Tyvärr var vår familj tvungen att ta det smärtsamma beslutet på måndagen. Vår kära huskatt Sanny insjuknade för 2,5 år sedan, först i struma och senare i en njursjukdom. Medicinering och annan god vård hjälpte så här långt, men nu orkade inte njurarna arbeta längre och beslutet för vår del var okalleligt. Sanny var en del av vår familj i femton år och saknaden är stor nu när hon inte längre finns med oss.
Jag är en utpräglad kattmänniska. Under hela mitt liv är det bara under ca. tio års tid som jag levt så att säga "kattlös". Inställningen till husdjur har för all del ändrats under den tiden. Kattälskare har det alltid funnits, men förr föddes och dog kattorna utan att man egentligen funderade på vad som fattades en sjuk katt. Veterinären var förbehållen kor, hästar och grisar, eftersom de innebar en ekonomisk vinning för sina ägare.
Idag finns det runt omkring i Helsingfors många små och välfungerande veterinärstationer, som gör sitt yttersta för att vårda sjuka djur. Sannys veterinärstation ligger i stadsdelen Kottby. Vårdspråket var svenska, om man så önskade, och vårdansvaret var mycket gott. Vi är mycket tacksamma för den omvårdnad som tillägnades Sanny.
En liten jämförelse med den vård som t.ex. delges oss människor är på sin plats. I dagens tidning kan vi läsa om hälsovården som utvärderas i EVA-rapporten. Jag skall begrunda rapporteringen och återkommer vid senare tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar