Personal, utbildning och gruvskatt

Personaldimensioneringen inom äldreomsorgen fortsätter att sysselsätta vår regering. Ett ja eller ett nej är den stora frågan. Säkert finns det belägg för att man kunde se över rutiner mm inom äldreomsorgen, men visst är det ändå människan, den äldre och vårdaren som är de viktigaste länkarna i hela dramat. Tyvärr är det så att så mycket har nonchalerats under tidigare år och nu när det sedan är dags att verkställa den hett efterlängtade äldreomsorgslagen så hänvisar man till bristen på pengar. Visst är tiderna för tillfället kärva. Ändå är det så att äldreomsorgslagen skall vägleda oss också under kommande år och då har förhoppningsvis också den ekonomiska situationen förbättrats? Som det fram till dagsdatum ser ut, så statsfäster man den nya lagen nästa sommar.

I Helsingfors beslöt fullmäktige tilldela utbildningssidan en tilläggsbudget för i år. Ärendet var och är fortfarande akut. Jag förstod att beskedet, åtminstone inte i stadens gymnasier, togs emot med någon större glädje, eftersom kursutbudet  inför nästa kalenderår redan fastslogs i april. Alla sektorer ska spara säger vår statsminister, men, men, hur går det egentligen med samhällsutvecklingen när vi sparar på barns och ungas bekostnad. Misstänker skarpt att vi om ett antal år nås av en tilläggsnota utfärdad av hälsovårds och mentalvårds sidan och slutligen också från den sociala sidan, när allt fler hamnat fel i livet och är mer eller mindre utslagna.

Läser också att Sannfinländarna anser sig ha vind i seglen och ett fungerande kösystem utanför dörren för alla som som vill aktivera sig politiskt och ställa upp i höstens kommunalval. Nu har partiet fastnat för att fordra marken tillbaka på de orter där utländska bolag bedriver gruvverksamhet. Dessutom vill de införa gruvskatt. Jooo! Åtminstoen har jag för mig att gruvverksamheten ger arbetsplatser utanför Ring III. Dessutom misstänker jag att en gruvskatt i längden  möjligen skrämmer bort utländska investerare och hur går det då med arbetsplatserna...