Deltog igår i en debatt om eftermiddagsvården för de yngre eleverna. Eftersom jag redan har ett vuxet barn och ett annat som snart går ut grundskolan, så har jag varit evigt tacksam för att det finns någonting som heter Eftis. Utan den verksamheten skulle det vara betydligt svårare för föräldrar att jobba heltid.
I Helsingfors har vi redan traditioner med ordnad eftermiddagsvård för skolbarnen. Kottby torde har varit först ute, eller åtminstone bland de första skolor med ordnad vård efter skoldagens slut. Nämnas kan också att förskolan i Kottby var den första förskolan på svenska i huvudstaden. Allting startade i Kottby på försöksnivå och har efter det utvecklats till vad den är idag. Den verkliga boomen med nygrundade eftisar följe sedan efter under 90-talet.
Igår diskuterades sedan eftermiddagsverksamheten under rubriken Håller eftis mottot?
Vi fick ta del av ett forskningsresultat där slutresultatet ungefärligen löd att barn måste själva få ta initiativ till vad de vill göra och att en för ledd verksamhet är av ondo. Vi fick också ta del av hur en av eftisproducenterna i vår stad ser på eftermiddagvården. Egentligen var det väl så att de båda inledarna aldrig på allvar mötte varandra i dialogen. Forskningsresultatet byggde på iakttagelser i olika finska eftismiljöer under sex (?) veckors tid. På finska sidan är det mycket vanligt med att de yngsta skolbarnen tillbringar sina eftermiddagar i lekparker, där det förvisso jobbar personal, men där kontrollen av var barns närvaro ibland är så gott som obefintlig. Ändå vidhöll forskningsresultatet att det just är denna form av verksamhet som barn önskar sig om de själva får välja?
Ärligt sagt så förespråkar jag hellre eftisar i samband med skolan eller i skolans omedelbara närhet. Situationen är naturligtvis en annan på den svenska sidan, eftersom skolnätet är glesare än på den finska sidan. Dessutom är det så att trots att många fler barn än tidigare är tvåspråkiga, så finns det alltid de som inte platsar i ett eftis där personalen talar finska. Jag talar nu om eftisar i samband med lekparker. Sanningen för min del är nog den att jag inte "köpte" nya idéer om hur ett eftis ska vara utformat. Jag förespråkar forsättningsvis trygga eftisar, där man tillbringar tiden både utomhus och inomhus i "lämpliga doser".Den fria leken ska vara a och o och utrymmet både inomhus och utomhus ska vara väl tilltaget så att barnen har utrymme för lek.
Trygghet, kamrater och en bekant miljö med en kunnig närvarande personal ger den bästa eftermiddagsverksamheten. Dessutom borde vi så småningom också gå in för att erbjuda treorna möjlighet att ta del av eftiset. Och visst önskar jag också att de finska eleverna skulle få pröva på vår modell.
Igår diskuterades också reformen med skolnätet som sysselsatte dels den svenska sektionens medlemmar men också mången annan under våren. För och emot är frågan och eftersom jag inte hade möjlighet att närvara vid det mötet (eftersom jag diskuterade eftisfrågor) så har jag idag blivit informerad om mötets gång. Många viktiga aspekter lär ha framkommit!
I Helsingfors har vi redan traditioner med ordnad eftermiddagsvård för skolbarnen. Kottby torde har varit först ute, eller åtminstone bland de första skolor med ordnad vård efter skoldagens slut. Nämnas kan också att förskolan i Kottby var den första förskolan på svenska i huvudstaden. Allting startade i Kottby på försöksnivå och har efter det utvecklats till vad den är idag. Den verkliga boomen med nygrundade eftisar följe sedan efter under 90-talet.
Igår diskuterades sedan eftermiddagsverksamheten under rubriken Håller eftis mottot?
Vi fick ta del av ett forskningsresultat där slutresultatet ungefärligen löd att barn måste själva få ta initiativ till vad de vill göra och att en för ledd verksamhet är av ondo. Vi fick också ta del av hur en av eftisproducenterna i vår stad ser på eftermiddagvården. Egentligen var det väl så att de båda inledarna aldrig på allvar mötte varandra i dialogen. Forskningsresultatet byggde på iakttagelser i olika finska eftismiljöer under sex (?) veckors tid. På finska sidan är det mycket vanligt med att de yngsta skolbarnen tillbringar sina eftermiddagar i lekparker, där det förvisso jobbar personal, men där kontrollen av var barns närvaro ibland är så gott som obefintlig. Ändå vidhöll forskningsresultatet att det just är denna form av verksamhet som barn önskar sig om de själva får välja?
Ärligt sagt så förespråkar jag hellre eftisar i samband med skolan eller i skolans omedelbara närhet. Situationen är naturligtvis en annan på den svenska sidan, eftersom skolnätet är glesare än på den finska sidan. Dessutom är det så att trots att många fler barn än tidigare är tvåspråkiga, så finns det alltid de som inte platsar i ett eftis där personalen talar finska. Jag talar nu om eftisar i samband med lekparker. Sanningen för min del är nog den att jag inte "köpte" nya idéer om hur ett eftis ska vara utformat. Jag förespråkar forsättningsvis trygga eftisar, där man tillbringar tiden både utomhus och inomhus i "lämpliga doser".Den fria leken ska vara a och o och utrymmet både inomhus och utomhus ska vara väl tilltaget så att barnen har utrymme för lek.
Trygghet, kamrater och en bekant miljö med en kunnig närvarande personal ger den bästa eftermiddagsverksamheten. Dessutom borde vi så småningom också gå in för att erbjuda treorna möjlighet att ta del av eftiset. Och visst önskar jag också att de finska eleverna skulle få pröva på vår modell.
Igår diskuterades också reformen med skolnätet som sysselsatte dels den svenska sektionens medlemmar men också mången annan under våren. För och emot är frågan och eftersom jag inte hade möjlighet att närvara vid det mötet (eftersom jag diskuterade eftisfrågor) så har jag idag blivit informerad om mötets gång. Många viktiga aspekter lär ha framkommit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar