Sfp har fått en ny ordförande. Gratulerar. Före valet hade partiet två mycket duktiga ordförande kandidater. Bara en kunde väljas. Nu efter valet fortsätter båda två i ledningen för partiet, vilket i det långa loppet känns bra.
Kandidaterna för ordförandeposten turnerade runt i de olika kretsarna före valet. Tyvärr hade jag själv oturen att insjukna just den dagen duon besökte Helsingfors. Före partidagen såg jag dem allså endast en gång live innan det var dags att rösta, om jag då bortser från "Den stora kryssningen" då båda två deltog aktivt. Beslutet om vem som skulle få min röst var inte lätt. Kvinna, man, helsingforsregionen, Österbotten, framtiden? Båda kandidaterna representerade enligt min mening framtiden, könsfördelningen var från början klar och regionalt representerade de båda tillsammans så gott som hela Svenskfinland.
Själv anser jag ett socialt tänkande, omsorgen om de äldre och de yngre, vara bland de viktigaste frågorna i politiken. Under sina sista presentationstal talade bägge två för frågor som tangerar delområdet. Haglund talade kring barnfattigdomen och Henriksson lovade att de sociala frågorna under hennes era kommer att få mera synlighet. Även utbildningssidan besvarades väl av kandidaterna.
Återstår alltså den regionala aspekten, en fråga som jag personligen ogillar, eftersom jag anser att alla tillsammans jobbar sida vid sida för partiet, oberoende av hemkommun. Ändå var det den aspekten som avgjorde mitt röstningssätt denna gång. Situationen för svenska (och tvåspråkiga) lösningar är inte länge någon lätt procedur för oss, som är bosatta inom regionen. Vi anses vara för dyra, varför våra behov helst sopas under mattan utan hänsyn till verkligheten.
Av den orsaken lade jag denna gång min röst på Haglund. Jag avgjorde frågan, utan att desto mera ta hänsyn till könstänkandet och jämställdhetsaspekten, fastän jag annars ivrigt flaggar just för sådana värderingar. Beslutet gnager aningen inom mig just med tanke på jämställdheten, annars inte. Kvinnoförbundets ordförande skrev direkt efter att valresultatet offentliggjorts att "Glastaket till ordförandeposten inom SFP verkar extra tjock" Förvisso en bra tolkning, men tyvärr nådde inte budskapet fram på grund av andra värderingar denna gång.
Mina förhoppningar ställs alltså nu på att Haglund, som hittills uppvisat en förmåga att skapa kontakter, lotsar partiet förbi kobbar och skär och framförallt tråkiga grynnor (som tycks dyka upp också utanför egentliga sjökort?) mot öppna vatten, där förståelsen för den politik som partiet för når erkänsla och uppskattning. Jag ställer också förhoppningar på att partiordföranden klara av och också jobbar för ett starkare samarbete med de flesta etablerade partierna. Vår nuvarande statsministers stöd är naturligtvis bra, men som historien bevisar, så svänger de politiska vindarna rätt snabbt och då är det viktigt för ett fem procents parti, som naturligtvis strävar efter bättre resultat, att ha goda kontakter med flera än en politisk ledare. Förutom Haglund valde ju partidagen också tre kunniga kvinns till viceordföranden, nämligen Henriksson, Storgård och Achrén. Med alla fyra personer vid rodret känns det tryggt att delta i en seglats mot öppnare vatten.
Kandidaterna för ordförandeposten turnerade runt i de olika kretsarna före valet. Tyvärr hade jag själv oturen att insjukna just den dagen duon besökte Helsingfors. Före partidagen såg jag dem allså endast en gång live innan det var dags att rösta, om jag då bortser från "Den stora kryssningen" då båda två deltog aktivt. Beslutet om vem som skulle få min röst var inte lätt. Kvinna, man, helsingforsregionen, Österbotten, framtiden? Båda kandidaterna representerade enligt min mening framtiden, könsfördelningen var från början klar och regionalt representerade de båda tillsammans så gott som hela Svenskfinland.
Själv anser jag ett socialt tänkande, omsorgen om de äldre och de yngre, vara bland de viktigaste frågorna i politiken. Under sina sista presentationstal talade bägge två för frågor som tangerar delområdet. Haglund talade kring barnfattigdomen och Henriksson lovade att de sociala frågorna under hennes era kommer att få mera synlighet. Även utbildningssidan besvarades väl av kandidaterna.
Återstår alltså den regionala aspekten, en fråga som jag personligen ogillar, eftersom jag anser att alla tillsammans jobbar sida vid sida för partiet, oberoende av hemkommun. Ändå var det den aspekten som avgjorde mitt röstningssätt denna gång. Situationen för svenska (och tvåspråkiga) lösningar är inte länge någon lätt procedur för oss, som är bosatta inom regionen. Vi anses vara för dyra, varför våra behov helst sopas under mattan utan hänsyn till verkligheten.
Av den orsaken lade jag denna gång min röst på Haglund. Jag avgjorde frågan, utan att desto mera ta hänsyn till könstänkandet och jämställdhetsaspekten, fastän jag annars ivrigt flaggar just för sådana värderingar. Beslutet gnager aningen inom mig just med tanke på jämställdheten, annars inte. Kvinnoförbundets ordförande skrev direkt efter att valresultatet offentliggjorts att "Glastaket till ordförandeposten inom SFP verkar extra tjock" Förvisso en bra tolkning, men tyvärr nådde inte budskapet fram på grund av andra värderingar denna gång.
Mina förhoppningar ställs alltså nu på att Haglund, som hittills uppvisat en förmåga att skapa kontakter, lotsar partiet förbi kobbar och skär och framförallt tråkiga grynnor (som tycks dyka upp också utanför egentliga sjökort?) mot öppna vatten, där förståelsen för den politik som partiet för når erkänsla och uppskattning. Jag ställer också förhoppningar på att partiordföranden klara av och också jobbar för ett starkare samarbete med de flesta etablerade partierna. Vår nuvarande statsministers stöd är naturligtvis bra, men som historien bevisar, så svänger de politiska vindarna rätt snabbt och då är det viktigt för ett fem procents parti, som naturligtvis strävar efter bättre resultat, att ha goda kontakter med flera än en politisk ledare. Förutom Haglund valde ju partidagen också tre kunniga kvinns till viceordföranden, nämligen Henriksson, Storgård och Achrén. Med alla fyra personer vid rodret känns det tryggt att delta i en seglats mot öppnare vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar