Medan svenska utbildningssektionen sitter och funderar på skolnätet här i Helsingfors, vill jag med några ord kommentera regeringens förslag om att sänka utbetalningstiden för hemvårdsstödet från tre år till två år.
Bland annat i Helsingfors lider vi brist på dagvårdsplatser och då i synnerhet i de södra stadsdelarna, Drumsö och Tölö. Bristen är ingen språkfråga, utan samma problem återkommer också på finska sidan. Problematiken kring dagvården är svårlöst. Prognoser och statistik håller inte vad de lovar. Alla stadens fastigheter värderas högt och några års lägre nativitet kan betyda ren katastrof längre fram. En svacka i statistiken på grund av en nedgång beroende av låg nativitet innebär att dagisar dras in, medan staden inte förmår starta nya dagisar i den takt som behovet kräver några år senare. En ond cirkel skapas mycket lätt, där behov och utbud inte möts överhuvudtaget. Dessutom har vi lagen om subjektiv rätt till dagvård, som absolut inte gör saken lättare.
En dagisplats i Helsingfors är i dagens läge värd ca 240 euro för konsumenten. För staden Helsingfors är platsen naturligtvis mycket, mycket dyrare, eftersom det verkliga priset omfattar allt från hyra, löner, måltider mm. Jämför vi kostnaderna för dagvård och hemvård är hemvården naturligtvis mycket, mycket billigare. Men naturligtvis är det så att det är staten som står för kostnaderna för hemvårdsstödet, medan dagvården finanieras av kommunen. Och staten anger takten genom att ställa krav på kommunerna.
Bland annat i Helsingfors lider vi brist på dagvårdsplatser och då i synnerhet i de södra stadsdelarna, Drumsö och Tölö. Bristen är ingen språkfråga, utan samma problem återkommer också på finska sidan. Problematiken kring dagvården är svårlöst. Prognoser och statistik håller inte vad de lovar. Alla stadens fastigheter värderas högt och några års lägre nativitet kan betyda ren katastrof längre fram. En svacka i statistiken på grund av en nedgång beroende av låg nativitet innebär att dagisar dras in, medan staden inte förmår starta nya dagisar i den takt som behovet kräver några år senare. En ond cirkel skapas mycket lätt, där behov och utbud inte möts överhuvudtaget. Dessutom har vi lagen om subjektiv rätt till dagvård, som absolut inte gör saken lättare.
En dagisplats i Helsingfors är i dagens läge värd ca 240 euro för konsumenten. För staden Helsingfors är platsen naturligtvis mycket, mycket dyrare, eftersom det verkliga priset omfattar allt från hyra, löner, måltider mm. Jämför vi kostnaderna för dagvård och hemvård är hemvården naturligtvis mycket, mycket billigare. Men naturligtvis är det så att det är staten som står för kostnaderna för hemvårdsstödet, medan dagvården finanieras av kommunen. Och staten anger takten genom att ställa krav på kommunerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar