Sommarstiltje råder, åtminstone om man snabbkollar finlandssvenska nätsajters kultursidor. Roxette var dragplåster på Rowlit i Pargas. Och publiken var nöjd, vilket naturligtvis är bra. Men ärligt talat, vad tillför Roxette musikvärlden av idag förutom en nostalgitripp? Deras storhetstid är och förblir 90-talet. Å, andra sidan brukar Rowlit köra med gamla band och då är ju inte Roxette kanske ändå inte ett obefogat dragplåster?
Den andra nyheten når oss från "Over there" och den är nog definitivt värre än ovannämnda nostalgitripp. Kultserien från 80-talet uppstår och dessutom rätt långt med samma skådisar som när det begav sig. I tiderna satsade många TV-tittare sina fredagskvällar på Dallas serien. Elaka JR styrde sitt oljeimperium i Texas medan hustrun Sue Ellen söp. Familjen Erwings framfart och stolligheter kunde vi följa under flera års tid också här i Finland. Serien var på sin tid en kassamagnet, men nu skymtar säkert kistbottnen eftersom nya avsnitt redan spelats in. Naturligtvis besparas inte heller vi här i Finland från den nostalgitrippen, fastän jag åtminstone mycket gärna kan tänka mig att stå över.
Läser också att många under sextio mer eller mindre tvingas ikläda sig pensionärens roll idag här hemma. Konstigt arrangemang med tanke på att samhället önskar att människor ska jobba längre än tidigare. Det blir liksom dubbla budskap! Duger, duger ej...
Funderar efter det igen på nya avsnitt för Dallas och konstaterar att vi lever och lär lite olika här i Europa och där borta i USA?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar