Den nu avgående regeringen arbetade för att minska arbetslösheten bland ungdomar. Insatsen som i första hand fått ungdomar att välja utbildning i stället för ett liv i skymundan har redan gett goda resultat.
Ändå är det så att den nu mera gynnsamma statistiken inte berättar hela sanningen.
Studeranden och skolelever är två grupper som har svårt att få arbete under sommarmånaderna. De flesta av dem är inte registrerade som arbetssökande och bildar därför en gråzon utanför statistikens kurvor.
Regionala skillnader förekommer, men till exempel i Helsingforsregionen är många hänvisade till olika telefonförsäljningsjobb, som ändå oftast upplevs som mera frustrerande än berikande och tyvärr också som ett osäkert och oekonomiskt koncept.
Stat och kommun sparar inom alla sektorer och anställer därför inte sommarvikarier. Den privata sektorn anställer nu färre unga på grund av bilönekostnader som i slutändan belaster lönsamheten.
Ändå borde de unga senast från sexton års ålder uppåt få en reell möjlighet till meningsfulla arbetsuppgifter, också under sommarmånaderna. Arbetserfarenhet i unga år behövs för kommande uppgifter i vuxenlivet.
Det är därför viktigt att SFP är med om att instifta regler som gör det lättare för arbetsgivare att bereda unga arbetstagare arbetsmöjligheter. Alla har inte en mamma eller en pappa som betalar.
Anförande under Partidagen den 18.-19.6.2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar