För ett par dagar sedan diskuterade jag med en mamma vars familj vistats utomlands under några år. Familjens tolvåriga son är ivrig fotbollsspelare och tränade ivrigt en gång i veckan fotboll under sin utlandsvistelse.
Nu tillbaka i Finland hade han gärna fortsatt med fotbollen, men till familjens förskräckelse var juniorfotbollen upplagd på ett helt annat sätt här hemma än i det andra europeiska landet där familjen var bosatt under tre år. Här måste man satsa allt och delta i flera olika träningar i veckan för att överhuvudtaget ha en chans att sedan få vara med och spela en match. Man bokför nitisk all frånvaro och publicerar statistik på närvaron
i procenttal. Träningstiderna sker ofta på obekväma tider, som gör en tolvårings "arbetsdag" oskäligt lång osv.
Föräldrarna till pojken har med rätta reagerat. Varför stressa sönder unga som vill vara med och sporta i så unga år. Tanken är visst att "man ska bli något stort inom fotbollen", men var finns den mänskliga omsorgen och glädjen att bara spela och röra på sig? Varför är det så svårt att under ordnade förhållanden få vara med i ett lag och träna och spela på egna villkor? Varför finns det inte olika alternativ att välja emellan. Alla siktar nödvändigtvis inte på att tillhöra eliten, många vill bara ha roligt tillsammans med kompisar.
Som slutkläm kan jag säga att det land där familjen tillfälligt var bosatta är en betydligt mera synlig fotbollsnation än vad Finland är.
Nu tillbaka i Finland hade han gärna fortsatt med fotbollen, men till familjens förskräckelse var juniorfotbollen upplagd på ett helt annat sätt här hemma än i det andra europeiska landet där familjen var bosatt under tre år. Här måste man satsa allt och delta i flera olika träningar i veckan för att överhuvudtaget ha en chans att sedan få vara med och spela en match. Man bokför nitisk all frånvaro och publicerar statistik på närvaron
i procenttal. Träningstiderna sker ofta på obekväma tider, som gör en tolvårings "arbetsdag" oskäligt lång osv.
Föräldrarna till pojken har med rätta reagerat. Varför stressa sönder unga som vill vara med och sporta i så unga år. Tanken är visst att "man ska bli något stort inom fotbollen", men var finns den mänskliga omsorgen och glädjen att bara spela och röra på sig? Varför är det så svårt att under ordnade förhållanden få vara med i ett lag och träna och spela på egna villkor? Varför finns det inte olika alternativ att välja emellan. Alla siktar nödvändigtvis inte på att tillhöra eliten, många vill bara ha roligt tillsammans med kompisar.
Som slutkläm kan jag säga att det land där familjen tillfälligt var bosatta är en betydligt mera synlig fotbollsnation än vad Finland är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar