Långdansen kring vårdföretaget Carema fortsätter på bägge sidor om Bottniska viken. Det senaste utspelet kan vi bekanta oss med i dagens Höblä. Folkhälsans vd ifrågasätter det svenska företagets ekonomiska utsvävningar, men som tidningen mycket riktigt påpekar, så har Folkhälsan från tidigare en oplockad gås med svenskarna, efter det att Karis stad för några år sedan valde Carema framför Folkhälsan till att sköta kommunens vårdtjänster.
Naturligtvis grämer det vd Mutanen, eftersom Folkhälsan hade satsat stort i Karis och bland annat köpt in gamla Mjölbolsta sjukhus för ändamålet. Karispolitikerna bedömde i alla fall vården som för dyr och vid senaste avtalsrunda skrevs istället avtal med Carema.
Jag har inte personlig erfarenhet av det svenska företaget, däremot nog av Folkhälsan under Karis eran. Jag har också förståelse för vissa begränsningar som kan förekomma i vården, eftersom det är pengarna som styr och de som kommunerna ingår avtal med är tvungna att mer eller mindre sälja sig billigt. Min far hörde till de Karisbor som fick ta del av den vård som Folkhälsan erbjöd och ännu så här flera år senare är jag fortfranade av den åsikten, att det fanns brister i vården, som dessutom egentligen inte hade någonting med en stram ekonomi att göra.
Som sagt har jag ingen erfarenhet av Carema, som vårdproducent inom äldreomsorgen, däremot nog av Mehiläinen, som jag absolut inte har någonting att klaga på. Tvärtom! Men, visst känns det olustigt, kanske rentav oetiskt, när man bekantar sig med hur företaget förvaltar och använder sig av införtjänta pengar? Den enas död leder till den andras överflöd?
Eva-raporten, som utkom för cirka en vecka sedan kritiserade och ifrågasatte vår hälsovård. Hälsovårdslagen härstammar från 1972 och är uppbyggd kring den samhällssyn som rådde då. Ingen begrep väl egentligen vid de tider hur vårt samhälle skulle utvecklas. Av någon oförklarlig orsak håller vi ändå kvar vid ett dyrt och byråkratiskt arrangemang, som dessutom har stora svårigheter att rekrytera personal? Sanningen är rätt långt den att många, vars ekonomi tillåter, väljer idag privatvård fram om kommunal.
Alla har naturligtvis rätt till en trygg och smidig hälsovård. Frågan är bara om det är värt att fortsätta kämpa för ett föråldrat system?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar