Under rubriken "Eländet göder sig självt" beskriver dagens Hbl segregeringen inom staden.
Egentligen känner vi redan från tidigare till problemen som endera återges eller inte i artikeln. Vi känner till flyttrörelsen bort från oroliga kvarter till mindre oroliga sådana. Vi känner till att social utslagenhet går i arv, vi vet att omhändatagandet av barn ökar hela tiden. Vi har i synnerhet i år uppmärksammats på problem där nyfamiljer överger sina tonåringar (fast det är ett problem som återkommer också "i de finare kvarteren"). Bostadslösheten och uteliggarna är ett problem som samhället "ärver" från generation till generation osv...
Det mest intressanta i artikeln är hur ledande politiker i staden anser att segregeringen kan minskas. Av de tillfrågade Astrid Thors (sfp), Jan Vapaavuori (kok), Rakel Hiltunen (soc), Osmo Soininvaara (grön) och Tom Packalén (Sf) rätt långt ense om utbildningens betydelse. Thors talar också mycket riktigt för mångsidiga stadsdelar. Hiltunen påpekar om statens roll och Vapaavuori säger att Social- och hälsovårdsministeriet måste förstå att Helsingfors skiljer sig från resten av landet.
Alla var som sagt eniga om att utbildningen är något som samhället bör satsa på. Utbildning är a och o , det är säkert, men ändå tas varje år nya beslut om att skära i resurserna inom grundutbildningen. Fortsatt naggande i kanterna leder till att gruppstorlekarna blir större istället för att minska och en äldre persons (farfars eller mormors närvaro) i skolan leder nog inte i det långa loppet till underverk. En farfar eller en mormor i skolan är mycket viktig och de som åtar sig uppdraget är guld värda, men de kan naturligtvis inte ersätta goda psykologer, kuratorer eller lärare, eftersom de tre sistnämnda har helt och hållet andra befogenheter än frivilliga medhjälpare, som tittar in i skolan högst ett par gånger i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar