Läser gårdagens och dagens debattartiklar i Hbl. Den första skriven av Carl Haglund den andra av Thomas Zilliacus. Gemensam nämnare för bägge skribenterna är att de å tjänstens vägnar för tillfället är bosatta utomlands och därigenom ser på vårt hemland ur en lite annorlunda synvinkel än vi andra?
Både Haglund och Zilliacus skriver om presidentvalet. Haglund talar bland annat för av att rösta på en kvinna. Zilliacus påtalar stagnerade värderingar, de nästan helt jämngråa kandidaterna, samt det att presidentens uppgifter defacto förändrats och Finland därför kunde vara förtjänt av en president, som avviker från de tidigare.
Sant, så sant vad det skrivs. Ibland funderar man över vart debatten inför valet egentligen tog vägen? Hur få fram sitt budskap som kandidat, när mycket verkar vara förutbestämt? Hur debattera, när en överivrig journalist bestämmer takten och inte låter diskussionen utvecklas vidare, utan avbryter och hänvisar till "att det fortsätter vi med en annan gång". Eller när det bland kandidaterna finns de som hellre tiger sig genom hela proceduren, än att ens av misstag blotta sig och av ren utmattning svara fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar