, men visst är Hangö det också.
Promenerade under veckan längs stränderna. Iakttog förändringar. Nyrenoverade husfasader, men för mycket dåligt klotter, både på hus och berghällar, inte jämförbart med konst. Nybyggen som visar på att udden trots allt är en del av ett samhälle i förändring. Nyhuggna träd som ska bort för att ge plats för ett nybygge och framför allt det gamla Societetshuset som äntligen blivit avskalad den fula fasad som det gömdes under på 60-talet. Femtio år av glömska! Det behövdes en ny generation, som var villig att satsa egna medel, för att få detta till stånd.
Kvällstid bläddrade jag bland annat i Raittila och Jämsäs bok Hiljainen Helsinki. Ett bildverk som presenterar Helsingfors från dess norra delar söderut. Vackra, lugna bilder. Naturens närhet i huvudstaden. Helsingforsarens verklighet, inget skrytverk! Vackert! Hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar