Kvällens TV-skörd var två intressanta aktualitetsprogram. I det ena programmet diskuterades personaldimensioneringen inom äldreomsorgen och det andra programmet handlade om sexköp i Finland.
Uppfattade jag omsorgsministern rätt, så är det upp till 12% av landets kommuner som endera inte vill göra en tillräcklig ekonomisk satsning på äldreomsorgen eller som har tydliga svårigheter i att rekrytera utbildad vårdpersonal? Båda alternativen ger samma resultat, en mer eller mindre vanvårdad klient och en utsjasad personal vars krafter förr eller senare tryter.
I TV5 diskuterades det om vi behöver en ny sexlag, som förbjuder all sexhandel. Vi vet alla att en del av sexhandeln här hemma tangerar människohandeln ute i världen med kvinno- och barnkroppar som insats. Många vill att vi här hemma tar samma beslut som Sverige och förbjuder all sexhandel genom en välformulerad lagtext. Naturligtvis finns det också nej-sägare vars främsta argument är att påtala kvinnans rättighet till att själv välja. Också i kvällens inslag presenterades sexarbetare som talade för sin rätt att välja hur de förtjänar sitt uppehälle.
Det jag ser som en viktig aspekt i hela diskussionen är att samhället markerar sin ståndpunkt. Kan kvinnan eller den unga flickan faktiskt betraktas som en handelsvara? Handlar det enbart om frivillighet eller ligger det andra orsaker bakom? Hur stor del av handeln handlar om tvång eller rent av människohandel?
Det som ingen sade i programmen, men som jag kom att tänka på är att det är viktigt att vi här i Norden statuerar exempel och visar på att det är fel att handla med människokroppar. Egentligen är det nog det enda sättet att själv visa exempel genom ordentlig lagstiftning. Först därefter kan insatser på allvar sättas in för att försöka få bukt på den frodande sexhandeln ute i Europa och i den övriga världen.
Uppfattade jag omsorgsministern rätt, så är det upp till 12% av landets kommuner som endera inte vill göra en tillräcklig ekonomisk satsning på äldreomsorgen eller som har tydliga svårigheter i att rekrytera utbildad vårdpersonal? Båda alternativen ger samma resultat, en mer eller mindre vanvårdad klient och en utsjasad personal vars krafter förr eller senare tryter.
I TV5 diskuterades det om vi behöver en ny sexlag, som förbjuder all sexhandel. Vi vet alla att en del av sexhandeln här hemma tangerar människohandeln ute i världen med kvinno- och barnkroppar som insats. Många vill att vi här hemma tar samma beslut som Sverige och förbjuder all sexhandel genom en välformulerad lagtext. Naturligtvis finns det också nej-sägare vars främsta argument är att påtala kvinnans rättighet till att själv välja. Också i kvällens inslag presenterades sexarbetare som talade för sin rätt att välja hur de förtjänar sitt uppehälle.
Det jag ser som en viktig aspekt i hela diskussionen är att samhället markerar sin ståndpunkt. Kan kvinnan eller den unga flickan faktiskt betraktas som en handelsvara? Handlar det enbart om frivillighet eller ligger det andra orsaker bakom? Hur stor del av handeln handlar om tvång eller rent av människohandel?
Det som ingen sade i programmen, men som jag kom att tänka på är att det är viktigt att vi här i Norden statuerar exempel och visar på att det är fel att handla med människokroppar. Egentligen är det nog det enda sättet att själv visa exempel genom ordentlig lagstiftning. Först därefter kan insatser på allvar sättas in för att försöka få bukt på den frodande sexhandeln ute i Europa och i den övriga världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar